Vad är mellanbarnssyndrom?

7 minuter

Även om mellanbarnssyndrom ofta sägs vara något av en myt, identifierar sig många människor med dess effekter kopplade till födelseordning. I följande artikel tittar vi närmare på detta fenomen.

Skriven och verifierad av psykologen Valeria Sabater.

Senaste uppdateringen: 06 juni, 2024

Enligt vissa människor är mellanbarnssyndrom bara ännu en myt. För andra är det en uppenbar verklighet. Sanningen är att det inte alltid är lätt att växa upp i en familj i mellanposition. Ofta symboliserar det äldsta syskonet figuren på vilken alla positiva förstärkningar är placerade, medan det yngsta daltas med och skäms bort.

Det var psykoterapeuten Alfred Adler som introducerade mellanbarnssyndrom och lyfte fram hur dessa syskon uppfattar sin position i familjeenheten på ett mer komplext sätt. Enligt Adler känner de sig oftast en aning försummade och ensamma och utvecklar en viss personlighet. Men vad är sant och falskt ur detta perspektiv? Ta reda på det här.

Att det föds färre barn idag gör att mellanbarnssyndromet uppträder mer sällan. De som växt upp i en familj med flera syskon uppger dock ofta att de led av detta tillstånd.

Mellanbarnssyndrom

Mellanbarnssyndrom refererar till upplevelsen av försummelse som vissa barn känner på grund av sin födelseordning. Vissa av dem ser med irritation på hur deras äldre och yngre bröder och systrar får all förstärkning och omsorg.

Sedan Alfred Adler först introducerade detta koncept i sin bok Problems of Neurosis (1964), har ämnet väckt ett enormt intresse. Samtidigt är det inte ett psykologiskt tillstånd registrerat i DSM-V. Faktum är att även om vetenskapen har undersökt denna fråga i flera år, finns det inte alltid starkt stöd för teorin.

Ett exempel är en nyligen publicerad studie i Heliyon som drog slutsatsen att födelseordningen inte har någon inverkan på ett barns sätt att förhålla sig till dynamiken i familjen. Men bortom den vetenskapliga litteraturen, i den vardagliga verkligheten, identifierar sig vissa människor med detta perspektiv. Låt oss titta på faktorerna och bevisen som framträtt.

Läs också: Det finns många olika typer av syskon

Mellanbarn visar ett visst avstånd till sina föräldrar

En av de första undersökningarna av mellanbarnssyndrom dök upp 1998 i Official Journal of the Human Behavior and Evolution Society. Denna studie visade att det att vara mellanbarn kan påverka föräldrabanden. Dessutom visade den att vissa barn föredrar sina egna syskon framför sina föräldrar när det kommer till att söka stöd.

Det visade sig också att den affektiva närhet de kände till sina mödrar i genomsnitt inte var på samma nivå som deras äldre och yngre syskon; det hos den sistnämnda var viktigare. Detta kan sammanfattas med att födelseordning påverkar anknytning och interaktion med föräldrar.

Det bör dock noteras att denna studie inte har granskats på nytt och att det inte finns några uppdaterade data tillgängliga.

Mellanbarnssyndrom beskriver en annan personlighet

Klinisk psykologi ger stor relevans till föräldradynamik och begreppet anknytning. Mellanbarnssyndrom visar att dessa barn inte får lika mycket känslomässig uppmärksamhet som de andra syskonen. Och om de psyko-affektiva upplevelserna är oregelbundna, är det möjligt att detta påverkar barnets beteende och personlighet.

De drag och egenskaper som definierar en individ som är uppvuxen i ett sammanhang med denna dynamik är följande:

Tävlingsinriktad och rebellisk personlighet. Mellanbarnet växer upp och behöver tävla med sina syskon om föräldrarnas uppmärksamhet. Detta lägger ibland grunden för en mer rebellisk och förslagen karaktär när det gäller tävlingsbeteende.
God social kompetens. Ofta underlättar mellanbarnets försök att närma sig vuxna för uppmärksamhet den tidiga utvecklingen av självsäkerhet, god kommunikation och förhandlingsförmåga.
Tyngden av svartsjuka och stress. Mellanbarnssyndrom är kopplat till idén om att det i allmänhet är de äldre och yngre syskonen som blir föräldrarnas favoriter, vilket göder upplevelser av svartsjuka och känslomässigt lidande hos mellanbarnet.
De tenderar att ta risker. Att föräldrarna är mer uppmärksamma på de andra syskonen gör att mellanbarnet är friare att ägna sig åt riskbeteenden. Denna brist på tillsyn förstärker en mer utforskande och risktagande anda hos dem.
Självständig och beslutsam. Journalisten Katrin Schumann skriver i sin bok The Secret Power of Middle Children (2011) att det kan vara en fördel att växa upp i ett scenario där positionen i mitten innebär att man får färre förstärkningar. Faktum är att hon hävdar att mellanbarn kan bli mer självständiga, beslutsamma och kreativa.
Uppfattning om övergivenhet och ensamhet. Att växa upp med att bevittna att de andra syskonen tar nästan all ens föräldrars uppmärksamhet lämnar ärr. En studie publicerad i Indian Journal of Psychological Medicine hävdar till exempel att äldre syskon tenderar att uppvisa perfektionistiska drag på grund av föräldrarnas press.

