Funktionell mångfald och funktionsnedsättningar

· 9 maj, 2019

Under historiens gång har många olika modeller försökt förklara funktionsnedsättningar, och i den här artikeln kommer vi att utveckla en modell om funktionell mångfald. För bättre förståelse kommer vi först att ge en historisk bakgrund till konceptet innan vi diskuterar vad det innebär.

Låt oss se närmare på hur världen har behandlat människor med funktionsnedsättningar. Under den här tidsresan kommer vi att stöta på ett antal modeller som sträcker sig från den demonologiska modellen till det moderna perspektivet om funktionell mångfald.

Historisk syn på funktionsnedsättningar

Människor har utvecklats och så har även deras koncept om funktionsnedsättningar. Varje tids uppfattning påverkade definitionen av samt förväntningarna rörande funktionsnedsättningar. Faktorerna inkluderar allt från kulturella, medicinska, teknologiska och sociala aspekter.

barn och vuxen som håller hand

Under medeltiden ansågs funktionsnedsättningar vara ett straff från gudarna. Underlaget för detta var en demonologisk modell där alla som led av en funktionsnedsättning ansågs vara besatta. I det samhället var människor med funktionsnedsättningar i bästa fall isolerade. Det var dock inte ovanligt att man dödade människor med funktionsnedsättningar så att det onda inte skulle spridas.

Hippokrates och Galenos modell blev inte aktuell förrän under nittonhundratalet. Den här modellen har psykologisk och organisk patologi som sin kärna. Denna anser att om en person har en funktionsnedsättning beror det på ett fel i kroppen.

Den här modellen ser människor med funktionsnedsättningar som hjälplösa varelser som behöver vård och beskydd. De har ingen autonomi eller självständighet och institutionalisering är det enda alternativet.

Moderna modeller och funktionell mångfald

Under efterkrigstiden ökade antalet funktionsnedsättningar. Samhället stod inför utmaningen att återintegrera skadade människor. Därmed gjorde den sociala och miljömässiga modellen inträde.

Samhället såg människor med funktionsnedsättningar som sociala individer som enligt den här modellen skulle återvända till ett normalt liv. Behandlingen under den här tiden centrerades runt att skapa stöd med fokus på teknologi. Målet var att få individer med funktionsnedsättningar att interagera med sin omgivning under bästa möjliga förhållanden.

Idag kvarstår den rehabilitativa modellen. Vi anser människor med funktionsnedsättningar som aktiva och självständiga. De är delaktiga i sin egen rehabilitering och idén är fullt deltagande i samhället.

Den här modellen lägger stor vikt vid rollen som de professionella inom rehabilitering har. Å andra sidan lägger den mindre vikt vid dem miljömässiga faktorer som kan ha orsakat funktionsnedsättningen.

Som följd av ovanstående problem föddes den integrativa modellen. Den här modellen fokuserar inte längre på hur man förändrar människor med funktionsnedsättningar så att de kan anpassas till sociala normer. Istället ses funktionsnedsättningen som en funktionell mångfald.

Brist på anpassning ses som en logisk konsekvens av omgivningens avvisande av den som är annorlunda. Den här modellen försöker bryta ned fördomarna som understryker skillnader istället för ofullkomligheter.

Vad är funktionell mångfald?

Konceptet om funktionell mångfald motverkar idén om att funktionsnedsättningar är en förhindrande störning. Samhället är det som kategoriserar dem som människor med funktionsnedsättningar.

Faran ligger inte längre enbart i benämningen och dess följder. Istället ligger det i faktumet att samhället självt sätter upp en standard som människor med funktionsnedsättningar inte kan uppnå.

Detta är en konstruktivistisk idé som lätt förstås genom följande citat: Om alla vore blinda skulle blindhet inte vara ett problem eftersom samhället skulle anpassas till blindhet.

Samhället är det som utesluter individer med funktionell mångfald från ”det normala” genom att inte skapa produkter, resurser eller verktyg åt dem. Detta uteslutande är på sätt och vis pragmatisk. Det är enklare och bekvämare att bara tänka på majoriteten än att tänka på minoriteter. Genom att göra det skapar vi nedsättande omständigheter för människor som annars inte skulle lida av dem.

kvinna i rullstorl- om funktionell mångfald

Universell design

Detta är bakgrunden till idén bakom universell design, myntat av arkitekten Ronald L. Mace. Universell design söker förklara att människor inte borde skapa produkter med den ”normala” majoriteten i åtanke och sedan anpassa den till övriga. När vi utformar vår värld, bör vi ha totaliteten av alla existerande individer i åtanke.

Universell design baseras på sju grundprinciper:

  • Rättvis användning: Människor med olika förmågor och färdigheter måste kunna använda det.
  • Flexibilitet: Designen måste rymma ett vitt spektrum av människor med olika smak och förmågor.
  • Enkel användning: Det måste vara lätt för alla att förstå och använda.
  • Information som går att uppfatta: Designen måste på ett effektivt sätt kommunicera informationen som behövs för att använda den.
  • Feltolerans: Designen måste minimera möjligheterna för eventuella tillbud och en mångfald oförutsedda konsekvenser.
  • Minimal fysisk ansträngning: Det måste var möjligt att användas effektivt på ett bekvämt sätt och med minimal ansträngning.
  • Lämplig storlek: Det måste ha en lämplig storlek för dess syfte, användning och tillämpningsområde.

Faktum är att större delen av världen inte ens befinner sig i närheten av att förstå vad funktionell mångfald egentligen betyder. Att sakta med säkert närma sig utopin om universell design kan hjälpa. Det skulle leda till en avsevärd förbättring av livskvaliteten för många människor som utesluts från att leva ett självständigt liv.