Fetma och skuldkänslor: är det verkligen ditt fel?

Du tror att du bär skulden för att du är överviktig och känner dig ofta skyldig för det. Du försöker sedan dämpa dessa känslor med mat, vilket gör situationen ännu värre. I denna artikel berättar vi hur du kan bryta den onda cirkeln.
Fetma och skuldkänslor: är det verkligen ditt fel?
Daniel Baldó Vela

Skriven och verifierad av sjuksköterskan Daniel Baldó Vela.

Senaste uppdateringen: 27 december, 2022

Fetma och skuldkänslor går hand i hand. Låter några av följande uttryck bekanta: “Jag börjar imorgon”, “Detta är den sista”, “Aldrig igen”, “Jag kan inte fortsätta så här”, “Jag blir bara fetare”?

Dessa är fraser många säger till sig själva dagligen på grund av att vår kultur säger att man har sig själv att skylla för sin övervikt. Du tror att bara du bär skulden för din kropp och du värderar dig själv helt efter hur din kropp ser ut.

Du känner dig dessutom frustrerad eftersom ingen märker att du har många fantastiska attribut.

Man kan känna att man ligger i ett underläge eftersom man inte har den kropp som media säger åt en att ha; man kan även vilja tappa vikt eftersom det påverkar ens hälsa negativt.

Många saker kan pressa dig till att förändra din kropp.

“Jag är färdig med skuldkänslorna. Så följande är vad jag ska göra, jag ska äta upp den här pizzan, sedan ska vi gå och titta på fotbollsmatchen och imorgon ska vi gå på en liten dejt och köpa några större jeans till oss.”

-Elizabeth Gilbert-

Fetma och skuldkänslor – press och vånda

Det kommer alltid dagar då man förtröstar eftersom man tror att man måste förändras. Många anledningar börjar svämma in ens sinne, och i just det ögonblicket mår man dåligt och känner sig äcklig.

Man undrar varför man lät det gå till överdrift och börjar därefter att peka anklagande fingrar mot sig självInnerst inne är du övertygad om att förändring är enkel och att du bara behöver lite viljestyrka.

Denna typ av vånda får dig att inte längre acceptera dig själv och din kropp, och du beslutar dig för att du behöver en omedelbar förändring på grund ditt stora ansvar att vara “ögongodis” för andra.

Härifrån anammar du en metod som möter två villkor:

Det värsta är att dessa metoder faktiskt existerar, speciellt sådana som har att göra med den första punkten.

Det finns till exempel hjärtlösa/dumma människor som skapar ohälsosamma program för viktnedgång och marknadsför dem som hälsosamma alternativ.

Dessa personer, som ofta är betalda kändisar, säger att du måste göra uppoffringar för att bli “vacker”, och därför måste anamma en diet med extremt få kalorier och intensiv träning.

Du måste även utöva absolut självkontroll och bla, bla, bla, bla. Du har säkerligen hört det förr.

Begränsningar är korkat

Överviktig man med ångest

Obehaget som orsakas av kroppen du besitter är outhärdlig. Du blir desperat och försätter dig själv i en svår process som inte är tillfredsställande. Och det är klart den inte är, för den är ohållbar.

Det är omöjligt att följa den, och på grund av desperationen att bli av med pressen så blir förändringsprocessen ännu stelare. Den ökar skuldkänslan över fetman.

Obehaget blir så stort att det går bortom fysisk smärta. Lägg därtill att din självkänsla sakta försvinner nästan utan att du inser det. Du tar en titt på dig själv i spegeln och hatar vad du ser.

Du mår inte längre dåligt över din kropp, utan är nu även arg på ditt sinne. Men vet du varför? Det är för att:

  • Varje dag värderar du bara formen hos din kropp, som om den vore allt som spelar roll.
  • Varje dag intalar du dig därför att du har en värdelös kropp.
  • Och varje dag försöker du förändra den för att den ska bli vad du vill, eller snarare som du har hört att den ska vara.
  • Och varje gång du försöker ändra den så gör du det på ett outhärdligt och ohållbart sätt. Det får dig att må förfärligt, för det är en övning  i självförstörelse.

…så du äter

  • Uppenbarligen går det inte att hålla sig till en så pass strikt disciplin, men du inser inte det. Allt du gör är att tro att du inte kan göra det eftersom du inte är tillräckligt stark eller bra.
  • Vidare känner du skuld varje dag eftersom du inte kan förändra vad du tror är uppnåeligt. Du följer missanpassade budskap om att “Du kan göra allt om du lägger manken till.”
  • Varje dag lär du dig att hetsätning vinner kampen även när du försöker att inte låta den göra det. Du inser inte att du behöver det för att lindra en del av din missnöjdhet och stilla din ångest. Och du är givetvis missnöjd eftersom all lindring du får är väldigt kortsiktig.
  • Varje dag skickar du därför budskapet att du kommer förlora. Och du tror att du förlorar på grund av dig själv; för att du inte är kapabel och inte tillräckligt bra. Du säger att du är svag, att du inte kan, att du är värdelös; att du inte är kapabel och aldrig kommer vara det. Kort sagt att du är en förlorare.

