Prochaska/DiClemente transteoretiska förändringsmodell

Prochaska/DiClemente transteoretiska förändringsmodell
Gema Sánchez Cuevas

Granskad och godkänd av psykologen Gema Sánchez Cuevas.

Skriven av Francisco Pérez

Senaste uppdateringen: 27 december, 2022

Denna transteoretiska förändringsmodell uppstod som ett försök att förstå hur man försöker få människor att förändra sina beroendebeteenden. Psykologerna James Prochaska och Carlo DiClemente kom på den idén 1982.

Dessa två forskare försökte förstå hur och varför människor förändras, vare sig de gör det på egen hand eller med hjälp av en terapeut. De skissade också upp stadierna som varje person som vill sluta med en vana (droger, äta processad mat osv) måste genomgå. Deras modell fungerar också på de flesta nyårslöften du kan ha satt upp.

Dessa stadier kan appliceras på vilken förändring som helst som du försöker göra, men de är också applicerbara om du får hjälp av en terapeut. Med eller utan terapi verkar alla gå igenom liknande faser och processa saker på ett liknande sätt.

I den här modellen kan vi se motivation som en persons nuvarande stadium eller vilket stadium av förberedelse de befinner sig i. Detta är väldigt viktigt eftersom vi många gånger använder ordet “motivation” fel. Dessutom är motivation absolut nödvändigt för vilken personlighetsförändrande process som helst.

“Mäns banor kommer att förutsäga vissa slut, varav vilka, om de vidhålls, kommer att vara tvungna att upprätthållas,” sade Scrooge. “Men om de avviker från dessa banor kommer sluten att förändras. Det är så du visat mig!”

-Ebenezer Scrooge till julspöket i En julsaga av Charles Dickens-

Förändringshjulet i deras transteoretiska förändringsmodell

“Förändringshjulet” i Prochaskas och DiClementes transteoretiska förändringsmodell säger att det finns fyra, fem eller sex stadier av förändring och att de är formade som ett hjul. Det innebär att de formar en cirkel. Så personer som vill sluta med en beroendemässigt beteende kommer gå igenom de olika stadierna på hjulet nästan som om de glider längs med det.

Det finns en anledning till varför det kallas ett hjul: i alla förändringsprocesser går folk igenom samma process ett antal gånger innan de lyckas stabilisera en sorts förändring. I deras tidigare forskning om rökare fann Prochaska och DiClemente att rökare går igenom hjulet mellan tre och sju gånger (i genomsnitt fyra) innan de slutar röka som de ville.

I det här hjulet är återfall helt normalt. De två forskarna ser det enbart som ytterligare ett stadium av förändring. Som psykologer talar vi ibland om för våra patienter att “varje återfall bara tar dig ett steg närmare full återhämtning.”

Naturligtvis innebär inte det att vi uppmuntrar de till att ha återfall, inte alls. Vi försöker bara påminna dem att inte bi modfällda och falla sönder när de har ett återfall.

den transteoretiska förändringsmodellen

Det förkontemplativa stadiet

Ingångspunkten för förändringsprocessen är “det förkontemplativa stadiet”. Detta innebär att någon fortfarande inte tror att denne har ett problem eller behöver göra några förändringar i sitt liv. En “förkontemplerare” är någon som vet att de har ett problem, även om de inte är medvetna om det.

Det kontemplativa stadiet

När de väl blivit medvetna om problemet kommer de att träda in i en period som handlar mycket om ambivalens, det kontemplativa stadiet. Någon i det här stadiet kommer samtidigt att tänka på och avvisa idén om förändring. Det bästa sättet att beskriva deras upplevelse är en dragkamp mellan anledningar till förändringar samt anledningar till att fortsätta leva på samma sätt.

Någon som har ett problem med spriten och finner sig själv i det här stadiet till exempel kanske säger någonting som:

“Jag tror inte att jag har ett problem med spriten. Kanske dricker jag lite för mycket, men jag tror inte att jag dricker mer än någon av mina vänner. Jag kan sluta dricka när som helst.”

Som du ser kanske de erkäneer att det föreligger ett problem men de upplever det som om de har full kontroll.

kvinna som har problem med spriten

Förberedelsefasen

I den transteoretiska förändringsmodellen är förberedelsestadiet som ett möjlighetens fönster. Det breder väg för en ny fas i livet. Om någon i den här fasen lyckas gå vidare till handlingsstadiet kommer deras förändringsprocess att gå vidare framåt. Om inte, kommer de att återgå till kontempleringsstadiet.

Handlingsstadiet

Handlingsstadiet är stadiet som de flesta ser som stadiet då terapin påbörjas. Det är här som folk börjar vidta särskilda åtgärder för att hjälpa dem att förändras.

Till exempel slutar de allra flesta att röka på egen hand. Målet under den här fasen är att skapa en förändring i problemet du vill lösa. Men enbart genom att ha intentionen till förändring kan du inte garantera att du bibehåller förändringen med tiden.

Underhållningsstadiet

I det här stadiet är utmaningen att bibehålla förändringen du uppnådde i det förra stadiet och att inte få återfall. Att sluta med droger, dricka mindre och gå ned i vikt är alla tidiga stadier av förändring. Vad som kommer sedan är att bibehålla den förändringen.

att bryta med cigaretter

Återfall

Slutligen, om du har ett återfall kommer ditt nästa steg att vara att återgå till förändringshjulet innan du bli fast i det stadiet. Fall och återfall är helt normala. Du bör förvänta dem när du försöker förändra ett beteendemönster som du haft under en lång tid.

För att sammanfatta har Prochaskas transteoretiska förändringsmodell ett par steg som alltid rör sig i cirklar. Någon som vill förändra ett beroendemässigt beteende kommer att gå igenom dessa stadium på sitt eget sätt tills de slutligen lyckas hantera sin förändring.


Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.


  • William R. Miller y Stephen Rollnick. La entrevista motivacional. Ed. Paidós. Barcelona, 1999.
  • Prochaska, JO, y DiClemente, CC (1983). Etapas y procesos de auto cambio de fumar: Hacia un modelo integrador de cambio. Revista de consultoría y psicología clínica , 51 (3), 390-395. https://doi.org/10.1037/0022-006X.51.3.390
  • Prochaska, JO, y Diclemente, CC (1986). Hacia un modelo integral de cambio. En el tratamiento de conductas adictivas (págs. 3–27). Boston, MA: Springer US. https://doi.org/10.1007/978-1-4613-2191-0_1

Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.