Medvetande ur ett neurovetenskapligt perspektiv

16 februari, 2020
 

Hur kan man se på medvetande ur ett neurovetenskapligt perspektiv? Det ska vi titta på idag.

Medvetenheten har alltid varit ett kontroversiellt ämne. Under en stor del av 1900-talet undvek forskare att studera medvetenhet, både inom de psykologiska och vetenskapliga fälten.

En stor anledning var att beteendeperspektiven vid denna tid krävde bevis för allt. Det var anledningen till att de inte tog till sig den “mentalistiska” terminologin.

Men efter vissa framsteg inom den kognitiva psykologin ur ett neurovetenskapligt perspektiv hade det uppstått ett nytt behov av att forska om medvetna och undermedvetna processer.

Medvetenhet är en konstruktion som inte går så lätt att definiera. De flesta av oss vet vad det är men det finns inte många definitioner som verkligen går in på djupet rörande dess komplexitet.

Om vi vill definiera det på ett överförenklat sätt så hade vi kunnat kalla det en mental förmåga att “aktivt” förstå vad som pågår runt omkring en och även inom en själv.

Medvetenhet är en sak som ger dig kunskapen om att du är du, och att du är där för allt som händer omkring dig.

Då man gräver djupare in i det mänskliga sinnet så förstår man att vi har många undermedvetna processer.

Ingen säger exempelvis till hjärtat att slå eller säga till tungan hur den bör röra sig då man prata. Vi bara tänker på dessa saker och de händer.

Men hur omedvetna eller medvetna är alla våra processer? Vad är det som kännetecknar dessa processer? Vilka är medvetenhetens neuropsykologiska grunder?

 
Man med ljus.

Drag hos medvetna och undermedvetna processer

Det första som ett forskare som vill studera medvetenheten frågar sig är hur man kan mäta dem. Problemet här är att vi pratar om något som är omöjligt att observera direkt.

Det är anledningen till varför vi måste mäta den indirekt från ett neurovetenskapligt perspektiv. Det enklaste sättet att göra detta är att något pratar om det.

Det finns en regel som alltid fungerar: om personen kan förmedla det till dig så han medveten om det.

Forskarna har också insett att man kan skicka multipla stimuli till personerna. De kommer för det mesta prata om några av dem i sina rapporter medan de undviker att nämna andra.

De har även sätt hur det kan ha en påverkan på deras beteende även om de inte är medvetna om stimulin.

Ett exempel på detta är priming-tekniker. Det är i grund och botten då man visar någon ett ord och detta omedvetet gör det enklare eller svårare för dem att känna igen ett relaterat ord senare.

Olika nivåer av medvetenhet enligt ett neurovetenskapligt perspektiv

Det finns även olika medvetenhetsnivåer som man kommer stöta på när det kommer till kognitiva processer:

 
  • Subliminala processer: Då stimulin är svart eller försvinner snabbt. Det berör aldrig ditt medvetna sinne. Men detta stimuli kan ändå ha en påverkan på ditt beteende, eller leda till någon annan typ av process. Vi bör också nämna att det inte är alla experter som är ense om att denna typ av process existerar.
  • Förmedvetna processer: Då stimulin är tillräckligt starkt för att beröra ditt medvetna sinne. Men i detta fallet så gör de det fortfarande inte eftersom du inte uppmärksammar dem, vilket leder till att de går obemärkta. Ett exempel på detta är oavsiktlig blindhet. Det innebär att man är blind för väldigt synliga stimulin eftersom man fokuserar på något annat. Här är en intressant video som kommer visa dig hur detta fungerar.
  • Medvetna processer: Då stimulin är tillräckligt starkt för att beröra ditt medvetna sinne och du uppmärksammar det. I det här fallet så tar du emot informationen och kan därefter aktivt svara på den.

Vi bör också nämna att dessa kategorier bara är nivåer av samma sak. Det innebär att alla processer förr eller senare kan hamna någonstans mellan det som inte uppfattas och det som är helt medvetet.

Labyrint i hjärnan.
 

Ett neurovetenskapligt perspektiv: medvetenhetens neurofysiologiska grunder

En av de stora frågorna när det gäller studier om medvetandet är dess relation med biologiska och neurofysiologiska processer.

Forskarna har lagt fram flera modeller rörande hur medvetna processer fungerar, men det finns fortfarande många frågor.

Forskningen har dock identifierat några av de strukturer som kan spela en roll, samt anledningen till varför medvetenheten existerar.

Det enklaste sättet att studera de hjärnstrukturer som är relaterade till medvetenheten är att använda neurobilder. Man kan då jämföra medvetna och undermedvetna processer.

Det resultatet kommer vanligtvis visa oss att det finns någon form av extra neural aktivering inom den medvetna processen.

Vad innebär detta?

Då du byter uppgift så kommer även de aktiverade områden att skifta. Det får det att verka som att medvetenheten inte centreras runt någon specifik struktur. Det kan vara något som hela hjärnan gör.

Enligt dessa studier verkar det som att det är de parietala och frontala loberna som vanligtvis aktiveras. Men man måste ändå ta denna information med en nypa salt.

Låt oss återgå till den eviga frågan: varför har vi en medvetenhet?

Det är inte något som går lätt att besvara, men en av de mest stödda teori är att det är som en övervakande process som utvärderar vårt beteende och “kortsluter” processer där det förekommer misstag.

Detta teoretiska system hade endast verkat med stora processer som ett sätt att spara energi och öka effektiviteten. Det hade också förklarat varför det finns olika nivåer av ens medvetande.

 

Medvetenheten är en fantastisk och mystisk process som har förbryllat forskare, filosofer och neuroforskare under en lång tid.

Ju mer vi forskar desto mer lär vi oss om vårt medvetande, men det finns fortfarande mycket kvar att lära.