Hur människan tillåter sig att bli förolämpad
Psykologin avser alltid att ge patienten möjlighet att ta tag i sitt liv och inte låta känslor eller yttre situationer styra över allting – till exempel att inte låta sig bli förolämpad. Tanken är att uppmuntra ovillkorlig acceptans: av sig själv, andra och livet i allmänhet. På så sätt påverkar allt som händer oss endast i begränsad omfattning.
Det handlar inte om att anpassa sig, som det kanske kan låta. Att vara anpassningsbar är att ankra sig i sin komfortzon. I vad vi kan kontrollera. Men det lär oss inte om acceptans. Vi är fortfarande rädda för att veckla ut våra vingar och upptäcka den magi som livet kan ge.
Vidare vill vi inte vara anpassningsbara. Vi gillar passionerade människor som kastar sig in i livet med huvudet först. Människor med mål, önskningar och drömmar att uppfylla. De kan reglera sina känslor och kontrollera sitt sätt att tolka och uppfatta världen. De kan acceptera nederlag, misslyckanden och kritik som en normal del av livet istället för att bli förolämpade av dem.
Hur många gånger har vi blivit arga över att någon sagt något elakt åt oss eller behandlat oss orättvist? Hur många gånger har vi skyllt på andra för våra känslor? Vi har alla gjort dessa misstag. När vi känner oss känslomässigt osäkra känns det som att vi blir förolämpade.
Du, inte andra, tillåter dig att bli förolämpad
Ingen gillar att uppmärksamma sina brister eller bli påmind om sina misstag. Ingen gillar kritik i största allmänhet. Du föredrar att bli smickrad framför att bli förolämpad eftersom det får dig att känna dig accepterad. Bekräftelse ger oss mycket glädje. Det stimulerar faktiskt hjärnans belöningscentrum till den grad att vi till och med kan bli beroende av det. Att däremot bli förolämpad av kritik och avslag gör att du känner dig orolig, deprimerad eller arg.
Självklart vill vi inte behöva känna dessa känslor. Vi skulle helst vilja undvika dem, till varje pris. Problemet är att sättet vi väljer att undvika dem på oftast inte är det bästa.
När vi hör en negativ kommentar om oss själva brukar vi bli defensiva. Vi försöker att ge förklaringar eller vända kritiken mot den andra personen.
Varför gör vi det här? Eftersom vi blir förolämpade, inte av vad personen sa, utan för att vi tror att det han eller hon har sagt är sanning. Vi kan förneka personens kritik, men innerst inne bekräftar vi den.
Låt oss säga att vi tar in andra personers kritik. Vi tror på den. Vi gör den till vår egen och integrerar den i vårt sätt att se på världen, som sanningar, så att de ändrar hur vi tänker. Det beslutet innebär följaktligen att vi låter oss vara marionetter, kontrollerade av andras åsikter.
Därför är det inte andra som förolämpar oss. Vi förolämpar oss själva. De omkring har rätt att uttrycka sina åsikter, vi själva är ansvariga för hur vi mottar dessa åsikter.
Visst är det intressant att detsamma inte händer med komplimanger? Vi brukar inte ta in komplimanger på samma sätt som vi gör med kritik. Men om någon säger någonting negativt till oss så tar vi genast in det.
Inbjudningstekniken: accepterar du?
Inbjudningstekniken används inom terapi för att förklara allt ovan för patienten. Buddha sa: “Om någon erbjuder dig en gåva och du vägrar ta emot den, vem tillhör den då?” Det är givetvis fortfarande personen som vill ge oss gåvan som då äger den. Och samma sak händer med kritik.
Förolämpningar, kritik och giftiga kommentarer är som gåvor: om du tar emot dem så accepterar du dem; om du inte tar emot dem så kommer den som förolämpar dig att behålla vad denne sagt.
Om det finns människor som väljer att slösa sin energi på oss genom att vara negativa så är det deras problem. Vi har alltid valet att avfärda förolämpningar. Det är värdelöst att försöka ändra andras åsikter. Det kommer sannolikt vara slöseri med energi.
Med inbjudningstekniken uppmanar terapeuten sina patienter att känna sig på ett visst sätt. De kan till exempel använda denna teknik vid ett misslyckande, med en giftig person eller vid en negativ interaktion. Psykologer lär ut denna teknik till patienter som söker hjälp för denna typ av problem eller när andra gjort dem ledsna.
Inbjudningstekniken, steg för steg
- Terapeuten ger dig ett kort, en inbjudan, där följande mening står skriven: Jag [din mamma, pojkvän, medarbetare etc.] bjuder in dig till att känna dig [värdelös, ful, fet etc.]. Accepterar du inbjudan?”
- I nästa steg skriver patienten att denne inte accepterar denna känsla eftersom denne inte tycker att det definierar denne, men att denne förstår den andras synvinkel.
- På detta sätt lär sig patienten att acceptera sig själv ovillkorligt samtidigt som denne accepterar andras åsikter och inte försöker ändra på dem. Det viktigaste är att personen lär sig är att inte bli förolämpad genom att ta in allt som sägs till denne.
Denna acceptans befriar oss från bördan att försöka behaga alla, något som vi verkligen aldrig kan göra. Inbjudningstekniken måste praktiseras mentalt så många gånger som det behövs, varje gång vi stöter på negativ kritik. Med tiden känner vi oss mindre och mindre förolämpade, och lär oss till och med att använda kritiken till vår fördel.