För- och nackdelar med fri uppfostran
Även om fri uppfostran inte behöver vara en dålig sak, är den inte nödvändigtvis den bästa grunden för att uppfostra ett barn. Detta gäller särskilt i extrema fall där detta avslappnade tillvägagångssätt inte blir uppbalanserat av andra faktorer, såsom ett starkt föräldrainflytande eller en öppen kommunikation.
Oavsett om du väljer detta eller något annat tillvägagångssätt, hävdar experter som psykologen Jeff Nalin (grundare av Paradigm Treatment Centers) att barn behöver veta vem som är ansvarig. De behöver denna referenspunkt så att de kan förstå vad de bör och inte bör göra.
Vissa alltför tillåtande föräldrar kan välja att vara tysta och undvika att sätta vissa gränser av rädsla för att deras barn ska reagera negativt: frustrerade över att de får ett nej och inte får vad de vill ha. När detta händer blir gränserna som sätts av andra, förutom föräldrarna, desto viktigare.
Den tillåtande föräldern
Men hur ser en tillåtande förälder egentligen ut? De är ganska lätta att upptäcka. De är vanligtvis snälla, tillgivna och uppmärksamma på sina barn. På grund av deras oförmåga att sätta gränser bildar de familjegrupper utan solid struktur, där kaos och improvisation råder. De försöker införa så få begränsningar som möjligt, vilket gör barnets egna önskemål en prioritet.
I många fall betyder denna brist på regler att barnet inte är medveten om att det ens finns regler. De ser sin förälder som en vän snarare än en auktoritetsperson. Kruxet ligger i att föräldrarna själva tenderar att föredra saker och ting på detta sätt; de njuter av bristen på konflikt, trots den osäkerhet och förvirring som dessa vaga gränser ger upphov till.
Fördelarna med fri uppfostran
Trots allt har en mer tillåtande föräldrastil faktiskt sina fördelar. Enligt Nalin kan det vara särskilt fördelaktigt för barn som tidigt utvecklar en stark känsla av ansvar och självständighet. Att till exempel få friheten att utforska kan uppmuntra barnet att möta utmaningar tidigare i livet. Detta ger dem utrymme för en nästintill obegränsad tillväxt.
Generellt sett skapar många av de barn som växer upp i denna typ av miljö sina egna stöttepelare. De antar en vuxen inställning, i den meningen att de börjar se till världen och det bredare samhället för vägledning om vad de får och inte får göra. För några av dem försvinner de typiska rädslorna från barndomen och de blir mindre benägna att låta andra kränka deras rättigheter.
Dessutom gäller att med färre begränsningar och gott om tid att göra de saker de tycker om och brinner för, tenderar dessa barn att bli relativt kreativa. De kan också uppvisa en viss skicklighet i att lära sig nya saker. De har ingen rädsla för straff och, som ett resultat, ingen rädsla för att misslyckas. Om något inte fungerar den första gången så försöker de helt enkelt igen.
Brister och fallgropar i en fri uppfostran
Det finns dock en mängd nackdelar att tänka på. Dessa barn kan till exempel visa brist på respekt för de sociala normerna som ligger till grund för fredlig samexistens. Dessa är inte absolut nödvändiga, men de är utformade för att göra samhället trevligare för alla. Om barnet inte anammar dessa normer kan de få det svårt att integrera sig socialt.
Barn med tillåtande föräldrar har också visat sig vara mer mottagliga för tidig ångest. Detta beror på att de har svårt att arbeta under påtryckningar från externa standarder. De kan få problem med att arbeta enligt ett schema, följa order från överordnade eller hantera konflikter med dem de inte kommer överens med.
Det mest uppenbara problemet uppstår dock med bristande självdisciplin. Barn är naturliga livsnjutare och om de på egen hand ska lära sig nyttan av fördröjd tillfredsställelse, kommer denna lärdom sent, om någonsin. Det är möjligt, om än svårt, att uppfostra kreativa samhällsmedborgare under auktoritära omständigheter. Det är dock nästintill omöjligt att uppfostra självuppoffrande individer utan just en uppfostran.
Det finns ett antal olika variabler som kan påverka barnets tillväxt och utveckling. En av de mest inflytelserika faktorerna är den dominerande föräldrastilen de växer upp med. Hur fördelaktig eller skadlig en föräldrastil är beror på ett antal faktorer, inklusive barnets egen personlighet.
Ett ansvarsfullt barn som frodas genom ett eget oberoende växer och utvecklas bäst när föräldrarna undviker att införa strängare normer och regler än barnet påtvingar sig självt. Detta tillvägagångssätt kan dock vara kontraproduktivt hos impulsiva eller upproriska barn.