Om det inte skapar fruktan är det nog inte värt det

Ibland måste du förhandla med fruktan för att kunna uppnå dina drömmar. Du måste leva med din fruktan. Alla rädslor blockerar dig inte och de begränsar dig inte heller så att du ger upp om dina mål. Många producerar en känsla av yrsel som indikerar att du kisar från höga klippor. Detta låter dig vet att du är full av adrenalin och okända känslor.

Den där känslan av osäkerhet och ångest uppkommer när något verkligen motiverar oss. Fruktan skakar rutinen ur oss. För den vill omvandla ditt liv till något meningsfullt. Fruktan visar den stig vi bör följa. Den förmår oss att fortsätta testa gränserna mellan vad som är möjligt och vad som är omöjligt. Den gör detta för att försöka få det att bli verklighet.

Fruktan – känslan som skrämmer oss

Gerald Hüther förklarar i sin bok Biologie Der Angst hur vi inte är rädda för något lika mycket som själva rädslan. Det är dock precis denna känsla, med alla dess nyanser, som sätter våra intellektuella och emotionella utvecklingar i rörelse. Fruktan producerar en stressreaktion inom hjärnan. Detta skapar lämpliga omständigheter för intellektuella, emotionella och fysiska beteenden.

Vi bör vara kapabla att hitta gränsen mellan vänlig och skyddande rädsla och patologisk rädsla. Den senare är den typ som leder till panikattacker och ångest.

Vår hjärna ger oss ibland samma reaktioner oavsett om något händer i den verkliga världen eller i vår fantasi. Så vi lider på exakt samma sätt av effekterna av stress och andra biologiska mekanismer oavsett om vi upplever något, förväntar oss det eller helt enkelt inbillar oss det.

Den komplexa kretsen av fruktan i våra kroppar: en blandning av stress och njutning

Som vi precis har nämnt visar sig fruktan som en missanpassad känsla när den blir till ett kontinuerligt kvävande emotionellt tillstånd istället för en alarmsignal för potentiella hot från den externa världen. Den undertrycker personer i en cirkel av deras egna obekväma känslor när den inte längre kan skilja mellan instanser av alarm och avslappning.

Den komplexa processen och fysiska och hormonella kretsen av stress blir aktiverad genom stimuli via synen eller hörseln. Dessa sänder information till en del av hjärnan som kallas amygdala. Denna struktur ansluter till hypotalamus för att kunna nå minnet och se vad som hände i liknande situationer i det förgångna. Den har även hand om att sända elektriska impulser till våra muskler.

På den emotionella fronten kommer hypofysen att utsöndra stresshormoner. Dessa aktiverar oss och producerar två andra hormoner: kortisol och adrenalin. Adrenalin vidgar dina pupiller och ökar andningen. Kortisol å andra sidan ökar glukosnivåerna i blodet, vilket genererar mer muskelenergi.

Det mest intressanta med denna komplexa krets är att den i slutändan genererar dopamin. Detta är en neurotransmittor som är associerad med njutning, vilket kommer i samband med känslan av rädsla, risk och triumf.

När den slutar fungera: ett tecken på katastrof

Att känna till denna komplexa krets av rädsla är inte bara viktigt för vår överlevnad, utan även för vårt emotionella välmående. Det är normalt att personer som har lidit efter att ha varit rädda känner att denna varningssignal inte är så värdefull. För även om de upptäckte faran kunde de ändå inte göra något.

Exempelvis personer som blir offer för aggression. Om skadan som de upplevde inte processas emotionellt kommer deras rädsla att hålla sig permanent aktiverad, även för händelser som inte utgör något hot. Folk kan även uppleva detta om de har bevittnat en handling där de resurser som användes för att fly inte har fungerat.

Att göra den till en allierad för att uppnå njutning

I de fall där rädslan inte har fungerat som ett anpassande tecken, utan snarare som en generaliserad känsla som orsakar obekväma känslor, bör den behandlas på ett korrekt sätt. I de fall där trauma har uppkommit kan tekniker som EMDR tillsammans med andra tekniker ge lovande resultat. Hursomhelst är det bästa rådet vi kan ge dig att uppsöka en specialist.

Rädsla är en typ av förväntan, aldrig ett sätt att leva ditt liv på. Som vi nämnde i början av denna artikel är det mest idealiska att det är en känsla som visar oss nya vägar.

Det bör vara likartat den fruktan vi känner när våra mål verkar vara ouppnåeliga, men som vi vet inte är det. Det är vad någon känner innan denne påbörjar en karriär som kräver åratal av studier. Eller vad en löpare känner som försöker slå ett nytt rekord.

Så möjligheten att omvandla fruktan till din allierade kan, om du kan materialisera detta, bli en fantastisk bedrift. Du kommer att kunna uppskatta de varningssignaler som den ger dig utan att följa dem blint. Att känna en alarmkänsla som verklig och riktig, men även veta hur man bemöter detta och hur man klarar av det. En dag kanske du inte kan undvika det du är rädd för, och du kommer inte att kunna konfrontera det, men du måste klara av denna upplevelse för att kunna leva livet.

Om fruktan inte fanns skulle heller inte känslan av framgång finnas. Om du undviker den ena kommer du att undvika den andra, med resultatet att du undviker livet. Låt dig själv uppleva och tolerera denna känsla. Den kommer att föra in intressanta saker i ditt liv.