Reaktionsbildning: En fantastisk försvarsmekanism

Reaktionsbildning: En fantastisk försvarsmekanism
Gema Sánchez Cuevas

Granskad och godkänd av psykologen Gema Sánchez Cuevas.

Skriven av Edith Sánchez

Senaste uppdateringen: 14 juni, 2023

Reaktionsbildning är en försvarsmekanism. Det inträffar när människor upplever en instinktiv eller omedveten önskan som de medvetet avvisar. Detta leder till att de utvecklar en motsatt impuls till den de avvisar.

Låt oss ta ett exempel. Säg att en kvinna inte är bekväm med sin mammas sätt att vara, för att hon är för kontrollerande. Detta avslag får henne att inkubera hat inför hur hennes mamma försöker ingripa i och begränsa hennes liv. Men detta hat är faktiskt motbjudande för henne och innerst inne känner hon att hon är en dålig person för att hon hatar sin mamma. Hon utvecklar följaktligen beteendet som karakteriserar reaktionsbildning och gör allt för att ta hand om och behaga sin mamma.

“Reaktionsbildning är en komplex försvarsmekanism genom vilken oacceptabla känslor och impulser modifieras för att göra dem acceptabla.”

-Robert Isaacson-

Självfallet uppstår denna reaktionsbildningsmekanism och äger rum i det omedvetna. Kvinnan inser inte att hon har utvecklat det. Hon känner helt enkelt en stark impuls att agera på detta sätt. Som regel avslöjas denna process av överdrivna demonstrationer.

Freud och reaktionsbildning

Sigmund Freud var den första personen som beskrev reaktionsbildning. Han inkluderade det i sin klassificering av tvångsmässiga neuroser. Han hävdade att reaktionsbildning uppstår när försökspersonen kämpar mot ett smärtsamt omedvetet begär och ersätter det med ett “primärt försvarssymtom”, även kallat ett “motsymtom”.

Ett av de mest representativa exemplen som Freud använder för att hänvisa till denna mekanism är den prydlighet, noggrannhet och blygsamhet som många ungdomar och vuxna utvecklar. Enligt författaren är detta reaktionsbildningar som står i uppenbar motsägelse till den infantila sexualitetens begär som styr subjektet.

Därför skulle reaktionsbildning kunna ses som en framgångsrik försvarsmekanism i den mån de komponenter som är inblandade i konflikten (det omedvetna begäret och den censurerade “förebråelsen”) globalt sett utvisas till förmån för attityder eller beteenden som representerar extrema moraliska dygder.

Överbeskyddande och slapphet

Ett av de mest typiska fallen av reaktionsbildning är motsatsen till vårt första exempel. Det inträffar när en mamma eller pappa hyser förbittring eller dolda känslor av avvisande mot sina barn. Men varje socialt mandat försäkrar oss att vi måste älska våra barn villkorslöst. Av denna anledning ger fientlighet mot barn upphov till omedvetna skuldkänslor.

Reaktionsbildning ger i dessa fall i regel upphov till ett starkt behov hos föräldrarna att överbeskydda sina barn. Men de skyddar dem i praktiken mot sina egna känslor av fientlighet mot dem. De fruktar att deras avvisande kommer att skada dem. Att överbeskydda dem är därför ett sätt att undvika den skadan, eller att reparera den. Det ger upphov till kontrollerande föräldrar som främjar beroende hos sina barn.

Barn som kramar sin mamma

Det motsatta händer också. Omedvetna skuldkänslor kan ge upphov till gränslös slapphet. I grund och botten låter dessa föräldrar sina barn göra vad de vill. De sätter inga gränser eftersom de försöker kompensera för det avvisande de känner mot dem. I slutändan uppmuntrar de oansvariga attityder och skadligt beteende hos sina barn. Faktum är att de förvandlar dem till krävande och beroende människor.

Andra fall

Andra vanliga fall av reaktionsbildning förekommer hos män som är “macho” och hos kvinnor som är så kallade “feminazis”. Vissa män kan inte tolerera sin egen bräcklighet eftersom de har lärt sig att varje uppvisning av känslighet eller ömhet kommer att ifrågasätta deras maskulinitet. Därför tar de på sig en tuff och hänsynslös mask och påtvingar sig själva onödig ångest. Något liknande förekommer hos kvinnor som är överkänsliga för minsta manifestation av maskulinitet.

Det finns också fall som går lite längre. Dessa är realiteter där försvarsmekanismen är mer intensiv och djupgående, vilket ger upphov till extremt stela beteenden som blir tvångsmässiga.

I dessa fall skapas “fanatiska människor”. De känner starka sexuella drifter och blir ändå kyskhetens fanbärare. De kan till och med bli rasande för att de haft en “våt dröm”. Eller så lever de sina liv genom att offra sig själva för andra, till det yttersta. De försöker förmodligen bli av med omedvetna skuldkänslor.

Typer av reaktionsbildning

Beroende på intensiteten av de kompensatoriska beteendena och deras betydelse finns det två typer av reaktionsbildning: lokaliserad och generaliserad.

Lokaliserad reaktionsbildning

Denna typ uppstår när de drabbades undertryckta begär inte är centralt för strukturen och funktionen av deras personlighet. På grund av detta är det reaktiva beteendet de utför vanligtvis inte alltför påträngande för deras välbefinnande. Dessutom tenderar det att fokusera på ett område av deras liv. Följaktligen kommer de mer negativa symtomen som orsakas av denna försvarsmekanism inte att dyka upp alltför ofta.

