The King’s Speech och kommunikationsstörningar

· 27 september, 2018

The King’s Speech är en brittisk film från 2010 med Tom Hooper som regissör och Colin Firth i en av rollerna. Den visar oss svårigheterna som kommunikationsstörningar kan leda till. Firth vann en Oscar för Bästa skådespelare för sin roll som George VI. I andra roller såg vi Geoffrey Rush och Helena Bonham Carter.

Filmen fick goda recensioner där man främst hyllade skådespelarnas insatser. Men utöver deras fantastiska tolkningar bör vi även betona vikten hos kostymerna och filmkonsten, som verkligen transporterade oss till kung George VI:s era.

The King’s Speech, berättelsen om en stamning

The King’s Speech för oss närmre privatlivet hos en historisk karaktär: kung George VI av Storbritannien, och detta på ett majestätiskt sätt. Det är ett otroligt manus, och den artistiska och filmkonstnärliga tolkningen av det gjorde att filmen bland annat vann en Oscar för bästa manus. Det är definitivt ett konstverk som betonar ett ofta bortglömt problem: stamning.

Genom denna historiska karaktär lever vi oss in i osäkerheten och ångesten som tynger de personer som lider av kommunikationsstörningar.

Rädslan för att tala inför publik, ångesten det ger upphov till och erans rudimentära tekniker gör George VI till en osäker man, fylld av rädslor. Spöken som gör att han känner sig inkapabel att framföra ett tal i linje med hans politiska position, och sedermera som kung.

Med hjälp av talpedagogen Lionel Logue påbörjar George VI en terapi som inte bara hjälper honom med sina kommunikationsstörningar, utan även skapar en stark vänskap till Logue, som hjälper honom att nysta upp sina största rädslor.

Samtidigt ser tittarna en mänskligare sida av kungligheten och njuter av utmaningarna som Logue föreslår. Detta samtidigt som man inte bara får ta del av problemen med stamning, utan även historien under 1900-talet. Inte för överraskande, men elegant och nöjsam: detta är The King’s Speech – en film som ironiskt nog lämnar oss mållösa.

George VI och Lionel Logue

George VI, känd som Bertie i sin familj, blev oväntat kung: han var den andra sonen till kung George V, och därför var det hans äldre ror Edward VIII som skulle bestigit tronen. Det gjorde han också, men bara under en kort tid.

Hans utbildning var strikt och värdig det brittiska kungahuset, men han visste alltid att han inte skulle regera, och därför föll alltid pressen och ansvaret på hans äldre bror.

Hans första problem med kommunikationsstörningar dök upp redan under hans barndom, som med de flesta, runt 4-5 års ålder. Hans position som hertig av York, son till kungen och medlem i den brittiska kungafamiljen försatte honom i positioner där han var tvungen att leverera tal vid tillställningar, vilket förvärrade hans situation.

Hjälpen kommer

Han upplevde rädsla för att tala inför publik och var mycket osäker, och försökte med många läkare och metoder som lovade att bota hans stamning, men utan framgång.

Lionel Logue hade inget diplom i medicin, men under sina unga år i Australien tog han examen i retorik och scenkonst. Efter första världskriget hängav han sig helt till att bli talpedagog. Han började arbeta i London, där hertigen av York fann honom.

Logue diagnostiserade Bertie med bristfällig koordination mellan struphuvudet och diafragman, och detta hjälpte Bertie att komma över sitt stammande tack vare avslappningstekniker, ”tungvrickare” och andra mindre vanliga övningar.

Tack vare detta blev Logue en av grundarna till Royal College of Speech and Language Therapists 1944.

Sångterapi med kungen

I filmen följer vi terapin som utförs av Logue och kungens prestationer. Terapisessionerna utvecklas till en stor vänskap som varade hela deras liv. Bertie finner en vapendragera i Logue, någon som han kan lita på och dela sina största rädslor med.

Behandling som fokuserar på det psykologiska

Terapin baseras inte bara på gurglande och att lägga stenar i munnen, vilket andra läkare rekommenderat, utan om att upptäcka vad som fick Bertie att förlora sin röst.

Inledningsvis är hertigen motsträvig att använda Logues metoder, vill inte behandlas som en vanlig man och vill bli kallad ”Hans kungliga höghet. Men Logue kallar honom Bertie, precis som hans närmsta släktingar, och vägrar ge honom specialbehandling.

Till slut får Logue hans tillit, och vi upptäcker Berties sorgliga förflutna – en barndom fylld med mobbing, en av hans bröders dödsfall och där han inte kunde vara sig själv. Hans strikta utbildning och de stora kraven på kungahuset gjorde George VI till en självmedveten man, inkapabel att framföra tal, och han tvingades till och med att använda sin högra hand trots att han var vänsterhänt.

The King’s Speech fördjupar sig inte bara i kommunikationsstörningar, utan visar oss även de svåra bitarna med att vara kunglighet och en offentlig figur sedan födseln.

Samtidigt får vänskapen mellan de båda karaktärerna George VI att komma närmre sitt folks verklighet, närmre liven hos dem han regerar över. Det är som han själv konstaterar i en av sina första terapimöten: hans kunskap om världen är icke-existerande, han känner bara till livet i palatset.

Diskuterande man

The King’s Speech, folkets röst

David Sedler, författare av filmens manus, led av stamning under sin barndom och fann George VI inspirerande och bekant. Det var därför han beslutade sig för att göra efterforskningar angående hur kan kom över sitt tillstånd. Detta ledde till att han talade med Logues son, som delade med sig av några av sin fars anteckningsböcker.

En av hans barnbarn, Mark Logue, skrev dessutom en bok vid namn ”The King’s Speech: How one man saved the British Monarchy”, som inspirerade filmens titel. Projektet försenades några år till 2010, när vi äntligen fick chansen att uppleva slutresultatet.

Tack vare den höga kvaliteten hos filmen och dess skådespelare får vi nu chansen att ta en närmare titt på denna kungliga figur – en stammande man som blev ett imperiums röst vid ett väldigt skört tillfälle, precis när andra världskriget höll på att bryta ut.

Ett ögonblick när det var av yttersta vikt att ledarna hade karisman att förmedla lugn till sina invånare, ett ögonblick när George VI var tvungen att konfrontera sina största rädslor för att ta kontroll över en oväntad situation: att bli kung över det brittiska imperiet.

Kungen med kommunikationsstörningar

George VI övervinner sina kommunikationsstörningar

Kan en stammare bli en utmärkt talare? Demostenes, som nämns i filmen, gjorde redan detta i antika Grekland, om än med stor ansträngning. George VI kunde tack vare Logues outtröttliga hjälp och sin frus stöd förmedla det lugn som britterna så desperat behövde.

I en scen i filmen får vi se när George VI hör Hitlers tal, och även om han inte förstår språket så ser han osäker ut när han ser Hitlers karisma inför publik.

Scenerna med talen är så verkliga att vi nästan kan känna ångesten och våndan hos kungen framför mikrofonen, ståendes framför sin publiks kritiska blick. The King’s Speech är en magnifik film som tar oss på en resa till det förflutna och bjuder in oss att möta en av de vanligaste rädslorna såväl som kommunikationsstörningar.

”Lätt när man vet hur.”

-The King’s Speech-