Flyktingarnas drama: i ingenmansland

· 30 november, 2018

Det var en attack. En mor tar sin lille sons hand. Det är så han drar sitt sista andetag, i samma persons famn som såg honom födas. Idag separeras även en pojke från sin familj, han vet inte när han får se dem igen. Han säger hejdå med tårar som håller hopp om en bättre framtid. Detta är flyktingarnas drama.

Flyktingarnas drama vittnar om tusentals människors smärta. Människor som drömmer, önskar samma sak som du. Barn som inte längre vet hur man skrattar på grund av sitt lidande.

Vilka är flyktingar?

De kan kallas tvingade immigranter eftersom de i sitt hemland förföljs av anledningar som kan vara ras eller ideologibetingade. Det kan också vara så att deras land inte har tillräckliga förråd för att täcka basbehoven eller säkerhet för att leva ett anständigt liv.

Flyktingarna kommer inte för att ta våra jobb. De kommer inte bara utav ett påhitt. De är inte terrorister.

”… du måste förstå

att ingen sätter sina barn i en båt

om inte vattnet är säkrare än torra land.

Ingen bränner sina handflator

under tåg,

mellan vagnar,

ingen spenderar dagar och nätter i en lastbil

äter papper, om inte de resta milen

betyder mer än resan.

Ingen kryper under stängsel.

Ingen vill bli slagen,

ynkad…”

Ur ”Home” av Warsan Shire

flyktingars drama

Vad är de psykologiska konsekvenserna av att leva som flykting?

Att leva som flykting är att leva i ingenmansland. Du är oförmögen att leva ett normalt liv på den plats som var ditt hem. Samtidigt finner du att många länder du söker dig till inte vill veta av dig. Flyktingarnas drama är detta. Det skapar höga nivåer och ångest och depression… medan det föder känslor av hämnd.

Dessutom kan vi lägga till upplevelsen av att bli bombad upprepade gånger. Av alla dessa anledningar utvecklas ett tillstånd av hypervaksamhet och kronisk stress uppstår. Detta triggar ofta allvarligare tillstånd, som schizofreni eller posttraumatiskt stressyndrom.

Det är inte förvånande att en person med social och psykologisk instabilitet utför handlingar som kanske inte är lagliga eller etiska. Eller ansluter sig till en grupp som intalar honom att han kommer få säkerhet, räddning och rättvisa för hans nära och kära. Vem skulle inte leta efter en allierad när allting kollapsar runtomkring en?

Men det är inte det vi ser. Vi är snabba med att döma felen hos våra medmänniskor även om vi inte kan se våra egna. Det extrema vinner mark. Är de inte också människor som lider av social och psykologisk osäkerhet och som försöker sätta sig och sina familjer i säkerhet? Flyktingarnas drama kan vara svårt att förstå om man aldrig varit i deras situation. 

Människor kryper under taggtråd

Vilken är vår roll i flyktingarnas drama?

När minsta lilla chans att klara av en helvetesresa i en båt, genom en öken eller åratal av pilgrimsfärd i händerna på maffian är bättre än att stanna i ens land… kommer inga staket, gränser, dekret, polis, taggtråd eller ens ett helt hav att vara nog för att stoppa en familj från att försöka skaffa sig ett bättre liv – ett värdigt liv.

Att titta bort kommer inte att lösa några problem. Att finansiera konflikten kommer inte heller att hjälpa. Varför är vissa länder inte villiga att ta emot flyktingar men villiga att bidra med vapen? Den här dubbelmoralen är oroväckande och löser på inga sätt flyktingarnas drama.

Varför? Eftersom vad vi gör mot andra kommer andra att göra mot oss: ju längre vi kastar bumerangen desto högre hastighet återvänder den med. Detta inträffar om vi vägrar att se den nakna sanningen av den här massflykten. Eller om vi inte förnekar dess existens, men inte accepterar den inom våra gränser, som i USA. Eller om vi accepterar att ta emot flyktingar och sedan inte inkluderar dem i vårt samhälle, vilket är ett av problemen i vissa länder.

Vi behöver acceptera och inkludera flyktingar i vårt samhälle

Om vi bara gör ett av ovanstående men inte alla skapar vi tidsinställda bomber. Vad skulle du göra om någon förstörde ditt hem, kidnappade ditt barn eller bombade din familj? Vad skulle du göra om du hade förlorat allting och inte hade någon chans att få tillgång till något bättre? Vad skulle du göra om du kände dig hjälplös inför allt som händer dig? Om du hade känslan att allting och alla runtomkring dig vet vad som händer men inte gör något?

Svaret är ganska enkelt. När ditt liv inte längre har någon mening: förintar du dig själv, du söker hämnd och räddning. Det är här som vårt engagemang är så viktigt.

Det har visat sig att de flesta terrorist attacker inte har utförts av ”hemska utlänningar som har kommit för att döda oss alla”, utan av medborgare i landet. Den andra generationen som inte har känt sig välkommen av sitt adoptivland. De som är dubbelt avvisade eftersom de inte erkänns som fransoser eller tyskar eller amerikaner, men inte heller som syrier, irakier, somalier, etc. Folk som helt enkelt är vänner eller följeslagare till folk som vill använda dem som vapen.

Det är här, i detta ingenmansland, i den här bristen på identitet och tillhörighet som folk börjar känna att ”var man står för sig själv”.

 

flyktingarnas drama - spanska inbördeskriget

Vi är inte bättre än eller annorlunda jämfört med andra… och vi glömmer ofta det

Det verkar som om vi aldrig lär oss av våra misstag. För bara 76 år sedan korsade 465,000 spanjorer den franska gränsen och sökte asyl för att undkomma inbördeskriget. Av dem återvände 220,000 aldrig mer till Spanien.

Som Neruda skrev: ”Livet är så kort och glömskan så lång”.

Flyktingarnas drama - illegala flyktingar

Illegala spanska flyktingar som anländer vid Venezuelas kust (1949).

Men det är ännu mer slående ifall vi stannar upp och observerar oss själva lite. Våra unga människor lämnar oss för att åka till USA, Kina, Frankrike, Irland… de söker en bättre framtid. Denna historia om immigration kunde vara deras, din eller vem som helst av oss.

Det är upp till oss att göra våra röster hörda för dem vars skrik har drunknat i tårar. För de fler än 10,000 barn som har försvunnit spårlöst i Europa medan deras familjer hoppas kunna återfinna dem en vacker dag. Och många andra som säljer sina kroppar i flyktingläger i utbyte mot sina liv.

UNICEF hävdar att det under 2015 utfördes nästan 1,500 grova våldsbrott mot minderåriga, inklusive mord, stympningar, rekrytering eller kidnappning. Av dessa återfanns 400 barn döda och nära 500 av dem blev stympade. Är dessa barn också terrorister?

Den enklaste formen att hjälpa är att öppna ditt sinne och ditt hjärta för dina medmänniskor.