Hur människan tillåter sig att förolämpas
Psykologin avser alltid att ge patienten möjlighet att ta tag i sitt liv och inte låta känslor eller yttre situationer styra över allting – till exempel att inte låta sig förolämpas. Tanken är att uppmuntra ovillkorlig acceptans: av sig själv, andra och livet i allmänhet. På så sätt påverkar allt som händer oss en viss mängd, varken mer eller mindre.
Det handlar inte om att anpassa sig, som det kanske kan låta. Att vara anpassningsbar är att ankra oss i vår komfortzon. I vad vi kan kontrollera. Men det lär oss inte om acceptans. Vi är fortfarande rädda för att veckla ut våra vingar och upptäcka den magi som livet kan ge.
Vi vill inte vara anpassningsbara. Vi gillar passionerade människor som hoppar ut i livet med huvudet först. Människor med mål, önskningar och drömmar att uppfylla. De kan reglera sina känslor och kontrollera deras sätt att tolka och uppfatta världen. De kan acceptera nederlag, misslyckanden och kritik som en normal del av livet istället för att förolämpas av dem.
Hur många gånger har vi blivit arga över att någon sagt något elakt åt oss eller behandlat oss orättvist? Hur många gånger har vi skyllt på andra för våra känslor? Vi har alla gjort dessa misstag. När vi känner oss känslomässigt osäkra känns det som att vi förolämpas.
Du, inte andra, tillåter dig att förolämpas
Ingen gillar att uppmärksamma sina fel eller påminnas om sina misstag. Ingen gillar kritik, rent allmänt. Människor föredrar att smickras istället för att förolämpas eftersom det får oss att känna oss accepterade. Bekräftelse ger oss mycket glädje. Det stimulerar faktiskt hjärnans belöningscentrum, så pass att vi till och med kan bli beroende av bekräftelse. Kritik och avslag gör att vi förolämpas och känner oss oroliga, deprimerade eller arga.
Självklart vill vi inte behöva känna dessa känslor. Vi skulle helst vilja undvika dem, till varje pris. Problemet är att sättet vi väljer att undvika dem på oftast inte är det bästa.
När vi hör en negativ kommentar om oss själva brukar vi bli defensiva. Vi försöker att ge förklaringar eller vända kritiken mot den andra personen.
Varför gör vi det här? Eftersom vi förolämpas, inte av vad de sa, utan för att vi tror att det personen har sagt är sanning. Vi kan förneka deras kritik men djupt ner bekräftar vi den.
Låt oss säga att vi tar in andras kritik. Vi tror på den. Vi gör den till vår egen och integrerar den i vårt sätt att se på världen, som sanningar, så att de ändrar hur vi tänker. Det beslutet innebär att vi låter oss vara marionetter, kontrollerade av andras åsikter.
Därför är det inte andra som förolämpar oss. Vi förolämpar oss själva. De omkring har rätt att uttrycka sina åsikter, vi själva är ansvariga för hur vi mottar dessa åsikter.
Visst är det intressant att detsamma inte händer med komplimanger? Vi brukar inte ta in komplimanger på samma sätt som vi gör med kritik. Men om någon säger någonting negativt till oss så tar vi genast in det.
Inbjudningstekniken: accepterar du?
Inbjudningstekniken används inom terapi för att förklara allt ovan för patienten. Buddha sa: “Om någon erbjuder dig en gåva och du vägrar ta emot den, vem tillhör den då?” Det är givetvis fortfarande personen som vill ge oss gåvan som då äger den. Och samma sak händer med kritik.
Förolämpningar, kritik och giftiga kommentarer är som gåvor: om du tar emot dem så accepterar du det; om du inte tar emot dem så kommer den som förolämpar dig att behålla vad den sagt.
Om det finns människor som väljer att slösa sin energi på oss genom att vara negativa så är det deras problem. Vi behöver inte acceptera att vi förolämpas. Det är värdelöst att försöka ändra andras åsikter. Det kommer sannolikt vara slöseri med energi.
Med inbjudningstekniken uppmanar terapeuten sin patient att känna sig på ett visst sätt. De kan till exempel använda denna teknik med ett misslyckande, en giftig person eller negativ interaktion. Psykologer använder denna teknik med patienter som söker hjälp på grund av denna typ av klagomål eller när andra gjort hen olycklig.
Inbjudningstekniken, steg för steg
- Terapeuten ger dig ett kort, en inbjudan, där följande mening står skriven: Jag [din mamma, pojkvän, medarbetare, etc] bjuder in dig till att känna dig [värdelös, ful, fet, etc]. Accepterar du inbjudan?”
- Nästa del av tekniken är då patienten skriver att han inte accepterar denna känsla eftersom han inte tror att det definierar honom, men att han förstår den andras synvinkel.
- På detta sätt lär sig patienten att acceptera sig själv ovillkorligt samtidigt som man accepterar andras åsikter och inte försöker förändra dem. Det viktigaste att lära sig är att inte förolämpas genom att ta in allt som sägs till en.
Denna acceptans befriar oss från bördan att försöka behaga alla, något som vi verkligen aldrig kan göra. Inbjudningstekniken måste praktiseras mentalt så många gånger som det behövs, varje gång vi stöter på negativ kritik. Med tiden känner vi oss mindre och mindre förolämpade, och lär oss till och med att använda kritiken till vår fördel.
Detta kanske intresserar dig
