Fem utsagor från Miguel de Unamuno

07 januari, 2020
Miguel de Unamunos arbete tar upp flera intressanta aspekter. I den här artikeln kommer vi ta upp fem intressanta utsagor.

Vi kommer idag ta upp fem utsagor från Miguel de Unamuno.

Miguel de Unamuno var en spansk författare och filosof som tillhörde den s.k. generation 98. I hans verk kan vi se hur han tog upp alla de litteraturgenrer som existerar: romaner, essäer, poesi och teater.

Den mest karaktäristiska aspekten hos denna författare var dock ett genomsyrande tema som man kunde se inom alla hans arbeten: existentialismen.

Utav denna anledning har vi satt samman några utsagor från Miguel de Unamuno som speciellt reflekterar många av de filosofiska tankar som vi kan se i det han skriver.

Innan vi går in på dem så är det dock en bra idé att nämna att den existentialism som förekommer i Unamunos liv var ett resultat av de erfarenheter som generation 98 genomlevde.

Den politiska, sociala, ekonomiska och moraliska kris som förekom under denna tid var den främsta inspirationskällan. Som ett resultat av detta så reflekteras författarnas ångest i deras verk. Låt oss nu gå vidare in på dessa utsagor från Miguel de Unamuno.

Öppen bok på bord.

Utsagor från Miguel de Unamanu

Kärleken får oss att tro

Kärleken får oss att tro på Gud, som vi lägger vårt hopp till, och som vi hoppas ger oss ett framtida liv; denna kärlek får oss att tro på det som hoppets dröm skapar inom oss.”

Det förekommer ofta referenser till Gud i Unamunos arbeten. Artikeln “Längtan efter Gud i Miguel de Unamunos verk” säger att Unamuno sökte “En personlig Gud som garanterar odödlighet och uthållighet […] och ger mening åt hans existens”.

Med detta talesätt så för Unamuno oss närmre en paradox som han befinner sig i. Å ena sidan så har vi hoppet som är så viktigt och så mänskligt.

Å andra sidan har vi ångesten som detta hopp producerar och som han kallar för “drömmen”.

Denna motsägelse reflekteras också i den forskning som har utförts gällande denna författare. Forskarna är fortfarande inte ense om huruvida han var ateist, agnostisk eller religiös.

Fördelarna med läsning

“Ju mindre vi läser, desto mer skadligt blir det som vi läser.”

Denna andra utsaga från Miguel de Unamuno refererar till något som praktiseras allt mindre nuförtiden: läsning.

Trots vikten av detta, precis som artikeln “Vikten av läsning och kritiskt tänkande inom den högre utbildningen” visar så visste Unamuno redan på sin tid hur sårbara folk som inte läste blev.

Om en person inte läser ofta så är det mer troligt att han kommer sluta vara kritisk för att därmed tro allt som han stöter på.

Mycket av det som skrivs försöker övertyga oss. Läsningen är ett sätt att undvika att bli manipulerad genom ord.

Vetenskapen lär oss att ifrågasätta

“Den riktiga vetenskapen lär oss, framförallt, att tvivla och att vara okunniga.”

Denna tredje utsaga är nära relaterad till den förra. På samma sätt som en minskad läsning kan göra att allt verkar vara sant, så lär oss vetenskapen något viktigt: konsten att ifrågasätta och tvivla.

Då vi ifrågasätter saker eller har tvivel så kommer detta hjälpa oss att hitta rätt svar och det leder oss till större kunskap. Detta är väldigt viktigt inom vetenskapens värld.

Om vi känner oss okunniga så kommer detta inspirera oss till att fortsätta lära oss och göra upptäckter. Faktum är att man kan relatera en utsaga från Sokrates till detta: “Allt jag vet är att jag inte vet något”.

Den enda fördelen med att inte vara lycklig

“En av fördelarna med att inte vara lycklig är att man kan önska att man blir lycklig.”

Av alla de olika reflektioner som Unamuno hade så var idén om att vara lycklig den främsta. Detta är ett sökande som vi alla kan känna igen oss i.

Det verkar dock vara ett mål som man inte kan uppnå, eftersom man aldrig kan uppnå total lycka.

Denna utsaga från Miguel de Unamanu tar upp den enda fördelen med att inte vara lycklig, och det är önskan, eller kanske hoppet (som vi såg i den första utsagan), att det inte kommer fortsätta vara på detta vis.

Det verkar dock som att denna längtan aldrig uppfylls.

Kvinna med fjäril.

Utsagor från Miguel de Unamuno: Det är synd om man inte känner sig älskad

“Det är en trist sak att inte känna sig älskad, men det är mycket värre att inte kunna älska.”

Vår sista utsaga från Miguel de Unamanu låter oss reflektera över kärleken. De flesta personer vill bli älskade då de inte älskar sig själva.

Genom att kultivera vår självkänsla kommer vi kunna känna oss älskade och vi kommer då kunna uppnå den lycka som vi längtar efter.

Religion, kärlek, lycka och tvivel är ämnen som denna författare tar upp i de flesta av sina verk. De är utsagor som får oss att reflektera.

De verkar inte konstiga för oss utan kan faktiskt få oss att uppnå den djupa reflektering som Unamano själv hade.

Miguel de Unamanu är en riktig referensfigur. I hans tänkande hittar vi en reflektion av de tider han levde i, och vi har sett detta i de utsagor som vi har tagit upp idag.

  • García Peña, Ignacio. (2017). El carácter de Augusto Pérez a través de niebla. Alpha (Osorno), (44), 175-196. https://dx.doi.org/10.4067/S0718-22012017000100175
  • Maroco Santos, Emanuel José. (2018). Unamuno y la fe religiosa. Eidos, (28), 255-280. Retrieved September 10, 2019, from http://www.scielo.org.co/scielo.php?script=sci_arttext&pid=S1692-88572018000100255&lng=en&tlng=es.
  • Posada Gómez, Edward Andrés. (2013). Una fe desesperada: La antropología religiosa de Miguel de Unamuno. Veritas, (29), 97-117. https://dx.doi.org/10.4067/S0718-92732013000200005