Swiss Army Knife-teorin: sinnets modularitet

Swiss army knife-teorin hävdar att sinnet är uppdelat i moduler som specialiserar sig på specifika aktiviteter och hjälper hjärnan att lösa problem inom bestämda områden.
Swiss Army Knife-teorin: sinnets modularitet
Valeria Sabater

Skriven och verifierad av psykologen Valeria Sabater.

Senaste uppdateringen: 27 april, 2023

Swiss Army Knife-teorin är en kontroversiell men intressant förklaring av hur sinnet fungerar. Enligt det här modulära förhållningssättet består vår hjärna av högt specialiserade “applikationer” för att lösa specifika problem på det mest effektiva sättet. Därför är vårt sinne en kombination av specifika områden eller verktyg, precis som den schweiziska armékniven.

Idén presenterades första gången 1992 av antropologen John Tooby och psykologen Leda Cosmides. Det är värt att notera att detta perspektiv, precis som modulkonceptet för att förklara perceptiva och kognitiva processer, är starkt kritiserat av experter inom neuroforskningen.

Filosofen Jerry A. Fodor spenderade hela sitt liv med att studera den mänskliga kognitiva strukturen. Han var expert på lingvistik, logik, semiotik, psykologi, datavetenskap och artificiell intelligens. Ett av hans mest avslöjande verk var Modularity of Mind, som publicerades 1983.

“Vi har mycket att göra. Faktum är att det vår kognitiva vetenskap har gjort så långt är att belysa hur mycket mörker det finns.”

-Jerry A. Fodor-

Swiss army knife-teorin

Swiss Army Knife-teorin

Swiss Army Knife-teorin har en aspekt som alla experter är överens om. Dr Fodor pekade ut att hjärnan, som en fysisk och observerbar enhet, håller på att bli lättare att studera tack vare teknologiska framsteg. Det finns dock en punkt där studiet av sinnet når en mer abstrakt och oexakt nivå där teknologin förlorar sitt värde.

Den här teorin, som befinner sig mittemellan filosofi och psykologi, är ett särskilt sätt att definiera och förklara våra kognitiva processer.

Låt oss titta närmare på principerna som definierar Swiss Army Knife-teorin.

Mentala moduler

År 1950 började lingvisten och filosofen Noam Chomsky försvara en av sina mest berömda teorier: att språket inte är ett inlärt beteende, utan en funktionell och medfödd förmåga. Detta antagande inspirerade senare Dr. Fodor.

  • Han inspirerades också av Turings arbete om matematiska datormodeller. Sakta men säkert skapade han grunden till sitt förhållningssätt, som hävdar att sinnet är uppdelat i specialiserade moduler.
  • Han kallade dem “psykologiska fakulteter” eftersom varje process i vårt sinne är uppdelat i olika specialiserade moduler, som unika program i en dator. Därför finns det en modul för känsla och uppfattning, en annan för vilja, ytterligare en för minne och en annan för språk.

Förespråkarna av Swiss Army Knife-teorin

Jerry A. Fodor publicerade sina teorier i boken Modularity of Mind (1983). Senare försvarade doktorerna Tooby och Cosmides Swiss Army Knife-teorin baserat på Fodors arbete. Även om den här teorin är kontroversiell försvaras den fortfarande av många forskare. Nancy Kanwisher, professor och forskare på MIT Department of Brain and Cognitive Sciences, stödjer hans teori.

En av hennes populäraste TED talks ägde rum 2014. Under det förklarade hon giltigheten i Swiss Army Knife-teorin. Faktum är att hon utförde flera vetenskapliga studier som stödjer den här idén. De publicerades i Journal of Neuroscience.

Prosopagnosi

Någonting som Dr. Kanwisher observerade genom magnetröntgen var att många områden i hjärnan inte kommunicerar med varandra. Följaktligen arbetar de på ett isolerat sätt.

Ett exempel är prosopagnosi, som är ett tillstånd där en person inte har något fel på synen men är oförmögen att känna igen folk. Personen kan därför se sina barn, men vara oförmögen att känna igen dem när han eller hon hämtar dem från skolan.

Swiss Army Knife-teorin hävdar att många specialiserade områden i hjärnan arbetar som moduler, såsom sådana som bearbetar färger, former, rörelser och tal.

Kritik mot den modulära sinnesteorin

Många människor ser det här som ett förenklat förhållningssätt där ett naturligt urval inte utesluts. Detta perspektiv hävdar att vårt beteende är som ett program vi erhåller under tidens gång. Därför utvecklas varje process eller funktion och specialiserar sig oberoende av resten.

Studier som den publicerad i tidskriften PLOS Biology pekar ut risken med att acceptera den modulära teorin eftersom hjärnan inte är en fragmenterad enhet. Den är mycket mer komplex än så.

Trots faktumet att vissa områden av hjärnan inte kommunicerar med varandra, arbetar inte hjärnan genom specialiserade eller separata sektioner. Hjärnan är gjord för att dela information och arbeta som en helhet.

Vi använder olika koncept, slutsatser, processer och induktioner. Därför är vi mycket mer komplexa, fascinerande och oförutsägbara.


Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.


  • Fodor, Jerry (1983) La modularidad de la mente. Madrid: Morata
  • Arbib, M., 1987. Modularity and interaction of brain regions underlying visuomotor coordination. In J. L. Garfield (ed.), Modularity in Knowledge Representation and Natural-Language Understanding, Cambridge, MA: MIT Press, pp. 333–363.
  • Bacáicoa Ganuza, F. (2002). La mente modular. Revista de Psicodidáctica, 13: 1-24.

Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.