Eriksons teori med livsstadier

Eriksons teori med livsstadier
Alejandro Sanfeliciano

Skriven och verifierad av psykologen Alejandro Sanfeliciano.

Senaste uppdateringen: 27 december, 2022

Vi har flera gånger sett hur utvecklingspsykologin har fokuserat sig på att studera specifika aspekter, som uppfostringsstilar eller symbolik. Vi kan dock få väldigt användbar information ifall vi studerar utveckling från ett mer holistiskt perspektiv. Vi kan förstå folks liv genom att studera livets olika faser, och vi kommer därför i den här artikeln att ta upp Eriksons teori med livsstadier.

Genom den här teorin blev Erik Erikson känd som en av grundarna till studien om livets cykler. Eriksons teori med livsstadier består av 8 förändringssteg där personen utvecklar sin personliga identitet.

Eriksons teori med livsstadier tar upp 8 faser där personens identitet förändras under livscykeln.

De olika faserna inom Eriksons teori med livsstadier.

Eriksons teori med livsstadier

Varje fas av Eriksons teori med livsstadier utgörs av två poler – en positiv och en negativ. En person måste bemöta dessa socialt skapade poler för att kunna anpassa sig till deras sammanhang och uttrycka sin identitet på ett förväntat sätt. Varje stadium har en kris som personen måste klara av för att gå vidare till nästa stadium i livscykeln.

Förtroende och misstanke

Det första stadiet i livscykeln börjar vid födseln och pågår fram tills ett års ålder. Under detta stadiet måste barnet utveckla en attityd mot föräldrarna. Om barnet upplever stabilitet under denna tid kommer det att förstå att saker och ting kan gå dåligt en tag, men att det finns ljus i tunneln och utrymme för förbättring. Man kommer över detta stadium genom att lita på andra även då man inte vet vad som kommer att hända framöver.

Autonomi och skam och tvivel

Detta är det andra stadiet i livscykeln som uppstår då man är runt 2-3 år gammal. Vid detta stadiet måste barnet uppnå sin egen autonomi. Barnet lär sig att äta, ta på sig sina kläder och börjar göra uppror mot föräldrarna. Det måste dock lyckas balansera sin autonomi med de sociala normer som föräldrarna har satt upp.

Då personen börjar med autonoma eller självständiga aktiviteter kommer det även uppstå tvivel rörande ifall personen i fråga kan klara av dessa uppgifter. Man hjälper barnet att komma igenom detta stadie genom att sätta upp utmaningar som stegvis hjälper barnet att utvecklas.

Pojke som står bakom ett fönster.

Initiativ och skuldkänslor

Detta är det tredje stadiet och uppstår mellan 3 och 6 års ålder. Barnet försöker uppnå personliga mål, men kommer inte alltid att lyckas med dem eftersom de många gånger kommer att kollidera med det andra vill. De måste lära sig att uppnå sina mål och känna att de gör något betydelsefullt.

Produktivitet och underlägsenhet

Detta är det fjärde stadiet av livscykeln och denna kris uppstår mellan 7 och 12 års ålder. Barnet måste lära sig hantera kulturella verktyg samtidigt som det jämför sig själv med andra. Det är viktigt att barnet börjar samarbeta och leka med sina klasskamrater.

Samhället förser oss med metoder och normer för att samarbeta som individen måste förstå för att lära sig färdigheter och prestera bra. Om detta inte utvecklas kommer barnet känna sig underlägset i relation till andra.

Identitet och roll

Detta är det femte stadiet av livscykeln och uppstår under tonåren. Personen går igenom ett antal fysiska förändringar och bemöts av nya sociala krav. Detta gör att personen känner sig förvirrad rörande sin identitet och roll. Individen utvecklar därför sin roll genom att välja mellan ideologiska och personliga ideal.

Mamma med son.

Intimitet och isolering

Detta är det sjätte stadiet, och det uppstår då personen precis har blivit vuxen. Under detta stadiet måste personen förstärka sin identitet för att upprätta band med andra personer, med målet att bevara sin egen identitet samtidigt som det skapas en gemensam gruppidentitet. Då man kommer över detta stadium har man visat att man kan ha olika typer av relationer och att man inte har fastnat i en form av social isolering.

Skapande och stagnering

Det sjunde och näst sista stadiet täcker en stor del av vuxenlivet. Personen måste nu börja samarbeta med andra inom arbetsplatsen, med sina barn och skapa ett produktivt liv. Behovet av att uppnå ett produktivt liv motverkar att personen stagnerar i sin utveckling och hjälper denne att komma närmre sina uppsatta mål.

Integritet och förtvivlan

Det sista stadiet av en människas utveckling uppstår under den senare delen av livet. Individen måste nu se tillbaka på livet och de beslut som denne har tagit för att skapa en positiv och meningsfull självbild. Om personen inte lyckas skapa en sådan positiv självbild kan denne bli förtvivlad.


Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.


  • Erikson, Erik. (1968, 1974). Identidad, Juventud y Crisis. Buenos Aires: Editorial Paidós.
  • Erikson, Erik. (2000). El ciclo vital completado. Barcelona: Ediciones Paidós Ibérica.
  • McLoad, S. (2013, 20 de septiembre). Erik Erikson | Etapas psicosociales | Simplemente psicología. Simplemente psicología . https://doi.org/10.1080/19476337.2014.992967

Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.