Personer med tvångsmässiga behov: ett alltför vanligt fenomen
Människor med tvångsmässiga behov svärmar runt oss som envisa insekter på jakt efter mat. De talar bara ett språk: ”Jag vill, jag behöver, jag måste berätta” osv. Vi pratar om människor som inte kan hantera sina frustrationer, som saknar personlig autonomi och förmåga att ta ansvar för sina liv på ett sammanhängande och moget sätt.
Många psykologer säger att dessa överdrivna ”behov” är den verkliga folksjukdomen under 2000-talet. Kanske är det samhället i sig som har drivit oss mot denna typ av beteende. Det har i många fall styrts av en viss konsumtionslystnad och av ett nästan konstant behov av att fylla vårt existentiella tomrum.
Allt du behöver är att sluta behöva.
Saknaden av något
Vi saknar något och vi vet inte riktigt vad det är. Därför blir vi ibland till sorgliga själar som umgås med våra vänner på jakt efter en ”kick”, en stimulans för att tillfredsställa vår oförklarliga längtan. Ibland letar vi efter en omöjlig kärlek, nya upplevelser, en ny mobil eller nya kläder. Ibland är det en ny tv-serie som hjälper oss att glömma vår stress och våra problem. Andra gånger är det mat som lindrar vår ångest osv.
Vi behöver alla saker, vi behöver alla människor. Vi alla är ”behövande” till en viss grad. Men problemet uppstår när denna brist förvandlar oss till människor med tvångsmässiga behov. Vi pratar om den typ av person som desperat letar efter något de inte kan definiera. På så sätt irriterar de andra och får dem att känna sig skyldiga att tillgodose deras behov och deras krav.
Tvångsmässiga behov och psykologi
Detta är ett växande fenomen som förtjänar att tas upp och framför allt förstås. Människor med tvångsmässiga behov finns överallt. De är fler än någonsin och är också bland de vanligaste fallen på psykologernas kliniker. De anländer i ett förvirrat tillstånd, riktigt frustrerade och ofta ganska arga över hur världen har behandlat dem. Eller mer specifikt hur deras vänner och familj har behandlat dem.
Ingen verkar kunna uppfylla deras förväntningar. Ingen har heller lyckats ge dem den tillgivenhet som de känner att de förtjänar. De människor som alltid måste ställa upp för dem går knappt att räkna på ena handen. Personer med tvångsmässiga behov förstår världen endast ur sitt eget perspektiv. De kan inte förstå omfattningen av deras ständiga krav och deras själviska och totalitära önskningar.
Deras attityd är så barnslig och krävande att det första som psykologen måste göra är att bryta ner barriären. Han måste få dem att se att det bakom det ständiga behovet finns ett oändligt tomrum. Att uppnå detta är inte lätt. Dessa personer har alltid varit vana att endast göra så lite de kan och låta andra ta hand om dem, lösa deras problem och befria dem från alla deras rädslor och svårigheter.
Personer med tvångsmässiga behov måste ”konsumera” för att leva. De konsumerar vår energi och vår ande. De spenderar sina pengar och sin tid på upplevelser för att försöka hitta en ersättning för lycka. Men allt de uppnår i slutändan är att konsumera sig själva genom att intensifiera sina brister och sin förtvivlan.
Hur man hjälper människor med tvångsmässiga behov
Livskvaliteten hos en person som har en bestämd känsla av att han alltid saknar ”något” kan vara fruktansvärd. Albert Ellis sa en gång: ”tankarna kring konstanta behov gör att vi tappar kontrollen vilket leder till negativa känslor”. Om detta är fallet beror det på något lika enkelt som det är uppenbart: känslan av att ”behöva något” är relaterad till vår känsla av överlevnad.
Med andra ord, det tomrum som vi behöver fylla får oss att tro att vi inte kommer att kunna gå framåt. Om människor inte hjälper mig, om de inte stöder mig, om jag inte kan få den här eller den där saken, kommer allt att falla isär. Således skapar känslan av att sakna något rädsla, rädslan skapar behov och behovet leder till förtvivlan. Vi står inför en ond cirkel som måste inaktiveras för att vi ska fungera på ett mer logiskt, hälsosamt och meningsfullt sätt.
Nycklar till minskat behov
Det första steget som vi måste ta med dessa människor är att arbeta med deras verkliga behov. En bra övning är att försöka ersätta ”Jag behöver” med ”Jag vill”. Till exempel:
- ”Jag behöver att andra lyssnar på mig.” ⇔ ”Jag vill känna mig värdesatt, för jag älskar mig inte tillräckligt.”
- ”Jag behöver andra för att hjälpa mig lösa mina problem.” ⇔ ”Jag vill ha hjälp eftersom jag känner mig oförmögen att hantera det som händer med mig.”
När personen har blivit klar över sin verkliga brist eller sina svaga punkter (låg självkänsla, osäkerhet, oförmåga att lösa problem, brist på beslutsförmåga osv.) är det dags att arbeta med var och en av dessa aspekter på djupet.
Stå på egna ben
En annan avgörande punkt i denna process är att få personen att tillämpa en enkel regel i sitt dagliga liv: ”Jag måste försöka hitta hos mig själv vad jag har letat efter hos andra människor”.
- Med andra ord, om jag behöver någon för att reda ut ett problem, ska jag i stället försöka göra det själv. Om jag vill att någon ska ge mig stöd i en viss situation ska jag i stället försöka motivera mig själv först. Jag ska försöka hitta styrka och positiva ord inifrån mig själv för att uppnå det mål jag strävar efter.
- På samma sätt kännetecknas denna typ av person av bristande personlig utveckling. Det är därför lämpligt att uppmuntra dem att skaffa sig nya erfarenheter. Detta för att hjälpa dem att reflektera över och att arbeta med att öppna upp sina känslor.
Sist men inte minst gör det aldrig ont att arbeta med empati och social medvetenhet. Dessa människor behöver förstå att också andra har behov. Att du i livet inte bara måste lära dig hur du använder orden ”vill” eller ”behöver”, utan också ett annat viktigare, ”erbjuder”.