Inre barn-terapi: vad är fotometoden?

19 september, 2019
Ditt nuvarande jag är delvis en produkt av dina barndomsupplevelser. Vi har alla ett inre barn som fortfarande har en del problem, även om de är mindre. En av nycklarna till att känna sig trygg i nuet är att lära sig att läka dessa barndomssår.

Vad är inre barn-terapi och varför kan den vara så användbar?

Man säger att vi alla bär ett barn inom oss, och visst har alla världens vuxna människor en gång varit barn.

Precis som alla andra föddes de med specifika gener, i en specifik miljö. Denna miljö spelade en viktig roll i deras uppfostran och i deras sätt att se på världen.

Syftet med inre barn-terapi är att patienten ska komma i kontakt med sitt inre barn för att kunna ta itu med problem hon fortfarande brottas med.

Senare i artikeln ska vi tala om ett utmärkt sätt man kan använda för att göra detta: fotometoden.

Men först vill vi förklara grundprinciperna. Anknytning är en intensiv, varaktig och unik bindning som uppstår mellan två eller fler individer och som bygger på deras interaktioner.

Det omedelbara målet är att ha en följeslagare i farliga situationer, för bindningen ger en känsla av trygghet, tröst och skydd. De flesta barn utvecklar hälsosamma anknytningsmönster.

Det finns dock undantag. I grunden behöver alla barn en känsla av trygghet och tillit, och givetvis måste de även ha alla de förnödenheter som krävs för att kunna överleva: mat, hygien, tak över huvudet, osv.

Om barn inte får dessa saker kan problem uppkomma som de bär med sig in i vuxenlivet.

Dessa umbäranden etsar sig fast djupt inom barnen, i det undermedvetna. Som vuxna kommer de att utveckla störande beteendemönster och känslor utan att de förstår varför.

Därför är kännedom om din uppväxt och det du saknade en central del i processen att lära känna dig själv bättre.

En person som tittar på ett fotografi

Inre barn-terapi med hjälp av fotometoden

Fotometoden är ett verktyg som man använder sig av i inre barn-terapi. Målsättningen är att du ska lära dig att ge dig själv den ömhet som du behöver.

Det är ett alltigenom emotionellt verktyg som väcker minnen, känslor och sinnesförnimmelser som du kanske försöker tränga bort.

Terapeuten använder denna teknik för att få patienten att tala om sitt inre barn. Syftet med tekniken är att göra det lättare för patienten att upprätta en symbolisk kommunikation med denna del av sig själv.

Man kan tillämpa denna teknik på flera olika sätt. Och för dig som terapeut gäller det att du är kreativ så att du kan anpassa tekniken efter patientens behov.

Exempelvis kan det vara svårare att arbeta med patienter som har en rationell eller anti-emotionell läggning.

Patienten håller ett barndomsfotografi i sina händer och terapeuten ber henne att titta på fotot under några minuter, utan göra några bedömningar. Allt hon ska försöka göra är att knyta an till barnet som lever inom henne.

Att komma i kontakt med barnet

När patienten väl kommit i kontakt med sitt inre barn får terapeuten till stånd en uppriktig, känslomässig kommunikation med barnet.

Terapeuten kan t.ex. ställa frågor som: ”Vad känner barnet när hennes föräldrar inte finns där för henne?” eller ”Vad behöver barnet?”

Processen börjar med frågor avsedda att klargöra barnets känslor. I de flesta fall avspeglar svaren de känslor som patienten upplever som vuxen.

Därför kan du höra svar i stil med: ”Barnet har en ensam och tom känsla” eller ”Hon känner sig otrygg och väntar oroligt på att mamman ska komma hem och ge henne en kram.”

Att fördjupa kontakten ytterligare

Efter att terapeuten har ställt dessa frågor ska patienten försöka hjälpa sitt inre barn. Med andra ord ska hon försöka hjälpa sig själv.

Därefter ska terapeuten ställa sådana frågor.

Det kan vara ”Vad ska du ge barnet i fortsättningen?” eller ”Tycker du det är värt att stanna med en partner som hela tiden förödmjukar dig?” eller ”Hur kan du hjälpa barnet att komma ur den situationen och känna sig trygg?”

Detta kommer att hjälpa patienten att se att det, även som vuxen, är trygghet det inre barnet söker.

Som vuxen försöker hon fylla dessa luckor och hon riskerar även att hemfalla åt sådant som alkohol eller osunda relationer, eller att uteslutande hänge sig åt sitt arbete.

Patienten måste förstå att trygghet inte är något som kommer utifrån, som när hon var barn. Faktisk bottnar oron över att inte vara trygg i patientens uppfattning av sig själv.

Det betyder att om patienten kan trösta sitt inre barn och ge detta ovillkorlig kärlek, så kan de tillsammans börja läka sina sår.

En vuxen som håller ett barn i handen

Vad händer efter att du har hjälpt ditt inre barn?

I inre barn-terapi är fotometoden som vilket annat emotionellt eller experientiellt psykologiskt verktyg som används i terapi. Det är ett medel för att uppnå ett mål, men kan inte vara slutmålet i sig.

För att en patient verkligen ska kunna läka sitt inre barns sår måste hon dagligen ge barnet den kärlek, tillgivenhet och uppmärksamhet som hon har lovat.

Ett bra sätt att göra detta är att låta henne skriva korta noter på baksidan av fotografiet. Exempelvis kan hon skriva ”Jag ska aldrig mer låta någon behandla dig på det sättet. Jag ska ta hand om dig”.

Men det räcker inte med att skriva ned dessa saker. De måste också ta sig uttryck i beteenden och åtaganden. Och här kan beteendeterapeutiska tekniker vara till stor nytta.

När en patient har hjälpt sitt inre barn kan hon börja leva ett rikare och friare liv.

I fortsättningen kommer hon inte att längta efter trygghet från omvärlden, utan istället kommer hon att finna den inom sig själv. Hon kommer att börja uppskatta och älska sig själv ovillkorligt.

  • Cadarso, V. Abraza a tu niño interior. Editorial Palmyra