Ondska existerar eftersom goda människor inte gör något

Skriven och verifierad av psykologen Valeria Sabater.

Senaste uppdateringen: 30 oktober, 2023

Det finns personer som höjer flaggan av vänlighet och är stolta över sin altruism. Men deras ord visar sig vara tomma när de bevittnar “vardaglig” ondska utan att göra något. Deras ineffektivitet är uppenbar när de vänder ryggen till, stänger munnen och förblir tysta inför orättvisa och andra personers förödmjukelse.

En klassisk ondska är folkmord, där hela människogrupper skövlas. Vi hör “ondska” och tänker på personer som våldsamt tar liv. Vi föreställer oss någon som torterar eller terrorister som dödar i någon guds namn. Men vi måste tydliggöra att onda handlingar sker varje minut, varje dag, runtomkring oss. De sker i våra familjer och hos personer som står oss nära.

De flesta av oss har inte chansen att rädda någon från ett krig eller våldsamma situationer vi ser varje dag på TV och sociala medier. Men ibland är allt vi behöver göra att titta upp från skärmarna för att bevittna saker som kränker vår känsla av mänsklighet.

Och väldigt ofta är vi tysta medbrottslingar till dessa handlingar. Genom att inte göra något, att titta åt ett annat håll, svälja vårt obehag och vända uppmärksamheten till något annat, blir vi deltagare.

Vi talar om situationer såsom mobbing eller att höra skrik genom väggen från grannarna. Där inne gråter barn och partners blir misshandlade i tystnad. Vi talar även om grannar som skadar sina husdjur, mödrar som är elaka mot sina barn, chefen som utnyttjar och förödmjukar en anställd.

Ondska kommer med många ansikten och sätt att sprida sin fasansfulla kraft. Men trots det är anledningen till dess överlevnad tydlig: för att påstått “goda människor” inte gör något för att stoppa den.

Ondskans ursprung och tolerans

Arthur Conan Doyle använde en väldigt intressant term i sina böcker när Sherlock Holmes konfronterade professor James Moriarty. Han sade att Moriarty led av “moralisk galenskap”. Oavsiktligen omfattar detta uttryck faktiskt en föreställning som många av oss har. Föreställningen att endast sjuka personer eller individer med psykologiska tillstånd är kapabla att begå onda handlingar.

Det kan vara så att så länge vi använder etiketten “patologisk” så kan vi på något sätt finna mening i handlingar som verkar ologiska och oförklarliga. Hur nedslående det än må vara så betyder det inte att vi alltid har att göra med en sjukdom eller ett tillstånd. I de flesta fall av fasansfullt, destruktivt beteende finns det faktiskt inga antisociala personlighetssyndrom eller sjukdomar.

Ibland begår normala personer onda handlingar eftersom det var så de uppfostrades. De kanske lärde sig vanor från en dysfunktionell barndom. Andra gånger är de personer med dålig emotionell kontroll som sveps iväg av sina impulser och externa influenser. Avslutningsvis finns det stunder när våra omgivningar och omständigheter agerar som en ström som drar oss mot ondska.

Albert Ellis själv förklarade en gång att en ond “essens” eller ond gen inte existerar, eller åtminstone är extremt sällsynt. Sanningen är att vi är kapabla att vara medbrottslingar till ondska, givet rätt omständigheter.

Varför förblir vi tysta inför orättvisa?

Låt oss gå tillbaka till titeln på denna artikel. En av de huvudsakliga anledningarna till att ondska triumferar är för att påstått goda människor inte gör något.

Men varför? Varför agerar vi inte? Vad förklarar vår orörlighet, våra stängda ögon mot sanningen? Att titta var som helst förutom där ondska utövas? Låt oss ta en titt på några grundläggande exempel och reflektera:

• Den första anledningen är enkel. Vi säger till oss själva att det vi ser inte har något att göra med oss. Vi är inte ansvariga, vi orsakade det inte och den drabbade personen är inte en del av vår grupp. Brist på emotionell involvering är definitivt en av de primära anledningarna till vår orörlighet.
• Den andra aspekten är kopplad till behovet att bibehålla frid. En tonåring som bevittnar skada som åsamkas en annan elev kan till exempel välja att förbli tyst istället för att säga något. Personens passivitet kan orsakas av hans eller hennes rädsla att rubba balansen. Han eller hon kanske är rädd för att sätta sin sociala position i riskzonen. Att försvara offret kommer bara försätta honom eller henne i en farlig situation. Där skulle han eller hon riskera att förlora sin status och kanske bli till ett byte själv.

Vi vet att det inte är lätt, speciellt när vi har något att förlora och andra har något att vinna. Men trots det bör vi involvera oss så mycket vi kan. Vi måste försöka hitta nya sätt att försvara personen som behöver hjälp.

Som filosofen Edmund Burke sade: rättvisa existerar bara eftersom människor gör en ansträngning mot orättvisa.

Vikten av att öppna dina ögon för daglig ondska

Vi sade det tidigare och vi ska säga det igen: ondska kommer i många former och storlekar. Det kan vara subtilt och det talar många språk. Privilegium, verbal aggression, diskriminering, bortstötning, orättvisa…

Det handlar inte om att ge sig ut i en jakt på ondska och lidande. Det är enklare, mer fundamentalt och hjälpsammare än så. Allt vi måste göra är att öppna våra ögon och vara känsliga för vad som sker framför oss. Varje dag i våra grannskap. Alla ansvarar vi för att stoppa orättvisa, och det finns ingen bättre plats att börja på än hemma.

Moralisk integritet är vår vardagliga plikt. Det är när vi beslutar oss för att göra något. Vi fördömer övertrampet, misshandeln, aggressionen eller orättvisan. Låt oss ge vänlighet en sann mening. Låt oss ge godheten en sann röst.