Normopati: att vilja vara som alla andra

· 1 april, 2019
Termen "normopati" har att göra med en ohälsosam önskan att vara som alla andra och bli accepterad som "normal".

Vi är inte mallar. Det är inte vår plikt att vara som alla andra omkring oss och att lösas upp som socker i en kopp kaffe. Det är vår individualitet som gör oss unika och värdefulla. Nuförtiden får vi dock se alltmer något som kallas normopati. Det är ett tvångsbeteende där personen måste vara som alla andra.

Detta är inte ett nytt fenomen; faktum är att det har funnits under ett bra tag. Författare och psykoanalytiker som Christopher Bollas poängterar att teknologin håller på att ändra på hur vi ser på vår personlighet. Det som vi ser på vår telefon eller datorskärm har stor påverkan på oss.

Normopatin varnar oss angående en väldigt konkret aspekt. Det finns många normopater bland oss. De är personer som inte är säkra på sin egen identitet och som inte har arbetat med att lära känna sig själva. I grund och botten så är deras mål att få social bekräftelse.

De vill undertrycka sin egen identitet så att de kan passa in i vad som är ”normalt”. De härmar därför vad andra gör, säger eller tycker på sociala medier för försöka uppnå psykologisk balans och lugn.

Deras största rädsla är att vara onormala. De är rädda för att inte kunna passa in i den där påhittade och omöjliga formen. Varje normopat känner sig också melankolisk och tom.

Person med olika masker.

Normopati är inte hälsosamt

Vi vill att andra ska tycka att vi är speciella och unika. Men vi tycker ofta om att vara som andra för att passa in i vad som är ”normalt” och förväntat. Om vi väljer att ha en egen röst och handla i enlighet med vad vi själva vill så börjar folk ofta att peka finger åt oss.

Albert Ellis, den berömde psykoterapeuten brukade säga att hemligheten till lycka ligger i att lära sig att vara sig själv i en värld som nästan alltid är orättvis. Oavsett om vi vill det eller inte så tvingas vi hantera kritik, svårigheter och orättvisa.

Normopater hanterar dock inte något. De imiterar bara, lyder och ger efter. Normopater är extremt passiva, vilket leder dem till att validera och acceptera ologiska handlingar. Dr. Christopher Bollas pratar om fallet med en ung man som försökte begå självmord bara för att han inte var lika bra på fotboll som hans vänner.

Hur man definierar en normopat

Psykoanalytikern Jouce McDougall, en av de viktigaste specialisterna inom barndoms-schizofreni, var den som myntade termen ”normopati”. I boken Plea for a Measure of Abnormality använder hon detta ord för att definiera rädslan för individualitet.

  • Normopater är personer som ständigt söker social acceptans. Denna intensiva önskan gör att de sätter sin egen identitet åt sidan och även deras värdighet.
  • De skapar en falsk självbild utan att inse det. De fokuserar sig bara på den yttre världen och lever livet i enlighet med vad som händer runt omkring dem. Detta inkluderar deras vänner, grannskapet samt sociala medier etc.
  • Howard Gardner och Kate Davis utförde en studie där de poängterade att vissa unga personer använder något som de kalla för ”app-mentaliteten”.
  • Vissa tonåringar navigerar sina liv på samma sätt som de navigerar sina appar: med bara några val, alltid med samma verktyg som andra använder och de undviker oväntade risker.
  • Normopati är i grund och botten lidande. Normeopater känner sig ofta borttappade och tomma inombords. De är helt bortkopplade från den emotionella världen, vilket innebär att de inte vet hur man hanterar frustration, besvikelse och misstag.
  • Deras ”app-mentalitet” gör att de inte kan reflektera över livet. De är helt omedvetna om hur man öppnar dörren till sitt inre jag. De har aldrig utforskat vilka de är som personer.
Abstrakt målning av man med spegel.

Vad kan vi göra för att lösa normopati?

Att utöva sin individualitet är nyckeln till att bota normopati. En normopat är en individ som förnekar sitt inre liv och bara ägnar sig åt att imitera andra tills personen till slut blir ett ytligt och tomt föremål. Detta leder till lidande och besvikelse.

Då normopaten till slut inser att han eller hon lider så kommer personen känna sig tvingad till att be om hjälp och börja den där resan mot självupptäckt där personen kan arbeta med sin självkänsla och sin individualitet. Det är då individen till slut kommer leva det liv som personen önskar. Personen kommer äntligen att förstå att det inte finns något som är lika onormalt som att vara besatt av att vara normal.