Typer av impulskontrollstörningar enligt DSM-5

I dagens artikel ska vi presentera de huvudsakliga typerna av impulskontrollstörningar och beskriva deras viktigaste kännetecken.

Skriven och verifierad av psykologen Sergio De Dios González.

Senaste uppdateringen: 26 januari, 2023

Alla människor har eller känner impulser. Vanligen är emellertid dina impulser inte tillräckligt starka för att du ska förlora herraväldet över dem. Och även om dina impulser ibland tar överhanden, så är det i regel inte något som sker så ofta att du eller människorna i din omgivning tar skada av det. I annat fall kan du lida av en av de typer av impulskontrollstörningar som beskrivs i diagnossystemet DSM-5.

Innan vi går vidare är det viktigt att vi definierar ett nyckelbegrepp i detta sammanhang: impulsivitet. Enligt Moller, Barrat, Dougherty, Schmitz och Swann (2001) är impulsivitet en benägenhet att handla snabbt och oöverlagt som svar på inre och yttre stimuli, utan att ta i beaktning de negativa konsekvenser som dessa reaktioner kan få för den impulsiva personen eller andra människor. Reaktionen kan vara synlig, som det att ringa ett telefonsamtal. Men den kan också vara dold för iakttagaren, såsom då en individ föreställer sig att han talar med någon.

I lindriga fall är de negativa konsekvenserna i allmänhet inte så betydande att de väcker oro. Problemen uppstår på längre sikt. Milda former av impulsstörningar kan bli mycket skadliga, eftersom de inte är allvarliga nog att få den berörda personen att göra något i förebyggande eller behandlande syfte. Det betyder att störningen kan bli kronisk och svårare att behandla. Problemet är mer utbrett bland män, men könsgapet tycks vara på väg att minska och varierar beroende på vilken av de olika typer av impulskontrollstörningar som det handlar om.

I dagens artikel ska vi tala om de främsta av dessa typer av impulskontrollstörningar som klassificeras i DSM-5.

Olika typer av impulskontrollstörningar: Intermittent explosivitet

Ilska är den viktigaste faktorn i den här varianten av impulsstörning. Energin i denna känsla blir helt överväldigande för den berörda personen och när han eller hon försöker använda och frigöra energin kan det få våldsamma och skadliga effekter.

Här talar vi om fysisk och verbal aggression. Somliga personer som begår övergrepp lider av denna störning. På sätt och vis är det jämförbart med ett barns raseriutbrott. Men vuxna är givetvis mycket starkare än barn.

Individer med denna störning verkar göra avsevärda framsteg när de får professionell hjälp med att finna andra utlopp för sin energi. En del förebyggande åtgärder kan därför vara fysisk träning, koständringar och avhållsamhet från stimulantia. Individerna kan också ha nytta av copingmekanismer som de kan använda sig av när de känner att de håller på att tappa kontrollen.

Kleptomani

Individer som lider av kleptomani använder stöld eller snatteri som ett sätt att ge uttryck för sin ångest. Detta är en form av förstärkt instrumentellt beteende som fungerar som ett rogivande medel. Föremålet i sig är i regel av mindre betydelse. Huruvida personen i fråga har möjlighet att få sina grundläggande behov tillgodosedda har ingen som helst relevans för denna störning. Med andra ord stjäl dessa personer inte för att de behöver de stulna föremålen.

Detta är förmodligen en av de vanligaste av dessa typer av impulskontrollstörningar, vilket kanske beror på att den ofta förekommer i filmer och TV-serier. En av de mest ikoniska kleptomanerna är Marie Schrader i Breaking Bad. Hon är en perfekt representant för hur dessa kleptomaner systematiskt förnekar sina problem och använder sina skamkänslor som drivkraft för att kanalisera hotet att bli ertappad.

Å andra sidan händer det att kleptomaner som tagit det svåra steget att erkänna sina problem istället bagatelliserar konsekvenserna av sitt beteende. De kan t.ex. hävda att de bara stjäl obetydliga föremål som inte har någon effekt på de företag, stormarknader eller familjer de stulit från. För dem är stölden en renande handling som inte orsakar någon stor skada. Sinnet är mycket skickligt på att forma verkligheten, vilket gör det möjligt för kleptomaner att rättfärdiga och förstärka sina beteenden.

Spelberoende

Den adrenalinkick som spelandet ger upphov till är en form av stresslindring för spelberoende personer. Spelandet kan bli vanebildande och extremt kostsamt. Man kan vinna allt, men enligt de stora talens lag förlorar man ändå till slut. I annat fall skulle spelkasinon inte vara lönsamma verksamheter.

Spelberoende personer ställs inför finansiella och relationella problem till följd av sitt beroende. Den här störningen upptäcks ofta inte förrän insatserna blivit mycket höga. Till en början är det lätt för individen och samhället att få spelandet att verka normalt. För när allt kommer omkring går det ju att satsa mycket små belopp. Men när situationen trissas upp brukar de spelberoende dölja sitt beteende, så att ingen kommer i vägen för dem och deras spel.

Spelandet börjar efter hand att uppta en stor del av deras fysiska och mentala energi. De ägnar sin lediga tid åt att fundera över var de kan spela och hur de kan undgå att upptäckas. Ju mer de spelar, desto större blir deras övertygelse att nästa spel ska göra att de kommer ur det hål de grävt ner sig i. Detta får dem i sin tur att dra felaktiga slutsatser. De kan till exempel intala sig själva att eftersom de förlorat så många gånger i rad, så måste nästa vinst vara nära förestående. Den här sortens tänkande kan skydda dem från realiteten av de stora förluster de dragit på sig.

Andra typer av impulskontrollstörningar inkluderar pyromani, trichotillomani, Diogenes-syndromet och icke-specifik impulskontrollstörning. Även om de alla har olika karakteristika, så kan de tre typerna vi beskrivit ovan ge en allmän uppfattning om vad som är gemensamt för dessa störningar.