Symtom på premenstruell dysforisk störning

13 november, 2020
Det beräknas att 3–5 % av alla kvinnor upplever premenstruella symtom som hindrar dem från att leva ett normalt liv. I den här artikeln pratar vi mer om detta problem.

Premenstruell dysforisk störning (PMD) är en allvarlig och ibland handikappande form av PMS. Silvia Gaviria ger oss en av de lämpligaste definitionerna av premenstruell dysforisk störning. Hon beskriver det som en uppsättning emotionella, beteendemässiga och somatiska symtom som uppträder direkt efter ägglossningen och försvinner igen två till tre dagar efter att menstruationen har börjat.

Både PMS och PMD kan orsaka fysiska och emotionella symtom. Men i fallet med PMD kan personen uppleva extrema humörsvängningar som stör deras arbete och skadar deras relationer.

Vid både PMS och PMD börjar symtomen i allmänhet sju till tio dagar innan det att menstruationen börjar, och fortsätter sedan under de första dagarna av menstruationen. När det gäller fysiska symtom kan personen uppleva svullnad i brösten, ömhet i kroppen, trötthet och förändringar i sömn och matvanor.

En kvinna med depression och humörsvängningar

Epidemiologi

Premenstruell dysforisk störning är en allvarlig form av premenstruellt syndrom som drabbar cirka 5 % av kvinnor i fertil ålder. Många patienter rapporterar att de upplevt symtom på PMD redan under sin första menstruationsperiod. Det tenderar dock att bli ännu vanligare då kvinnor når trettio- och fyrtioårsåldern, och fortsätter vanligtvis fram till klimakteriet. I ett litet antal fall kan symtomen också försvinna spontant.

Symtom uppträder eller blir ibland förvärrade då menstruationen startar igen efter en förlossning. Symtomen blir ofta värre med åldern, efter att kvinnan börjat eller slutat med p-piller och i de fall då en kvinna blir steriliserad.

Bland de många kliniska variabler som är associerade med premenstruell dysforisk störning finns en historia av allvarlig depressiv sjukdom och postpartumdepression, som båda också tenderar att förekomma oftare hos de som har fått diagnosen PMD.

Orsaker

Premenstruell dysforisk störning sker ibland genom ett antal närbesläktade genetiska, neurobiologiska och endokrina faktorer. De flesta forskare tror att det kan vara en onormal reaktion på hormonella förändringar kopplade till menstruationscykeln.

Studier har visat ett samband mellan dysforisk premenstruell sjukdom och låga serotoninnivåer. Hormonella förändringar kan orsaka en minskning av produktionen av serotonin, vilket kan leda till symtom på premenstruell dysforisk störning.

Symtom på premenstruell dysforisk störning, enligt DSM och ICD

Efter publiceringen av DSM-IIIR började denna störning få mer uppmärksamhet inom psykiatrin, under namnet Late Luteal Phase Dysphoric Disorder. Det var inte förrän senare, med publiceringen av DSM-IV, som fenomenet blev känt som premenstruell dysforisk störning (Premenstrual Dysphoric Disorder, (PMDD)).

I handböcker som ICD-10 anses dock PMD inte vara en störning, vilket skiljer sig åt både när det gäller tolkningen och definitionen av tillståndet. I nya DSM-5 klassificeras dock premenstruell dysforisk störning som en typ av depressiv sjukdom.

För att säkerställa en korrekt diagnos måste läkaren ta del av patientens medicinska historia och genomföra en fysisk undersökning. Patienten bör föra en kalender eller dagbok över sina symtom för att hjälpa sin läkare att diagnostisera PMD.

En individ måste uppvisa fem eller fler symtom på PMD, inklusive ett humörrelaterat symtom, för att få denna diagnos.

Diagnostiska kriterier för premenstruell dysforisk störning enligt DSM-5

A. Under de flesta menstruationscykler måste minst fem symtom förekomma under den sista veckan före menstruationens början. Dessa måste börja förbättras inom några dagar efter menstruationens början och bli minimala eller helt frånvarande under veckan efter menstruationen.

B. Kvinnan måste uppvisa ett (eller flera) av följande symtom:

  1. märkbar affektiv labilitet
  2. märkbar irritabilitet, ilska eller ökade personliga konflikter
  3. påtagligt deprimerat humör, känslor av hopplöshet eller självföraktande tankar
  4. påtaglig ångest, spänning och/eller känslor av självnedlåtande natur.

C. Ett (eller flera) av följande symtom måste vara närvarande för att uppnå totalt fem symtom i kombination med symtomen från kriterium B ovan:

  1. minskat intresse för vanliga aktiviteter
  2. subjektiv koncentrationssvårighet
  3. slöhet, utmattning eller markant brist på energi
  4. märkbar aptitförändring – överätande eller andra specifika matbehov
  5. problem med hypersomni eller sömnlöshet
  6. känslor av att vara överväldigad eller utom kontroll
  7. Fysiska symtom som ömhet eller svullnad i bröstet, led- eller muskelsmärta, en känsla av att vara svullen eller reell viktökning.

Obs: symtomen som står inom kriterierna A-C måste bli uppfyllda under de flesta menstruationscykler som förekommit under föregående år.

D. Symtomen är associerade med kliniskt signifikant nöd eller störningar i arbetet, skolan, vanliga sociala aktiviteter eller relationer med andra.

E. Störningen är inte bara en förvärring av symtomen på en annan sjukdom, såsom allvarlig depressiv sjukdom, panikstörningar, ihållande depressiv sjukdom (dystymi) eller en personlighetsstörning (även om det kan förekomma tillsammans med någon av dessa störningar).

F. Kriterium A bör bli bekräftat av potentiella dagliga betyg under minst två symtomatiska cykler (obs: Diagnosen kan bli ställd provisoriskt före att detta sker).

G. Symtomen kan inte bli hänförda till de fysiologiska effekterna av ett visst ämne (t.ex. narkotika, läkemedel eller annan medicin) eller ett annat medicinskt tillstånd (t.ex. hypertyreos).

En utmattad kvinna sitter och sover i sängen

Diagnos av premenstruell dysforisk störning: kritik och kontroverser

De diagnostiska kriterierna i DSM-5  har väckt stor kritik på grund av oro för överpatologisering. Premenstruell dysforisk störning står i centrum för denna debatt. DSM-5 klassificerar PMD och symtomen som blir upplevda dagarna före menstruationen som en depressiv sjukdom.

Men många experter har ifrågasatt om det är lämpligt att märka de drabbade kvinnorna med en psykisk störning, då det sker en gång i månaden. Det här är frågan i centrum för debatten. Är det verkligen möjligt att patologisera en naturlig process baserat på de symtom den orsakar hos en liten andel kvinnor under några dagar varje månad?