Rädd för att simma mot strömmen? Var annorlunda
Att bli accepterad av andra är ett djupt instinktivt behov. Människor är sociala av naturen, lyckliga då de är en del av gruppen och ledsna då de blir marginaliserade. Då vi känner oss utanför så går ett tusenårigt alarm av rädsla igång i djupet av våra hjärnor. Vi vet att ifall vi är ensamma och väljer att simma mot strömmen så kommer vi vara mer sårbara för de faror som kan lura runt hörnet.
Det är här vår rädsla för att gå emot strömmen och att vara annorlunda kommer ifrån. Det är även det som gör att vi har en tendens att gå med stora folkmassor utan att tänka själva. I princip är vi livrädda för att skilja oss från mängden.
“Tricket med masshysteri är att det övertygar dig om att den enda onormala personen är den som vägrar gå med andras galenskap, den som försöker att stå emot. Vi kommer aldrig förstå totalitarism ifall vi inte förstår att folk sällan har styrkan att vara ovanliga”.
–Eugene Ionesco–
Det bekymmersamma med detta faktum är att den stora sociala strömmen ibland går emot det som är resonligt eller önskvärt. Det mest uppenbara exemplet är såklart nazismen. Många personer gick med denna sjuka, omänskliga rörelse helt enkelt utav rädsla. De var alla på väg i samma riktning. Det var väldigt absurt hur många ansåg att det var bättre att följa strömmen än att stå emot.
Men detta händer bara inte under stora historiska händelser. Det finns även många vardagliga situationer då detta händer. Det händer exempelvis med mobbning. Även då många vet att detta inte är ok så är de tysta. Eller så går de med mobbarna bara för att de inte ska vara annorlunda. Vad kan sägas om denna rädsla? Finns det något sätt att bli av med den?
Rädslan för att simma mot strömmen genom att tänka och vara annorlunda än andra
På ett visst sätt så uppmuntras vi alla till att skapa en typ av karaktär som representerar oss socialt. Detta innebär att någon har sagt till oss hur vi bör vara sedan vi föddes. Vad bör jag göra och vad bör jag inte göra? Hur bör jag handla? Men detta stämmer inte alltid, och inte heller särskilt ofta, med det som vi själv vill göra.
För att vara en del av ett samhälle och kultur så måste vi “förvränga” oss själva lite. Vi måste respektera strömmen även ifall vi inte vill det. Eller lära oss att äta med bestick även ifall det verkar meningslöst eller komplicerat. Det är priset vi måste betala ifall vi vill bli accepterade i den mänskliga gruppen. Det är därför vi till viss del måste spela en eller flera roller då vi befinner oss i samhället.
Varför slutar det med att vi accepterar dessa spelregler? Helt enkelt för att ifall vi inte gör det så stöts vi bort eller straffas. Andra kommer inte att acceptera att vi gör vad vi vill. Så vanligtvis kommer de att streta emot på ett subtilt men kraftfullt sätt ifall de upptäcker att man har en uppfattning som skiljer sig från gruppens.
De sätter begränsningar på oss, men de förklarar inte alltid det och vi förstår inte det alltid heller. Men generellt så lär vi oss att handla i enlighet med deras regler för vi är rädda att inte göra det.
Att växa innebär att man blir mer oberoende och kanske annorlunda
Vissa personer får aldrig chansen att gå utöver denna barndomsfas. Då vi är vuxna så säger de vuxna till oss vad vi ska göra. Vi blir vana vid att lyda, oftast utan att veta varför. Vi får lära oss att gott och ont är absoluta ting där våra åsikter och känslor inte spelar så stor roll.
Att växa och simma mot strömmen innebär att man förstår anledningen bakom dessa normer, begränsningar och restriktioner. Det innebär även att man bestämmer hur bra det går i linje med våra önskningar och sedan handla i enlighet med detta. För att göra allt detta så måste vi göra oss av med rädslan för att tänka själva. Det är dags att utforska vilka vi är, utanför den roll som vi har lärt oss att spela.
Då vi erkänner oss själva som vuxna så börjar vi se att vi har resurserna till att vara oense med saker och att simma mot strömmen. Vi måste såklart först veta vad vi håller med om. Detta kommer utgöra grunden för våra övertygelser. Och övertygelser är vad som ger oss styrka att vara annorlunda ifall nödvändigt.
Tyvärr så slutför vi inte processen alla gånger. Ibland kan man välja att inte växa. Det är ett tufft och krävande jobb. Det är inte alla som är villiga att omvandlas från denna personlighet till sitt riktiga jag.
Det är inte alla som vill stå mitt framför rädslan med att vara sig själva för att kunna simma mot strömmen. Men de som gör detta uppnår sin frihet. De får även en chans att designa sitt eget öde i linje med vilka de egentligen är.
Bilder: James Bullogh
Detta kanske intresserar dig