Vilken är den viktigaste ingrediensen för ett lyckligt liv?

· 17 juni, 2016

Vilken är den viktigaste ingrediensen för ett lyckligt liv? Vetenskapen har gett oss en mängd olika svar på denna fråga, särskilt under de senaste fem åren. Vissa säger rikedom, andra säger religion, och andra säger att familjen är det viktigaste.

Det finns dock en faktor som konsekvent upprepar sig och genererar stor debatt: Vår barndoms påverkan på vår utveckling som vuxna. Under våra första levnadsår får vi ett sätt att se världen som inte lätt kan ändras eller bytas ut. Å andra sidan är detta sätt att se världen på verkligen influerad av en väsentlig faktor… Kan du gissa vilken den är?

Denna faktor är emotionell bindning, värme och uppmärksamhet. Med ett ord, kärlek.

Denna aspekt och dess effekt på ett lyckligt liv studerades mycket specifikt i en studie som nyligen genomförts av forskare vid Harvard (Vaillant, 2012). Syftet med studien var att jämföra effekterna av den finansiella förmögenheten i barndomen med den av värme och ömhet i barndomen. De följde 200 män (ja, bara män) under loppet av 70 år, och de nådde några väldigt intressanta slutsatser.

De fastställde att den finansiella förmögenheten i barndomen har lite att göra med framgång, tillfredsställelse och förmågan att anpassa sig i vuxen ålder. Föräldrars kärlek och uppmärksamhet under hela barndomen är den positivaste och kraftfullaste indikatorn.

Vissa människor kommer att fråga sig: ”Vilka slags problem leder till brist på kärlek i vissa fall? Älskar inte alla föräldrar sina barn på ett naturligt och villkorslöst vis?”

Förutom att få känna sig älskat så måste ett barn få känna sig känt av sina föräldrar. Barn måste få känna att deras föräldrar känner dem och älskar dem som de är, älskar deras styrkor och svagheter, egenskaper, personligheter, vad de gillar och ogillar etc… Barn måste få känna att deras föräldrar verkligen ser dem och känner dem väl.

Detta är en kärlek som bara kan kännas sanningsenligt och genuint. Det bidrar till att främja en sund självkänsla som består av en stark känsla av identitet och fjädrande självkänsla.

En vanlig fråga är: ”När du växte upp, visste du att dina föräldrar älskade dig? Eller vill du bara tro att dina föräldrar älskade dig?” Det är en viktig distinktion att göra på grund av det faktum att en person kan veta att någon älskar dem utan att egentligen känna det.

Till exempel; om dina föräldrar (utöver att se till att dina grundläggande behov täcktes – kläder, mat, husrum och utbildning) pratade med dig, brydde sig om dig, frågade hur du kände eller vad du brydde dig om, då kände verkligen dina föräldrar dig och du visste att de älskade dig.

Om din barndom var sådan är det troligt att du fått en bra bas för ett framgångsrikt liv. Du känner förmodligen dig själv väl och du har och känner till dina personliga preferenser, dina svagheter och dina styrkor.

Om, å andra sidan, din barndom inte var som det som beskrivits ovan är det möjligt att du inte har fått många positiva saker från din barndom. Vi ser ofta tillbaka och vet inte hur väl vårt förflutna ansluter till vårt nu och vad vi hoppas på för vår framtid.

Att praktisera introspektion kan hjälpa oss om vi gör det bra och eftertänksamt, genom att inte bara tänka på det som saktar ner oss, utan även identifiera de hämmande eller dolda elementen som hindrar oss på olika sätt och som vi tidigare inte ens övervägt.

Varför är kärlek så viktigt under de första åren av barndomen? Det finns många skäl. Kanske det första och viktigaste är att det utgör grunden för förtroende. Inte bara förtroende för sig själv men även förtroende och tillit till andra. I detta fall talar vi om ”blind tillit” och förmågan att förlita sig och lita på någon annan utan att känna som om du måste se över axeln.

En annan sekundär orsak har att göra med inlärning. Ett barn som fått frisk kärlek har också lärt sig att ge och uttrycka frisk kärlek. Dessutom har ett barn som haft möjligheten att utveckla starka och friska band till andra en större och bättre förmåga att se själva effekterna av generositet, engagemang och ovillkorligt stöd.

Sammantaget har barn som fått kärlek under uppväxten kunnat njuta av sin barndom. Antalet leksaker eller vilken typ av skola de gått på spelar ingen roll. Ifall de kände sig älskade var de för det mesta glada och kände ofta som om de hade allt i världen, även om de fortfarande ville ha den där lilla småsaken eller godisbiten de inte fick.

Vi kan säga att en enkel barndom inte garanterar framgång i vuxen ålder, precis som en barndom med sorg och missbruk inte garanterar misslyckande. Men vad som är säkert är att de som fått kärlek under sin barndom, som fått känna sig älskade och skyddade, stiger in i vuxenlivet med en viktig fördel.

Med detta sagt är vi som vuxna ansvariga för våra barn, men även för alla andra barn som leker, skrattar och gråter. Som ett samhälle och mänskligheten måste vi alltid vara medvetna om vad vi planterar i medvetandet hos dagens barn eftersom det sannolikt kommer att vägleda deras liv imorgon.