Ross Rosenberg och mänskliga magnet-syndromet
Mänskliga magnet-syndromet är ett begrepp som myntades av psykologen och terapeuten Ross Rosenberg. Det är också titeln på en bok som sålts i ett enormt antal exemplar. Boken behandlar en realitet som Rosenberg upptäckte: vi känner stark attraktion till människor som förr eller senare åsamkar oss lidande.
Enligt denna teori är det som vi kallar “kemi” mellan människor inget annat än en dysfunktionell attraktion. Den kemin består av två impulser: en att älska och en att gräla. Med andra ord känner vi stark dragning till människor som vi så småningom kommer att få problem med.
Det skulle kunna förklara varför så många av oss inte söker oss till den sortens underbara människor som kan ge oss stabilitet och tillgivenhet. När det gäller förhållanden har du säkert hört ordspråket “motsatser attraheras“. Mänskliga magnet-syndromet förklarar varför.
“Den till sin natur dysfunktionella “medberoendedansen” kräver två motsatta men balanserade partner: en medberoende som är behagande och givande, och en narcissist som är behövande och styrande.”
-Ross Rosenberg-
Mänskliga magnet-syndromet i praktiken
Den som lider av mänskliga magnet-syndromet upplever en stark attraktion så snart han eller hon möter sin motpart. Det uppstår en stark känsla att den andra personen är speciell och att det föreligger en unik förbindelse med denna person. Det finns också ett starkt begär att ha intim fysisk kontakt med den andra personen, eller åtminstone så nära umgänge som möjligt.
Människor rycks ofta med av denna starka attraktion och inleder ett intensivt förhållande med personen i fråga. De har känslan att ha mött “sitt livs kärlek”. Personen de hittat är som gjord för dem och gör dem lyckliga.
Men förr eller senare uppkommer det konflikter. Dessa kan bero på svartsjuka, meningsskiljaktigheter, ägandebegär, eller egentligen vad som helst. Den person som tidigare gjorde dem så otroligt lyckliga blir nu källan till lidande. Parterna sårar varandra djupt och börjar bygga skyttegravar att förskansa sig i. Trots detta har de mycket svårt att separera från varandra.
Narcissism och medberoende
Rosenberg hävdar att mänskliga magnet-syndromet, i sin klassiska tappning, urskiljer två typer av människor: medberoende och narcissister. Han påpekar även att det i alla förhållanden förekommer en viss grad av medberoende. Problem uppstår när förhållandets centrala tema är medberoende och hög dramatik utspelas.
Medberoende innebär att en partner hänger sig åt den andra partnern utan att upprätta gränser. Den medberoende försöker att ge det bästa hon har att erbjuda åt sin partner utan att använda filter eller begränsningar. Den andra personen, narcissisten, älskar detta ovillkorliga förhållande. Han reagerar genom att visa tillgivenhet, uppmärksamhet och omsorg. I det här läget tycks allt vara välbalanserat och harmoniskt.
Men det dröjer inte länge förrän narcissisten börjar kräva mer. Även om den andra personen ger sitt allt, känner partnern som om något saknas. Med tiden kommer det han får inte att tillfredsställa honom längre. Han börjar be om eller begära mer och mer.
Efter hand upplever den medberoende att hon inte är god nog. Hon kan känna som om hennes partner kanske inte egentligen behöver henne. Det kan få henne att bli full av osäkerhet och att hela tiden försöka ge mer och mer. Men till slut börjar hon klaga på sin partners likgiltighet.
Ändlöst lidande
Individer som brottas med mänskliga magnet-syndromet bygger förhållanden som efter ett tag blir smärtsamma och kvävande. Men deras attraktion till den andra personen försvinner inte. Ibland blir den t.o.m. större, beroende på all smärta som de tillfogar varandra.
Av någon anledning vill den medberoende personen bli styrd. Och narcissisten har ett desperat behov av sin “avgudande supporter”. På så vis drar de sig från att avsluta ett förhållande, som i grunden bara är dem båda till skada. Så i slutändan finner de sig i denna obalans.
Processen som äger rum påminner en hel del om missbruksbeteende. Till en början har man en underbart behaglig, euforisk känsla. Somliga kallar detta “lycka”. Efterhand börjar den behagliga känslan att tyna bort och ersättas av lidande, men de drabbade kan inte acceptera att den ursprungliga njutningen inte längre finns kvar. De fortsätter på ett tvångsmässigt sätt att söka efter den där berusande upplevelsen.
Ur psykologisk synvinkel är den medberoende och narcissisten varandras totala motsatser. Det är just därför som de kompletterar varandra. Man hör ofta den här sortens människor säga saker som “hon är min bättre hälft”. I det här fallet är det faktiskt sant, men det är mer beroende på neuros än något annat.
Mänskliga magnet-syndromet beskriver varför vi “älskar” människor som gör oss illa. Förklaringen är att när detta inträffar handlar det mer om personliga neuroser som framträder i förhållanden, än om äkta, stormig och passionerad kärlek.