För- och nackdelar med att vara den yngste sonen
Det finns en hel rad stereotyper relaterade till att vara den yngste sonen. Dessa barn uppfattas ofta som bortskämda med en tendens att agera först och tänka sen. Det finns också andra myter och legender som sätter dem i ett annat ljus.
Det är dock viktigt att inte generalisera. Den avgörande faktorn är vilken typ av familj pojken föds in i. Om familjestrukturen är kärleksfull och hälsosam, kommer den lille att bli väl omhändertagen och få förmånen att uppfostras i en konstruktiv miljö.
Om vi å andra sidan pratar om en dysfunktionell familj, kan den yngste sonen bli utsatt för olika former av övergrepp. Han är mer sårbar än sina syskon och han växer upp i en miljö med brist på hälsosamma strukturer. Faktum är att dessa barn kan känna sig belastade inte bara av neurotiska föräldrar, utan också av förvirrade syskon.
“Dina barn är inte dina barn. De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig självt.”
-Khalil Gibran-
Mytologins yngste son
Den yngste sonen har länge intagit en avgörande plats i olika berättelser, myter och legender. I Bibeln var de första bröderna i historien Kain och Abel. Den yngste var Abel och det slutade med att han blev ett offer för sin bror, som avundades honom för att han var Guds favorit.
Jakobs yngste son var Josef. Han såldes av sina bröder till några köpmän. De var förbittrade över att deras far föredrog honom framför dem.
I den grekisk-romerska mytologin gav Gaia sin yngste son, Saturnus, den komplexa uppgiften att kastrera sin far, Uranus. Detta gjorde han och avsatte därmed sin far. Av rädsla för att hans egna barn skulle göra detsamma mot honom, bestämde han sig därefter för att sluka dem så snart de föddes.
Men Jupiter, den yngste av hans avkommor, blev räddad från detta öde. Återigen upprepade sig myten: Jupiter, eller Zeus i grekisk mytologi, räddade sina bröder och förde ett krig mot deras far, Saturnus. Till slut besegrade han honom och blev kung av Olympen. Som vi kan se spelar den yngste den dubbla rollen som offer och frälsare i mytologin.
Yngste sonen inom psykoanalysen
Sigmund Freud lade stor vikt vid barnens födelseordning. Han trodde att den utövade ett stort inflytande på karaktärsbildning, identifieringsprocesser och neurosernas konfiguration. Faktum är att han observerade att den äldste sonen ofta är den som ansvarar för att bevara den tidigare generationens traditioner, medan den yngste sonen är upptäckaren av nya territorier.
Ur detta perspektiv är den äldste sonen den som är avsedd att identifiera sig starkast med sin far. Det är en direkt identifiering. Föräldern förväntar sig att detta barn i synnerhet ska vara dennes förlängning. Barnets roll är att lindra sin fars narcissistiska sår. Detta ställer dem ofta mot deras syskon. De vill vara “unika” i denna hierarkiska struktur.
Å andra sidan upplever den yngste sonen en mer komplex process när det kommer till att hur han identifierar sig själv. Han blir ofta en del av sin mammas narcissistiska ideal. Med andra ord blir han hennes “ideala produkt”. Dessa söner brukar ifrågasätta traditioner och känner sig inte skyldiga att bevara någonting. Dessutom tenderar de att ha en fantasi om att ersätta sin far. Detta är samma idé som förekommer i de grekisk-romerska myterna.
Yngste sonen inom psykologin
Inom psykologin har man till och med talat om “yngste barnet-syndrom” som ett fenomen som man kan observera i många familjer. Mödrar tenderar att vara överbeskyddande mot den minsta. Detta kan göra att de blir mer beroende och osäkra.
Det är också vanligt att den yngste sonen fortsätter att känna och bete sig som ett skört barn, även i vuxenlivet. Överbeskyddande moderskap leder till att dessa barn känner att andra är skyldiga till de negativa situationer de upplever. Dessutom har de svårt att skilja autonomi från hjälplöshet.
Å andra sidan tenderar de att vara mer öppna och toleranta än sina syskon. Även om de har svårt att hävda sig, besitter de också mer social kompetens som hjälper dem att acceptera olikheter och vara empatiska.
Om de kan lita mer på sitt eget omdöme och sluta frukta brist på stöd, kommer de utan tvekan att bli underbara vuxna.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Aleksandrowicz, J. (2013). ” Saturno” de Goya. La transformación del mito. Scripta Classica, (10), 147-164.
- Maldonado Carreño, C., & Carrillo Ávila, S. (2002). El vínculo de apego entre hermanos. Un estudio exploratorio con niños colombianos de estrato bajo. Suma psicol, 107-132.