Syskonrivalitet: när den äldste avsätts

Skriven och verifierad av psykologen Alicia Garrido Martín.

Senaste uppdateringen: 28 april, 2023

Syskonrivalitet är relativt vanligt bland barn.  När ett syskon plötsligt kommer till världen blir den förstfödde i en handvändning inte längre den som bestämmer hemma. Nu måste denne börja dela tronen med någon annan, någon som verkar behöva mer uppmärksamhet och får mer ögonkast och leenden. Någon den förstfödde kan jämföra sig själv med.

När barn förlorar den eftertraktade positionen där de kände sig så säkra och älskade, kan det skrämma dem. De är rädda för att förlora sin privilegierade plats där alla lade märke till dem, skyddade dem och älskade dem. Den säkra kärleken börjar bli hotad.

Efter att ha blivit avsatt börjar barnet tro att det inte längre är viktigt för sina föräldrar. Det vill få samma mängd uppmärksamhet som dess nya syskon får. Detta är starten på en oändlig kamp om uppmärksamheten.

När ett syskons födelse är världens undergång

När ett yngre syskon föds kan det förstfödda känna sig frustrerat och maktlöst. Skrämmande och katastrofartade tankar kan passera i dess sinne. Det börjar tro att det inte förtjänar den kärlek det en gång mottagit.

Nu känns det som det måste tävla för att få kärleken. Det måste göra någonting för att återgå till den nivå av daltande och uppmärksamhet som det var vant vid att få utan att ens försöka.

Normalt sett börjar den här rivaliteten mellan syskon försvinna när de bli äldre. Men det blir ett problem när den inte försvinner och istället blir värre.

Det finns andra variabler som kan spela in här. Faktum är att många föräldrar ofta ger upp med försöken att ge de avundsjuka barnen mer uppmärksamhet, för det är fortfarande inte nog för dem. De är vana vid att få som de vill och att motta vissa privilegier som de annars inte skulle kunna ha fått.

Det är viktigt att förstå att varje fall är annorlunda. Som barn är vi redan benägna till avund och svartsjuka. Vissa barn har inte fått några utbrott av ilska innan de får ett syskon. För vissa barn triggar eller inträffar födelsen av ett syskon på samma gång som en känslomässig störning hos en förälder. Varje familj och situation är unik.

Att förstå varifrån syskonrivalitet kommer

Eftersom varje fall är unikt, kan syskonrivalitetens ursprung också variera. Det kan ha att göra med barnets personlighet, eller förälderns sätt att visa omtanke. Det kan också vara ett resultat av familjens känslomässiga tillstånd när barnet anländer.

När föräldrarna väl förstår varför deras förstfödde är så upprörd kan de svara mer effektivt på problematiken. Barn behöver empati. De har sina egna känslor och är precis lika mycket värda respekt som alla andra, oavsett hur unga de är. Men föräldrar kan inte heller tillåta att dessa känslor skapar mer lidande och kaos i familjen.

Barnet måste straffas för raseriutbrott gentemot sitt yngre syskon, vare sig du gör det genom att frånta det del av uppmärksamheten eller enbart ge det uppmärksamhet eller uppmuntran för gott uppförande.

Det är viktigt att erkänna, värdera och förstärka allt barn gör som visar på samarbete och självförtroende. Detta är nämligen vad de egentligen frågar efter, även om de inte säger det högt. De vill känna sig säkra och ha förtroende för sig själva och för omgivningen.

Skapa en känslomässigt stabil omgivning

Ostabila, konstant växlande miljöer skapar ett emotionellt kaos hos barnet. Därför är det bra om föräldrarna, så långt det är möjligt, skapar en hälsosam miljö där barnet kan känna sig säker på hur mycket det är älskat. Barn lär sig ofta genom imitation.

Det är därför det är så viktigt att ingjuta värden i dem som de kan applicera på sina mellanpersonliga handlingar. Värden som att vara solidarisk och att vara glad för andra människors skull, istället för att se på sina kamraters bedrifter med ilska och avund. De kommer inse att det inte påverkar deras egen säkerhet. Som en följd kommer deras världsbild att skifta och bli hälsosammare. Och det kommer att bli mindre syskonrivalitet.

Det kommer att vara svårt för barnen att vara glada för sina syskon om deras föräldrar ignorerar deras bedrifter. Istället kommer de konstant att jämföra sig med “inkräktaren”. Barn känner sig säkrare i en miljö där deras positiva attribut värdesätts, istället för en där deras brister ständigt pekas ut. Föräldrar bör lovorda deras hälsosamma beteenden och försöka utrota missanpassat beteende som kan leda till störningar.

Vad är dina erfarenheter av syskonrivalitet?