Hur du tänker definierar dina känslor

· 13 juni, 2016

Vi är tänkande och kännande varelser. Vårt sätt att tänka definierar vad vi känner och vi tar det vi tänker som ett tecken på sanning. Att tänka är en fantastisk förmåga, men det kan även spela oss spratt.

”Enligt hur vi talar med oss själva kommer vi leva på ett eller annat sätt, och världen vi upplever kommer vara på ett eller annat sätt.”

-Óscar González-

Vad kommer först: Tankar, temporära känslor eller hållbara känslor?

För att svara på denna fråga måste vi först kort definiera de tre koncepten:

  • Tankar: Förmågan människor har att bilda idéer och representationer av verkligheten i sina sinnen.
  • Temporära känslor: Psykofysiologiska och biologiska uttryck; uttryck av mentala tillstånd.
  • Hållbara känslor: Humör eller känslomässig disposition mot en sak, ett faktum eller en person.

Det finns en fin linje mellan vår förmåga att tänka och vår förmåga att känna, och våra temporära känslor är en länk mellan de två.

I våra dagliga liv talar vi ofta om dessa tre koncept som om de vore synonymer, men faktum är att tankar, temporära känslor och hållbara känslor är väldigt olika saker.

Flicka i vattenfärg

Vi är rationella varelser, men det antyder inte att temporära känslor och hållbara känslor är främmande för oss. De spelar en viktig roll i vår personlighet, vårt sätt att tolka världen, besluten vi tar och sättet vi kommer fram till idéer.

Vi uppmärksammar våra temporära känslor, och detta är en mänsklig förmåga vi inte får knuffa ut ur våra liv. Reson utan temporära eller hållbara känslor fyller inget syfte.

Hållbara känslor är mer långlivade, men temporära känslor är intensivare

Det är viktigt att vi lär oss hur de fungerar inom oss: Det förhållandet är fundamentalt för att främja vår känslomässiga intelligens, vårt sätt att relatera till oss själva och andra, och i slutänden förbättra vår mentala hälsa.

Temporära känslor associeras med en persons personlighet och motivation. Dessa känslor har kortare varaktighet och är vad som motiverar oss att agera. De är mer intensiva än hållbara känslor, men håller inte i sig länge.

Hållbara känslor visar sig i form av en persons humör, och är en produkt av temporära känslor. Hållbara känslor är resultatet av temporära känslor.

Låt oss ta ett exempel:

Jag utövar yoga. Det är en aktivitet jag gillar att ägna mig åt och som får mig att må bra. Jag har utövat yoga under en tid, och det har varit en inlärningsprocess där jag haft bra och dåliga dagar.

Det är sant att mitt utövande av aktiviteten objektivt har förbättrats i god takt; jag kan inta ställningar som jag i början kände skulle vara omöjliga.

Igår gick jag till min yogaklass igen, och det var en av de dagar där min aktivitet gav små resultat. Jag lyckades inte inta de ställningar jag tidigare klarade av utan problem, och det verkade ha blivit fixerat i mitt minne och min aktivitet som yogaelev.

Min tanke sade: ”Jag är en enda röra, det här är inte för mig.”

Mina temporära känslor sade: ”Jag är arg på mig själv.”

Mina påkommande, hållbara känslor under resten av dagen sade: ”Jag känner mig ledsen, deprimerad och nedslagen.”

Träd med hjärtan

Vilken ska jag lyssna på?

I det tidigare exemplet kommer sättet jag analyserar situationen på slå fast vad jag tycker om mig själv, motivationen jag har att fortsätta utöva yoga samt min attityd.

Om jag tänker att jag är en enda röra, betyder det nödvändigtvis att jag är en bara för att jag inte kunde genomföra övningen vid ett tillfälle? Betyder det att jag är en röra på grund av endast en dålig rörelse? Kanske består inte inlärning av försök och misslyckanden?

Om min temporära känsla är vrede, betyder det att det jag tänker kommer bli sant om jag är arg på mig själv? Säger denna känsla verkligen något sanningsenligt om den jag är? Bekräftas det vi tänker om vi upplever en temporär känsla?

Om min hållbara känsla vi dagens slut är ledsamhet, bekräftar det att det verkligen var så viktigt för mig? Kanske är allt vi känner sant? Är en hållbar känsla frukten av vad vi tänker?

Här kommer en nyckel till allt: Allt vi tänker är inte sant, temporära känslor bekräftar ofta inte vad vi tänker, och alla hållbara känslor bekräftar inte att det är sant.

Vad kan vi göra för att bli bättre?

När du kommer på dig själv med att säga: ”Om jag känner så, är det sant att…” ska du ta reda på den automatiska tanke som kommer med den temporära känslan du känner, och ställa dig själv frågan: ”Vad tänkte jag för att få mig själv att känna på det viset? Har jag bevis för att saker alltid är så här?”

Det handlar om att fråga ut oss själva och reflektera så att vi inte tror på alla historier vi berättar för oss själva.