Vissa vuxna som växte upp som mellansyskon utvecklar problem med att etablera trygga relationer.

Känslighet för bortstötning i vuxen ålder och otrygga relationer

Ibland utvecklas mellanbarn i en komplex miljö och saknar föräldrarnas erkännande och stöd. Således växer de upp med att bevittna att deras andra syskon får större mängder tillgivenhet, trygghet och uppmärksamhet. Detta påverkar dem som vuxna.

En undersökning publicerad i International Online Journal of Educational Sciences konstaterar att en ojämlik uppväxt där barnet inte känner sig helt älskat får konsekvenser. Det mest uppenbara kännetecknet är den ständiga rädslan för att bli bortstött. Som vuxna är dessa individer rädda för att uppleva samma affektiva upplevelser som i sin barndom. Denna ångest skadar tveklöst deras mellanmänskliga relationer.

Vi kan koppla denna sista realitet till anknytningsteorier från fältet klinisk psykologi. Till exempel lyfter University of Minnesota i USA fram att en mer sårbar uppväxt som saknar trygga känslomässiga band ökar risken för att alla kärleksförhållanden i vuxen ålder kommer att grundas på en ängslig och osäker anknytningsstil.

Du kanske också vill läsa om Uppgivenhetssyndrom hos barn

Hur man förebygger mellanbarnssyndrom

Om du fortfarande undrar om mellanbarnssyndrom verkligen existerar, kan vi bekräfta att det inte finns några helt säkra uppgifter. Faktum är att American Psychological Association (APA) Dictionary beskriver det som ett hypotetiskt tillstånd.

Trots detta faktum leder diskriminerande uppfostran och utbildning i termer av omsorg och tillgivenhet ibland till uppkomsten av vissa effekter som de vi har beskrivit. Man har också verifierat att födelseordning influerar dimensioner som intelligens.

Tidskriften PNAS publicerade en artikel som specificerade att äldre syskon har högre poäng i intelligens. Detta kan vara förknippat med ett större antal förstärkningar och uppmärksamhet från deras föräldrar.

Om vi vill att våra barn ska växa upp lyckligt, med samma potential och de bästa möjligheterna, är det viktigt att inte försumma någon av dem och att ge dem alla samma uppmärksamhet. Här är några grundläggande strategier.

Ge samma mängd uppmärksamhet och emotionella förstärkningar till alla dina barn

Föräldrar med stora familjer är inte alltid medvetna om dessa små ojämlikheter när det kommer till barnomsorg. Det är sant att de små kräver mer omsorg och att förstfödda barn känner stora förhoppningar. Det är dock viktigt att vara försiktig eftersom mellanbarn tenderar att känna sig mest försummade. Därför bör vi som föräldrar:

Skapa samma förhoppningar hos alla våra barn.
Erbjuda dem alla samma lärandemöjligheter.
Ge förstärkning och känslomässig validering till dem alla i lika hög grad.
Visa intresse för hur var och en av dem är och vad deras drömmar är.
Förstå att varje barn är unikt och att varje syskon har specifika behov.

Undvik jämförelser

Försök att inte jämföra syskon med varandra. Faktum är att denna praxis tenderar att lämna ärr och bli föremål för förbittring i framtiden. Om något av dina barn visar en talang inom ett visst område, ska du inte förringa de andra för att de inte visar samma förmåga. Varje syskon har sina egna dygder.

Spendera lika mycket kvalitetstid med alla

Det som händer i barndomen bygger morgondagens vuxna. Tid som delas med barn fungerar alltså som en grund som förblir impregnerad i deras känslomässiga minne. Så försök att spendera kvalitetstid med dina barn, i grupp såväl som på tu man hand.

En och annan rolig utflykt med endast mellanbarnen förstärker förälder/barn-relationen. Dessutom är det ögonblick som vi alltid kommer att komma ihåg.

Ha mellanbarnssyndromet i åtanke

Det spelar ingen roll att vissa människor inte tror att detta syndrom existerar. Det är uppenbart att mellansyskon ibland uppfattas som osynliga barn på sina föräldrars affektiva radar. Ha detta i åtanke dagligen och försök att sudda ut den typen av uppfattning. Du kommer att förebygga att ditt barn utvecklar en sådan känsla.

Kärlek motverkar mellanbarnssyndromet

Uppmärksamhet, närvaro och känslomässiga förstärkningar inaktiverar mellanbarnssyndromet. Ingen kan förneka att resan mot uppfostran och utbildning är en utmaning. Men låt oss komma ihåg att utöver mat, kläder och presenter, är kärlek det som barn behöver mest.

Att älska dem är verkligen det bästa möjliga näringsämnet. Det kommer att säkerställa att mellanbarnssyndromet inte ens gror, än mindre består över tid.