Du måste må bättre och obehaget blir för stort för att härda ut. Så du faller tillbaka och äter allt du inte ätit under de senaste dagarna. Dessvärre gör du det med ångest och obehag, och utan glädje.

Detta är vad hetsätande handlar om, och även om det är fysiskt ohälsosamt så ger det dig mental lindring medan du gör det.

Hetsätandet stillar ångesten som genereras av den outhärdliga förändringsprocessen, och sedan börjar cykeln igen. Det finns press, vånda, överdriven kontroll, missnöjdhet, hetsätning och skuld.

Fetma och skuldkänslor – är det verkligen ditt fel?

Kvinna tröstäter muffins

Dessvärre varar lindringen från hetsätande inte länge, och nu har du verkligen skuldkänslor över din fetma. Varför kunde du inte göra “vad som behövde göras” för att få bikinikroppen och bli av med press och missnöjdhet?

Och så börjar den onda cirkeln igen och du känner dig pressad och mycket motiverad att förändras. Du hittar återigen en ohållbar metod som du inte kan följa, och återigen använder du hetsätning för att stilla missnöjdheten.

Skuldkänslorna gör sig på nytt påminda och du faller återigen i fällan, men för varje gång faller du till ännu lägre nivåer.

Allt för att din kultur fått dig att tro att du bör skuldbeläggas för din vikt. Du känner dig så ansvarig och pressen är brutal. Det leder till att du kontinuerligt söker hållbara metoder som bara förvärrar situationen.

Därför börjar lösningen så fort du bryter dig loss från denna onda cirkel. Anamma en väl genomtänkt, väljusterad och realistisk metod istället.

En där ett bakslag inte sätter dig på ruta noll igen. En där du kan begå misstag men inte förlora allt du kämpat för.

Du måste ha en kritisk anda som ger dig kontroll över ditt liv och dina beslut. En oberoende attityd som är separat från den kognitiva dissonansens hos den stora massan.

Hur man bryter cirkeln av fetma och skuldkänslor

Att bryta cirkeln handlar om att eliminera press. För att göra det måste du skapa en realistisk berättelse om dig och ansvaren du har för din kropp, dess form och dess relevans för ditt liv.

Samtidigt måste du ha en kritisk anda mot samhället för att avfärda giftiga berättelser som kan förvränga din interna dialog.

Vidare måste du värdera dig själv bortom din kropp eller vad du tycker om den. Du måste förstå att du är tillräckligt bra som du är. På så sätt kommer planen inte vända sig mot din självkänsla om du inte klarar den.

Det är endast med denna sinnesfrid du kan åstadkomma vänlig, hälsosam, progressiv och hållbar förändring. En omfattande modell som inte bara lär dig att äta bra, utan även jobba med andra områden av välmåendet.

Detta eftersom du kommer eliminera pressen, våndan och missnöjdheten du har. Du kommer inte behöva mat som en källa till välmående och du kommer inte känna skuld för att du äter.

Detta eftersom du vet att det ibland har en skyddande effekt som är logisk. Det kommer inte finnas rum för hetsätande och därför ej heller skuld känslor.

Skuldkänslor över fetma är något samhället får dig att känna. Fall inte för det.


Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.


  • Álvarez Gordillo, G. C., Cruz Sánchez, M., Nigh Nielsen, R. B., Tuñón Pablos, E. & Villaseñor Farías, M. (2013). Sobrepeso y obesidad: una propuesta de abordaje desde la sociología. Región y sociedad, 25(57): 165-201. Consultado el 30/06/2019. Recuperado de: www.scielo.org.mx/pdf/regsoc/v25n57/v25n57a6.pdf

  • Fulgencio Juárez, M., Garciduenas Gallegos, D., Padros Blázquez, F. & Navarro Contreras, G. (2016). Propiedades psicométricas de la Escala de Culpa por Obesidad o Sobrepeso para Niños y Adolescentes (ECOSNA). Nutr. Hosp., 33(2): 239-244. Consultado el 30/06/2019. Recuperado de: http://scielo.isciii.es/scielo.php?script=sci_abstract&pid=S0212-16112016000200008

  • Tamayo Lopera, D. & Restrepo M. (2014). Aspectos psicológicos de la obesidad. Revista de Psicología Universidad de Antioquia, 6(1): 91-112. Consultado el 30/06/2019. Recuperado de: https://dialnet.unirioja.es/servlet/articulo?codigo=4947506


Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.