Generaliserad reaktionsbildning

Den här typen involverar begär och beteenden som är mycket mer centrala för individen. Faktum är att personer med generaliserad reaktionsbildning omedvetet vill undvika ett av sina främsta begär. Därför är de alternativa beteenden de antar i allmänhet extremt stela och kan till och med börja ta över deras liv. Föga överraskande leder de ofta till alla möjliga problem.

Att känna varandra väl

Vi måste betona att individer inte är medvetna om dessa processer. De erkänner inte de känslor eller begär som de avvisar, och de inser inte heller att de har utvecklat impulser för att dölja dem. De uppvisar självbedrägeri och otydligt beteende mot andra, men detta är inte avsiktligt.

Ibland sker reaktionsbildning inte bara hos en individ utan i hela grupper. Till exempel familjer, ideologiska grupper, arbetslag etc. Dessa miljöer underblåser ofta skuld inför vissa subjektiva realiteter. Till exempel kan de idealisera kärlek och placera den på ett plan av perfektion och inte i mänskliga termer (bristfällig). Detta främjar utvecklingen av reaktionsbildning.

Kvinna som väljer mask att ta på

Det finns vissa fall där reaktionsbildning blir ett riktigt starkt hinder för personlig utveckling. I dessa fall är det påtvingat och kan till och med påverka hela individens liv. Dessutom kan det utgöra en risk för personens fysiska och psykiska hälsa. I det läget är den enda rimliga lösningen psykoterapi. Detta främjar medvetandegörande av det omedvetna innehållet i sinnet.

Bevis för reaktionsbildning

Även om inte alla försvarsmekanismer har stått emot forskningsgranskning, har många studier gett övertygande bevis för reaktionsbildning.

  • I en utvärdering av reaktionsbildning fann man att studier har visat att människor använder reaktionsbildning som en försvarsmekanism för att försvara egot. Denna studie visade på forskningsnivå att när självkänslan var hotad, svarade människor genom att säga att de trodde på motsatsen till sina verkliga känslor.
  • I en studie rapporterade kvinnor som upplevde höga nivåer av sexuell skuld lägre nivåer av upphetsning när de exponerades för erotiska stimuli. Samtidigt visade fysiologiska mätningar att de faktiskt var mer upphetsade.
  • En studie fann att när vita deltagare fick veta att fysiologiska uppgifter visade att de hade rasistiska övertygelser om svarta människor, gav de mer till en svart tiggare efter att ha lämnat labbet än de som inte hade anklagats för rasism.
  • I en annan studie fann forskarna att när det fanns en diskrepans mellan deltagarnas implicita och explicita sexuella läggning, var de mer benägna att se ner på dem som identifierade sig som homosexuella.

Dessa studier låter oss observera hur individer i olika situationer stödjer vissa ståndpunkter samtidigt som de omedvetet känner raka motsatsen.

Är reaktionsbildning skadligt?

Denna försvarsmekanism är ett sätt att skydda oss från den oro och spänning som den ständiga kampen mellan id och överjag innebär. Därför behöver reaktionsbildning inte betraktas som något negativt. Det kan dock orsaka alla möjliga problem när det används patologiskt. Faktum är att individer som använder det ofta tenderar att anta beteenden som verkligen är skadliga för deras eget psyke.

För att behandla denna typ av försvarsmekanism när den har blivit ett hälsoproblem, är det bäst att arbeta med en terapeut. Denne kommer att kunna identifiera den. Terapins mål är att hjälpa patienten att utforska och acceptera de tankar, begär, känslor och impulser som orsakade den ångest som ledde till reaktionsbildningen i första hand. Detta kan dock vara en utmanande och långdragen process.

Reaktionsbildning syftar alltså till att omvandla en känsla, en oacceptabel eller socialt ogynnsam uppfattning, till dess motsats. Syftet är att göra den mer acceptabel för överjagets krav. Därför har den en implicit reglerande funktion, som alla egoförsvar.


Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.


  • Baumeister, R. F., Dale, K., & Sommer, K. L. (1998). Freudian defense mechanisms and empirical findings in modern social psychology: Reaction formation, projection, displacement, undoing, isolation, sublimation, and denial. Journal of personality66(6), 1081-1124.
  • Dutton, D. G., & Lake, R. A. (1973). Threat of own prejudice and reverse discrimination in interracial situations. Journal of Personality and Social Psychology28(1), 94.
  • Fernández, L. (2018). Sigmund Freud. Praxis Filosófica, (46), 11-41.
  • Morokoff, P. J. (1985). Effects of sex guilt, repression, sexual” arousability,” and sexual experience on female sexual arousal during erotica and fantasy. Journal of Personality and Social Psychology49(1), 177.
  • Sierra, J. C., Ortega, V., & Zubeidat, I. (2003). Ansiedad, angustia y estrés: tres conceptos a diferenciar. Revista mal-estar e subjetividade3(1), 10-59.
  • Weinstein, N., Ryan, W. S., DeHaan, C. R., Przybylski, A. K., Legate, N., & Ryan, R. M. (2012). Parental autonomy support and discrepancies between implicit and explicit sexual identities: Dynamics of self-acceptance and defense. Journal of Personality and Social Psychology102(4), 815.

Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.