Aspekter och dynamiken hos alkoholens neurobiologi
Precis som att vi har neuroanatomiska och neurofinktionella ramverk som förklarar det mänskliga beteendet, har vi även dynamiken hos alkoholens neurobiologi.
Alkohol är den mest använda lagliga drogen. Det är en stor social och ekonomisk börda i samhället och kan skapa ett fysiskt och psykologiskt beroende.
Enligt WHO drabbar alkoholismen 140 miljoner personer i världen och är den femte vanligaste orsaken till för tidig död.
Det finns många sjukdomar och tillstånd som är associerade med alkoholkonsumtion, från tuberkulos till HIV och infektioner. Så vad händer i hjärnan efter alkoholintag, speciellt då det förekommer ett beroende?
Det är där dynamiken hos alkoholens neurobiologi spelar en roll.
Förklaring av dynamiken hos alkoholens neurobiologi
Orsaken till och utvecklingen av alkoholism involverar komplexa interaktioner mellan biologiska, psykologiska, sociala och miljömässiga faktorer.
De faktorer som har störst påverkan är genetiska och ärftliga faktorer, vilka utgör 60% av fallen.
Ur en biokemisk synvinkel har risken för alkoholberoende en relation till variationer i gener som kodar protein, som utgörs av två enzymer: alkoholdehydrogenas och aldehyddehydrogenas.
Men utöver de möjliga ärftliga anlagen så föreslår forskarna andra neurobiologiska orsaker, inklusive minskningen av nivåerna av MAO-A-enzymet som vissa personer drabbas av då de upplever traumatiska händelser.
Låga MAO-A-nivåer har kopplats till en ökning av asocialt beteende, vilket i sin tur är en riskfaktor för alkoholism.
Det finns såklart andra möjliga förklaringar till att alkoholismen uppstår, och detta har att göra med inlärda erfarenheter och personlighetsdrag.
Effekterna är desamma, men de ligger på en annan nivå än den neurobiologiska. Det finns dock en direkt relation.
Dynamiken hos alkoholens neurobiologi: hormoner och neurotransmittorer
Forskningen har visat att alkohol, antingen direkt eller indirekt, interagerar med ett stort antal neurotransmittorer i nervsystemet.
Denna interaktion uppstår p.g.a. etanolens fettlösliga natur, vilket gör att den kan korsa hjärnans blodbarriär och därmed nå hjärnan.
De neurotransmittorer som kan interagera med etylalkohol är följande:
- GABA
- Glutamat
- Endogena opioder
- Dopamin
- Adrenalin och norepinefrin
- Acetylkolin
- Serotonin
- Cannabinoider
- CLF
- Neuropeptid Y
Alkoholberoende är en brist inom den fysiologiska regleringsförmågan i vårt endogena motivationssystem. Flera hjärnstrukturer hanterar dessa symptom som påverkar det mänskliga beteendet.
System som det limbiska systemet, amygdalan, hippocampus, caudate nucleus, nucleus accumbens och frontalloben.
Om dessa ovan nämnda system inte fungerar som de ska så kan de ha en relation till alkoholberoendet.
Alkoholismens effekter
Alkoholintaget ger upphov till en hämmande effekt och en depressiv effekt hos det centrala nervsystemet. Den förra kännetecknas av en blockering av hjärnstrukturen och samt en förändring av de processer som är relaterade till tänkandet, etiska värderingar etc. Det gör även personen impulsiv och ger upphov till okontrollerbara känslor.
De kognitiva funktionerna kommer också att påverkas. Dessa inkluderar funktionerna i frontalloberna, minnesproblem, hörsel och syn samt motoriska problem.
Man tappar hämningar
Alkoholen gör att personen beter sig på ett sätt som han inte hade gjort om han varit nykter. Alkohol kan ge en tillfällig känsla av frihet, empati och ökade känslor.
Normalt sett så behövs det en stor och långvariga alkoholkonsumtion för att hjärnan ska utveckla ett beroende.
Utvecklingen av alkoholism kan generellt förklaras av den positiva förstärkningseffekt som alkoholen ger upphov till i hjärnan.
Intaget av denna substans aktiverar hjärnans belöningssystem och orsaka behagliga känslor som gör att hjärnan vill ha mer.
Det finns hjälp och stöd att tillgå för de personer som lider av alkoholism. Att prata med en läkare är det första steget för att avgifta sig från alkoholen.
Som du kan se så förklarar dynamiken hos alkoholismens neurobiologi hur och när beteende uppstår. Vi hoppas att de metoder som finns tillgängliga nuförtiden ska kunna hjälpa med detta beroende.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Herrero Carcedo, C. (2018). Alcoholismo y epigenética. Publicación independiente.
- Rey-Buitrago, M. (2915). Genética molecular del alcoholismo. Revista de la Facultad de Medicina de la Universidad Nacional de Colombia, 63, 483-94.