Rädd för att simma mot strömmen? Våga vara annorlunda!
Att bli accepterad av andra är ett djupt instinktivt behov. Människor är sociala av naturen, lyckliga när de är en del av gruppen och ledsna när de blir marginaliserade. När vi känner oss utanför går ett tusenårigt alarm av rädsla igång i djupet av våra hjärnor. Vi vet att om vi är ensamma och väljer att simma mot strömmen så kommer vi vara mer sårbara för de faror som kan lura runt hörnet.
Det är härifrån vår rädsla för att gå emot strömmen och att vara annorlunda kommer. Det är även det som gör att vi har en tendens att gå med stora folkmassor utan att tänka själva. I princip är vi livrädda för att skilja oss från mängden.
“Grejen med masshysteri är att det övertygar dig om att den enda onormala personen är den som vägrar följa andras galenskap, den som försöker att stå emot. Vi kommer aldrig förstå totalitarism om vi inte förstår att människor sällan har styrkan att vara ovanliga.”
Det bekymmersamma med detta faktum är att den stora sociala strömmen ibland går emot det som är resonligt eller önskvärt. Det mest uppenbara exemplet är såklart nazismen. Många människor sympatiserade med denna sjuka, omänskliga rörelse helt enkelt utav rädsla. De var alla på väg i samma riktning. Det var väldigt absurt hur många ansåg att det var bättre att följa strömmen än att stå emot.
Men detta händer bara inte under stora historiska händelser. Det finns även många vardagliga situationer när detta händer. Det händer exempelvis med mobbning. Trots att många vet att detta inte är okej så är de tysta. Eller så går de med mobbarna bara för att de inte ska vara annorlunda. Vad kan sägas om denna rädsla? Finns det något sätt att bli av med den?
Rädslan för att simma mot strömmen genom att tänka och vara annorlunda
På sätt och vis uppmuntras vi alla till att skapa en typ av karaktär som representerar oss socialt. Detta innebär att någon har sagt till oss hur vi bör vara sedan vi föddes. Vad bör jag göra och vad bör jag inte göra? Hur bör jag handla? Men detta överensstämmer inte alltid, och inte heller särskilt ofta, med det som vi själva vill göra.
För att vara en del av ett samhälle och en kultur måste vi “förvränga” oss själva lite. Vi måste respektera strömmen även om vi inte vill det. Eller lära oss att äta med bestick även om det verkar meningslöst eller komplicerat. Det är priset vi måste betala om vi vill bli accepterade i den mänskliga gruppen. Det är därför vi till viss del måste spela en eller flera roller när vi befinner oss i samhället.
Varför slutar det med att vi accepterar dessa spelregler? Helt enkelt för att om vi inte gör det så stöts vi bort eller straffas. Andra kommer inte att acceptera att vi gör vad vi vill. Så vanligtvis kommer de att streta emot på ett subtilt men kraftfullt sätt om de upptäcker att man har en uppfattning som skiljer sig från gruppens.
De sätter begränsningar på oss, men de förklarar det inte alltid och vi förstår det inte alltid heller. Men generellt lär vi oss att handla i enlighet med deras regler eftersom vi är rädda att inte göra det.
Att växa innebär att man blir mer oberoende och kanske annorlunda
Vissa personer får aldrig chansen att gå bortom denna barndomsfas. När vi är barn säger de vuxna till oss vad vi ska göra. Vi blir vana vid att lyda, oftast utan att veta varför. Vi får lära oss att gott och ont är absoluta ting där våra åsikter och känslor inte spelar så stor roll.
Att växa och simma mot strömmen innebär att vi förstår anledningen bakom dessa normer, begränsningar och restriktioner. Det innebär även att vi bestämmer hur bra det passar våra önskningar och sedan handla i enlighet med detta. För att göra det måste vi göra oss av med rädslan för att tänka själva. Det är dags att utforska vilka vi är, utanför den roll som vi har lärt oss att spela.
När vi erkänner oss själva som vuxna börjar vi se att vi har resurserna till att ha en avvikande uppfattning och att simma mot strömmen. Vi måste såklart först veta vad vi håller med om. Detta kommer utgöra grunden för våra övertygelser. Och övertygelser är vad som ger oss styrka att vara annorlunda om nödvändigt.
Tyvärr slutför vi inte processen alla gånger. Ibland kan vi välja att inte växa. Det är ett tufft och krävande jobb. Det är inte alla som är villiga att omvandlas från denna personlighet till sitt riktiga jag.
Vissa vill inte stå ansikte mot ansikte med rädslan för att vara sig själva för att kunna simma mot strömmen. Men de som gör detta uppnår sin frihet. De får även en chans att designa sitt eget öde i linje med vilka de egentligen är.
Bilder: James Bullogh