Interpersonell och social rytmterapi (IPSRT)

De som lider av bipolär sjukdom upplever drastiska förändringar i sina energinivåer, sin motivation och sitt humör. Detta har stor inverkan på deras sociala relationer. Ett sätt att ge dem hjälp och verktyg är att erbjuda följande terapi.

Skriven och verifierad av psykologen Valeria Sabater.

Senaste uppdateringen: 09 oktober, 2023

Interpersonell och social rytmterapi (IPSRT) gör det lättare för patienten att hantera och reglera sina sociala relationer och biologiska mönster. I den här artikeln tar vi en närmare titt på denna terapiform och vad den kan användas till.

Att leva med bipolär sjukdom innebär att leva med mycket instabilitet, lidande och frustration. Det finns till exempel dagar då de drabbade inte kan utföra några av sina schemalagda uppgifter. Ibland kan de faktiskt knappt finna energin för att ta sig upp ur sängen. Men vid andra tillfällen känner de att de kan erövra världen.

I denna typ av kliniska tillstånd är den sociala och relationella sfären mest påverkad. När de drabbade upplever en depressiv fas undflyr de all kontakt och alla plikter. Deras liv tynger dem, liksom deras sinnen. Dessutom är de fyllda av självförakt och kan till och med känna att de vill försvinna för gott. Det är ett svårt tillstånd.

Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) lider cirka två till tre procent av den allmänna befolkningen av bipolär sjukdom. I början av 2000-talet utvecklade Dr. Ellen Frank, från University of Pittsburgh, en effektiv terapeutisk strategi för att behandla det.

Målen för interpersonell och social rytmterapi (IPSRT)

Interpersonell och social rytmterapi (IPSRT) syftar till att få patienter att reglera sitt humör genom sina biologiska och sociala rutiner. För att förstå syftet med denna modell måste vi först ta hänsyn till arten av humörstörningar.

De som lider av cyklotymisk störning, depression, ångest och bipolär sjukdom, uppvisar en oreglerad livsstil och upplever svårigheter med att integrera hälsosamma rutiner. En studie utförd av den tidigare nämnda Dr. Ellen Frank och hennes kollegor visar att patienterna hade nytta av hennes terapeutiska modalitet, som ett resultat av de riktlinjer de fick för att reglera sina sociala vanor.

Den sociala och interpersonella rytmen i denna terapi hänvisar till behovet av att främja mer anpassade, konstanta och hälsosamma biologiska och relationella rutiner hos personer som lider av humörstörningar. I slutändan uppnår de större känslomässig stabilitet samt en bättre livskvalitet på alla områden.

Målen för IPSRT

Huvudmålet med IPSRT är att förebygga och bättre reglera eventuella störningar i patienternas humör och beteende. Det ger dem kraft genom ny kunskap och strategier, så att de kan anta mer regelbundna och fördelaktiga vanor.

Vid bipolär sjukdom utesluter inte denna behandling läkemedelsbehandling.

Målen för IPSRT är att:

• Förbättra den drabbades sömn- och matvanor.
• Främja hantering och förebyggande av stress i sociala relationer.
• Hjälpa den drabbade att uppfylla sina dagliga mål och vitala syften.
• Hjälpa patienten att känna igen de faktorer som påverkar dennes destabilisering av humöret.
• Låta personen läka och möta eventuella traumatiska händelser från det förflutna.

Faserna av interpersonell och social rytmterapi (IPSRT)

IPSRT består av tre väldefinierade faser. År 2002 definierade Dr Ellen Frank och hennes kollegor dess riktlinjer i en artikel. Vi ska analysera dem.

Inledande fas: förståelse

I den första fasen av utvärderingen försöker terapeuten förstå faserna eller episoderna av patientens humörförändringar. För att göra detta samlar denne in information via intervjuer, medicinska rapporter med mera.

• Terapeuten berättar för patienten att förändringarna i dennes humör inte är dennes ansvar. Det är viktigt att befria patienten från alla skuldkänslor.
• Terapeuten studerar patientens levnadsvanor och identifierar eventuella dysfunktionella rutiner. Till exempel gällande sömn, matvanor, arbetsmönster osv.
• Terapeuten analyserar patientens relationsmönster och hur de påverkar dennes känslomässiga tillstånd.
• Terapeuten analyserar patientens kommunikationsstilar, sociala färdigheter osv.

Mellanfas: designa nya sociala rytmer

I den andra fasen utformar terapeuten en serie riktlinjer avseende social rytm som patienten ska följa. I själva verket etablerar man nya vanor och rutiner, både inom det biologiska och relationella området.

Samtidigt utbildar terapeuten patienten i en rad grundläggande strategier för att denne ska kunna förbättra sin livskvalitet. Målet är att patienten ska:

• Förbättra sina sömnvanor.
• Förbättra sina matvanor.
• Följa sina medicineringsanvisningar.
• Utöva idrott och ha ett aktivt liv.
• Tillämpa de kommunikationsstrategier som denne har lärt sig i terapin för att förbättra sina relationer.
• Tillämpa stresshanteringstekniker som denne har lärt sig.
• Lära sig hur man ska reagera när missmod, frustration, ilska och negativa tankar dyker upp.

Dessa principer definierar vanligtvis den plan som man utformar för varje patient. Vid varje session följs planen upp och bearbetas och uppdateras vid behov.

Sista fasen: avslutande av terapi- och underhållsstrategier

Det yttersta syftet med IPSRT är att patienten ska integrera vanor och strategier som tillåter denne att stabilisera sitt sinnestillstånd. Ett liv präglat av rutiner och tekniker för att hantera svåra stunder gör det möjligt för en patient att gradvis trappa ner på och till sist avsluta behandlingen.

Besöken glesas ut i denna sista fas. Som regel kräver terapin cirka 16 sessioner totalt. Under denna tid uppfattar patienten gradvis hur denne, allteftersom veckorna går, får större kontroll över sitt liv. Det bör dock viktigt att notera att avslutad terapi inte innebär att patienten avbryter sin farmakologiska behandling. Faktum är att denna i många fall är helt nödvändig.

IPSRT är mycket effektivt för personer som lider av bipolär sjukdom. Dessutom har intressanta fördelar också setts vid andra psykiska tillstånd, såsom återkommande depressiva störningar (dystymi). Denna terapi främjar en bättre förståelse av tillståndet och optimerar patientens livsstil. Utan tvekan är det en extremt fördelaktig klinisk resurs.