Saknar sårande, kritiska personer något inombords?
Vilken anledning kan ligga bakom kritiska personer och deras konstanta försök att kritisera allt omkring sig för att må bra? Vad kan vara motivationen bakom deras sårande kritik? Vad är det som fattas inom dem som de försöker väga upp för?
Svaret på dessa frågor kan vara nyckeln till att förstå kritiska personer. En studie från Wake Forest University bevisade hur kritiska personer faktiskt är olyckligare och löper högre risk för depression.
En annan nyligen utförd studie visade också detta. Den avslöjade hur destruktiv kritik, bortstötning och förödmjukelse bearbetas i samma del av hjärnan – den del som reglerar hur vi upplever smärta.
Om vi tänker på detta lite så kan vi inse att kritiska personer är minst nöjda med sina liv. De är personer som behöver “fälla krokben för det externa för att det interna ska kunna resa sig”.
Personer som inte är glada över andra personers prestationer och föredrar att skapa problem snarare än att tillhandahålla lösningar, de är negativa personer – tomma och utan självkänsla.
“En positiv uppfattning av alla andra antyder tillfredsställelse i sitt eget liv.”
-Dustin Wood-
Sårande och kritiska personer har låg självkänsla
Vad vi kritiserar hos andra människor säger mer om oss än det gör om dem. När vi talar om andra personer projicerar vi faktiskt våra egna drag på dem.
I dessa fall projicerar kritiska personer aspekter av sin personlighet eller sitt beteende som de inte accepterar eller vill se, men som de ser hos andra. Det är därför personer som är friska och har god självkänsla inte konstant kritiserar. Det är för att de har inre frid. De känner sig själva och vet vad de inte gillar.
Det är därför de jobbar med sig själva och inte fokuserar på andra. God självkänsla och en frisk relation med oss själva slår fast hur vi interagerar med andra. Så vad kan vi göra? Varje gång vi ser något vi inte gillar eller som irriterar oss hos andra, bör vi tänka på hur mycket av det som faktiskt finns hos oss själva.
Hur påverkar detta mig? Varför tolererar jag det inte? Varför gillar jag inte att vara nära det? Kanske kommer det göra det lättare för oss att förstå en del av oss som vi trodde var något externt.
“Vi kan endast se vad vi bär med oss i våra egna hjärtan. Den som inte fann något bra på platserna denne besökt kommer heller inte kunna finna något bättre här eller någon annanstans.”
-Parabeln om oasen-
Hur kan vi göra kritik positiv?
Innan vi kritiserar bör vi fråga oss själva något. Kommer min kommentar vara till någon hjälp? Kommer jag tillhandahålla information, råd eller något giltigt till den andra personen? Är det jag säger konstruktivt eller destruktivt? Om jag inte kommer tillföra något, varför ta bort något?
Det finns även en annan bra fråga. Kritiserar jag något hos den andra personen eller något jag inte gillar med mig själv? Vilken del av det beteendet tolererar jag inte hos mig själv? Vilken del av kritiken har faktiskt att göra med mig?
Innan vi kritiserar bör vi avslutningsvis vända oss till empati. Innan vi fäller en subjektiv kommentar är det bäst att tänka på den andra personen. För det finns två sidor av varje mynt, eller hur?
Vad kan ha fått personen att agera på det sättet? Vad kan jag tillföra för att förbättra situationen? Hur påverkar den mig och vilken effekt kommer min kommentar ha?
När kritik kommer från en internt hälsosam person är det hjälpsam kritik. Om vi istället kritiserar baserat på avund, ilska, bitterhet eller olycka, är den negativ, och sådan kritik kan dessutom vara väldigt sårande.