Vad är Jerome Bruners spirala inlärningsplan?

23 februari, 2020
Jerome Bruner's spirala inlärningsplan har ett specifikt mål: att lära ut så att eleverna gradvis kan ta till sig ämnet.
 

Jerome Bruners spirala inlärningsplan är en metodologi som tas upp i den singaporianska matematikmetoden. Målet är att hjälpa elever att progressivt fördjupa sina kunskaper. Men hur kan man uppnå detta?

Den singaporianska matematikmetoden är en metodologi som designats av Singapores utbildningsmyndighet. Den hjälper studenter lära sig matematik utan behovet att memorera något. Den fokuserar på varför och hur med avsikten att svaren hjälper till att förbättra kunskapen och därmed minnesprocessen.

Detta är därför en metod som har mycket att göra med Jerome Bruners spirala inlärningsplan. Denna person var en psykolog som gjorde viktiga bidrag inom fälten inlärning och lärande.

Jerome Bruner som skrattar.

Jerome Bruners spirala inlärningsplan

Jerome Bruners spirala inlärningsplan bemöter inlärningen på ett sätt som gör att eleven kan gå från generell kunskap till specialiserad kunskap. Han uppnår detta genom kontinuerlig inlärning, eftersom detta förhindrar att koncepten lätt glöms bort.

För att göra detta så börjar hans inlärningsplan med några enkla koncept. Dessa blir mer komplicerade allt eftersom eleverna utvecklas i sin inlärning. De kan göra detta eftersom inlärningsplanen anpassar sig till de möjligheter som eleverna har. Detta gör så att alla kan förstå ett ämne bättre.

 

För att läroplanen ska kunna fungera så är det dock viktigt att eleverna kontinuerligt får ha en genomgång rörande samma generella tema. Vad är meningen med detta? Då de återgår till en mer specialiserad del av ämnet så kommer de kunna utföra olika analyser och representationer av vad de tidigare analyserat.

Bruner ville använda denna läroplan för att förbättra elevernas nyfikenhet, för att de skulle kunna hitta inspiration för att expandera sin kunskap och återgå till vad de redan vet med ett nytt perspektiv.

Misstag och återvändsgränder

Jerome Bruner bekymrade sig inte för misstag. Faktum är att han ansåg att de var bra för elevernas inlärning. Både misstag och återvändsgränder ses därför som något positivt i Jerome Bruner’s spirala inlärningsplan.

Det spelar ingen roll vad det tar för att lära sig ett ämne. För Bruner så är det intresset som uppstår då eleven lär sig som är det viktigaste.

Misstag bör inte vara något som gör att eleven tycker att det känns pinsamt, utan bör utgöra ett sätt att omorientera hypoteser och fortsätta med utforskningen. Det är därför ett annorlunda sätt att lära ut kunskap till elever. Men det ger väldigt positiva resultat.

Jerome Bruners spirala inlärningsplan i klassrummet
 

Exempel på Jerome Bruners spirala inlärningsplan

Då du nu har lärt dig mer om den spirala inlärningsplanen så har vi ett kort exempel på hur inlärningen fungerar. Man börjar med ett väldigt enkelt mål för yngre barn, som att känna igen och klassificera djur.

De får börja med att klassificera djuren och analysera likheter och skillnader. Därefter får de börja bekanta sig med varje djurs miljö och de individuella beteendena. Till slut så får de även studera deras anatomi och fysiologi.

Detta är väldigt enkelt. Då vanorna utvecklas så kommer man att vända sig till de koncept som man redan har lärt sig så att eleverna ska kunna relatera den nya kunskapen till det som de lärt sig innan. De kommer därför verkligen kunna förstå vad de studerar och känna en större nyfikenhet för att lära sig mer.

Jerome Bruners spirala inlärningsplan gör att man kan arbeta på ett sätt där eleven lär sig att tänka själv, dra slutsatser och reparera misstag. Det är en metod som uppmuntrar till forskning, förståelse och där man inte bara inriktar sig på att memorera koncept bara för att klara av ett prov. Så tror du att man skulle kunna implementera denna läroplan i den nuvarande utbildningsmodellen?

 
  • Bruner, J. (2011). Aprendizaje por descubrimiento. NYE U: Iberia.
  • Bruner, J. S. (2006). In Search of Pedagogy Volume I: The Selected Works of Jerome Bruner, 1957-1978. Routledge.
  • Good, T. L., & Brophy, J. E. (1996). Psicología educativa contemporánea. McGraw-Hill.