Att gå i sömnen enligt neurovetenskapen

Sömngång har alltid varit ett intressant ämne för många. Det finns många anekdoter relaterade till det, och det har också använts som ett framgångsrikt försvar under flera rättegångar. Men vad har neurovetenskapen att säga om sömngång?
Att gå i sömnen enligt neurovetenskapen
María Vélez

Skriven och verifierad av psykologen María Vélez.

Senaste uppdateringen: 10 april, 2023

Att gå i sömnen är ett välkänt sömnproblem. En person som går i sömnen genomgår ett undermedvetet uppvaknande som får denne att gå runt. Människor som går i sömnen kan antigen gå runt slumpartat eller göra mer komplexa saker som att laga mat eller köra bil.

Att gå i sömnen har två definierande faktorer:

  • Komplexa beteenden
  • Ett förändrat medvetandetillstånd

Under episoder där personer går i sömnen uppvisar de ett omedvetet beteende och kan inte reagera på externa stimuli. De har dock en hög autonom aktivitet (svettningar, ökad hjärtfrekvens etc.). Om de vaknar upp under en episod så kommer de känna sig förvirrade. Å andra sidan så går de vanligtvis tillbaka till sina sängar själva och fortsätter sova som om inget hade hänt.

Kvinna som inte kan somna.

Sömnens stadier

För att förstå denna störning måste du först förstå hur sömnen fungerar. När det gäller muskelaktivering, hjärnaktivitet och ögats motoriska aktivitet så finns det två typer av sömn:

  • NREM-sömn (non-rapid eye movement). NREM-sömnen delas upp i N1 (när sömnen börjar), N2 (lätt sömn) och N3 (djup sömn).
  • REM-sömn (rapid eye movement).

När du sover så går du från ett stadium till ett annat, och alla dessa stadier är viktiga för god vila.

Parasomnin hos NREM-sömnen

Det är under fas N3 som man går i sömnen. Den klassificeras som en NREM-sömn-parasomni tillsammans med nattskräck och förvirrat uppvaknande. Det finns en teori som säger att dessa parasomnier är en del av en enda arousalstörning men med flera manifestationer.

Efter dessa episoder kommer det en period med sömn med långsamma vågor. Långsamma vågor, eller deltavågor, representerar en rytmisk, synkroniserad och långsam aktivitet i den främre delen av hjärnan och den del som är i mitten. De representerar en fas med hög spänning och en våg av inaktivitet som varar i millisekunder.

Man i sängen.

Vad händer i hjärnan hos personer som går i sömnen?

Detta fenomen är något som har studerats i många år, men det är trots det fortfarande ett mysterium. Ingen vet var det kommer ifrån. Det finns dock flera troliga hypoteser.

Å ena sidan finns det en teori som menar att det kan vara en störning med långsamma vågor. Hjärnan hos en person som går i sömnen verkar inte ha någon kontinuerlig REM, utan uppvisar snabba förändringar i frekvensen och omfattningen, till skillnad från hjärnan hos en person som inte går i sömnen. När sömngång förekommer, förekommer det också fler förvirrade uppvaknanden under sömn med långsamma vågor och mer hjärnaktivitet under resten av stadierna.

Å andra sidan tror andra att sömngång är en arousalstörning eller en hjärnaktiveringsstörning. Sett från detta perspektiv kommer personen att befinna sig mellan ett tillstånd av fullständig hjärnaktivering och ett NREM-stadium. Detta innebär att personen varken är helt vaken eller helt sovande. Detta tyder på förekomst av mindre prefrontal aktivitet när det borde vara raka motsatsen. Vi vet dock fortfarande inte varför denna aktivitet uppstår.

Analys om att gå i sömnen.

Slutsatser

Att gå i sömnen är relaterat till flera faktorer: sömnbrist eller sömnfragmentering, feber, substansanvändning, stress och även graviditet. Patologier som beroendestörningar, schizofreni, ångest, depression, kognitiva störningar och migrän kan också vara bakomliggande orsaker.

Läkarna tror att det kan ha att göra med signalsubstanserna. Även om det inte finns något riktig behandling mot att gå i sömnen så kan man använda exempelvis bensodiazepiner, antiepileptika, antidepressiva medel, melatonin och stresslindrande medel för att lindra effekterna.


Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.


  • Basetti, C.L. (2009). Sleepwalking: dissociation between “body sleep” and “mind sleep”. En Laureys, S. Gosseries, O. & Tononi, G. (Eds). The Neurology of Consciousness, Second edition. (pp. 129 – 138). Elsevir Ltd.
  • Zadra, A. , Desautels, A. Petit, D., & Montplaisir, J. (2013). Somnabulism: clinical aspects and physiopathological hypothesis. Neurology, 12, 285 – 294.

Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.