Hjärnan hos ett särskilt begåvat barn

· 17 februari, 2019

Hjärnan hos ett särskilt begåvat barn har sina fördelar, men även sina begränsningar. Dessa barn bearbetar information snabbt, har hög analytisk kapacitet och ett sofistikerat, kritiskt öga.

Men de uppnår inte alltid sin potential och utvecklar inte alltid ett starkt sinne som är kapabelt att hantera förmågorna eller deras emotionella värld.

Vad som vid första anblick endast ses som en välsignelse kan visa sig vara något helt annat. Varje begåvat barn kommer ställas inför samma utmaningar som andra pojkar och flickor i den åldern, men även sådana som uppstår på grund av hög IQ.

Hjärnan hos ett begåvat barn utvecklas annorlunda än den hos ett barn med normal intelligensnivå.

Så även om vi ofta talar om de distinkta fördelarna med att ha en hjärna med extraordinära förmågor, tänker vi inte alltid på de andra faktorer som karaktäriserar detta segment av befolkningen. Vi talar om ångest, låg självkänsla, isolering, avskärmning från en omgivning som inte uppfyller ens behov… Dessa problem blir mer påtagliga från och med elva års ålder.

Det räcker inte att identifiera dessa barn vid ung ålder (man uppskattar att den bästa åldern för detta är 3-5 år). Vi måste även förstå hjärnan hos ett begåvat barn. Det är väldigt viktigt att förstå hur det utvecklas och vilka de bästa supportmekanismerna är för specifika, neuronala milstolpar.

Barn vid fönster

Hjärnan hos ett särskilt begåvat barn

Neuroforskare har alltid varit intresserade av att förstå hjärnan hos begåvade barn. Hur skiljer de sig från barn med normal intelligensnivå? Vilka exceptionella nervresurser besitter de? Vi kan svara på många av dessa frågor tack vare framstegen inom teknologi, såsom magnetröntgen.

Dessa är några av upptäckterna vi har gjort tack vare organisationer som British Psychological Society.

Cerebrala cortex utvecklas långsammare

Denna data är slående. Något som står klart tack vare Albert Einstein är att personer med högt IQ inte har större hjärnor. Vidare har vi sett att barn med höga förmågor vanligtvis har smalare cerebral cortex. Med det sagt blir detta lager tjockare i takt med att det långsamt utvecklas, fram tills att de når ungdomsåren.

Hos barn med ”normal” IQ sker motsatsen. De har en tjockare cortex när de är yngre. Vid 12-13 års ålder tenderar detta område att smalna och minska i storlek. Vad innebär det? I grund och botten att hjärnan hos ett begåvat barn blir mer sofistikerad och specialiserad med tiden. Den når sin största potential under ungdomsåren.

Regioner av hjärnan som är specialiserade

Barn med höga förmågor har mer grå massa i vissa regioner av hjärnan. Kom ihåg att grå massa är kopplad till kognition, intelligens och vår förmåga att bearbeta information. Detta innebär i princip att begåvade barn har bättre förmågor för att hantera data, analysera och komma till slutsatser.

Det finns 28 regioner i hjärnan som är kopplade till vår förmåga att tänka logiskt, agera, fokusera vår uppmärksamhet och reagera på extern, sensorisk stimuli. Barn med höga förmågor uppvisar en specialisering inom ett av dessa områden.

Blomstrande hjärna

Större nervmässig sammankoppling

Den grå massan må förvara och hantera information, men den vita massan förflyttar den. Den möjliggör kopplingar mellan nervceller. Därför är detta utan tvekan ett av de mest anmärkningsvärda karaktärsdragen i hjärnan hos ett begåvat barn. De har hög nerveffektivitet.

De har, så att säga, många fler nervbanor och avenyer för att kanalisera data, information och koncept. Dessa är dessutom inter-kommunikativa rutter. Ett stort, sofistikerat och väldigt sammankopplat nätverk där allt fungerar väldigt, väldigt snabbt. Detta karaktärsdrag kommer dock med vissa nackdelar.

Ibland kan trafikstockningar uppstå. Barn med höga förmågor kan man andra ord känna sig överväldigade av så mycket bearbetad information och av att konfronteras av så många kopplingar mellan en idé och en annan.

Därför kan de fastna när de utsätts för så många idéer, hypoteser och antydningar. Med så mycket mental och nervmässig aktivitet kan de ibland hamna bakom under prov eller till och med när de ska svara på en till synes enkel fråga.

Neuroplasticitet – den största fördelen

En stor del av neuroforskares arbete kretsar kring den stora plasticiteten – eller formbarheten – hos begåvade barn. Som vi nämnt tidigare växer cerebrala cortex långsamt, specialiserat och i konstant förändring. Den skapar nya kopplingar och nya vägar på ett gradvis sätt för att möjliggöra inlärning.

När ett barn är uppmärksamt på nya upplevelser så förändras dess hjärna. Den specialiseras och skapar nya vägar och nervbanor för att kommunicera med områden, regionen och strukturer.

Plasticiteten hos begåvade barn är så fantastisk att många neurologer indikerar att de är i kontinuerlig utveckling. Sinnen så hungriga efter interaktion att vi inte alltid vet hur vi ska ge dem uppmärksamheten de förtjänar.

Målande flicka

Något som avslutningsvis är värt att ha i åtanke i denna analys är sättet som hjärnan hos ett begåvat barn mognar. Det sker gradvis men sofistikerat, och når sin kulmen under ungdomsåren. Barn med normalt IQ når sin kulmen vid 5-6 år. Barn med stora förmågor är dock mer krävande under denna ålder.

Framförallt behöver de en främjande omgivning som låter dem testa sina förmågor och accelerera sin cerebrala plasticitet. Om barnet vid 10-11 års ålder lever i en strukturerad omgivning som inte passar dess potential, är risken stor att det kommer känna sig utfruset och frustrerat. Vi måste vara känsligare för dessa sinnen – så alerta, men även så ömtåliga.

  • Kroesbergen, E. H., van Hooijdonk, M., Van Viersen, S., Middel-Lalleman, M. M. N., & Reijnders, J. J. W. (2016). The Psychological Well-Being of Early Identified Gifted Children. Gifted Child Quarterly. https://doi.org/10.1177/0016986215609113
  • Brody, L. E., & Mills, C. J. (1997). Gifted Children with Learning Disabilities: A Review of the Issues. Journal of Learning Disabilities. https://doi.org/10.1177/002221949703000304
  • Berkowitz, M. W., & Hoppe, M. A. (2009). Character education and gifted children. High Ability Studies. https://doi.org/10.1080/13598130903358493