Ronald David Laing: ny behandling av schizofreni
Ronald David Laing var en brittisk psykiater känd för sin alternativa metod för behandling av schizofreni. Han var också grundaren av en rörelse som senare skulle komma att kallas antipsykiatri under 60- och 70-talet.
Liksom många andra brittiska psykologer och samhällsvetare arbetade och bedrev Laing forskning vid den berömda kliniken Tavistock Clinic i London.
Många år senare anslöt han sig till forskarteamet vid Tavistock Institute. Institutet såg till att han hade mer än tillräckligt med pengar för att genomföra sina viktiga studier.
Ronald David Laing fokuserade främst på att studera schizofreni och behandlingsmiljön för schizofrenipatienter.
Laing föreslog att de agerade annorlunda baserat på den miljö de var i. Fortsätt läsa för att lära dig mer om Ronald David Laings liv och hans viktiga arbete.
Ronald David Laing: barndom
Laing föddes den 7 oktober 1927 i stadsdelen Govanhill i staden Glasgow i Skottland. Han kom från en arbetarklassfamilj och var det enda barnet till David McNair Laing och Amelia Laing.
Fram till 1945 gick han i skolan Hutcheson – en grundskola för pojkar i Glasgow där han utmärkte sig som en utomordentligt duktig student och musiker.
Han tog studenten från Royal Academy of Music 1944 och började gå vid Royal College of Music i april 1945.
Under sin tid på den skolan var han en ivrig filosofistudent. Några av de författare som han tyckte var de mest intressanta var Freud, Marx, Nietzsche och framför allt Kierkegaard.
Senare började han studera medicin och psykiatri och fick sin medicinska examen från University of Glasgow 1951.
Ronald David Laing gör sitt första experiment inom schizofreni
Mellan 1951 och 1953 utförde han värnplikt och fick tjänstgöring som psykiater i Royal Army Medical Corps.
De skickade honom till den psykiatriska enheten för den brittiska armén i Netley (nära Southampton) och senare till militärsjukhuset i Catterick, Yorkshire.
Mot slutet av 1953 lämnade han armén och började undervisa vid University of Glasgow. Under denna tid åkte han till Gartnavel Royal Hospital för att slutföra sin utbildning som psykiater.
På detta sjukhus försökte han sig på att pröva en experimentell behandlingsmiljö: ”lekrummet”, där schizofrenipatienter kunde ha kul och koppla av.
Både personal och patienter bar vanliga kläder och de lät patienterna spendera tid med att göra saker som att laga mat och konstnärliga aktiviteter.
Dessa dagliga aktiviteter var avsedda att ge patienterna en miljö där de kunde interagera med personalen och andra patienter i en social miljö, snarare än en institutionell miljö.
Alla hans patienter förbättrades efter denna nya behandling. I januari 1956 fick Laing sin certifiering som psykiater.
Laings yrkesliv
Under slutet av 1956 fick Ronald David Laing titeln som seniorregistrator vid Tavistock Clinic i London. Han forskade där fram till 1960.
Läkare vid Tavistock Clinic studerade främst patienter från den engelska flottan. Deras främsta mål var att identifiera de märken och ärr som krig kunde lämna på människor.
Tavistock Institute kom inte långt efter, som en icke-statlig, ideell organisation.
Rockefeller Foundation grundade Tavistock Institute som skulle komma att utförda forskning inom samhällsvetenskap och psykologi med fokus på utbildning, forskning och professionell utveckling.
Ronald David Laing arbetade på institutet i nästan 30 år. Samtidigt fick han också en certifiering som psykoanalytiker från Institutet för psykoanalys.
1958 inledde han ny forskning. Denna skulle ge upphov till hans bok, Sanity, Madness and the Family, som publicerades 1964.
Han genomförde också en serie seminarier som involverade ett brett spektrum av människor. Några av dessa skulle komma att bli viktiga samarbetspartners. Bland dem var Aaron Esterson och David Cooper.
Laings arbete och erkännande
Hans bok The Divided Self publicerades 1960. Den fick positiva recensioner, även om försäljningen inte matchade entusiasmen från kritikerna. Inte långt därefter publicerades hans bok Self and Others (1961).
Laing fick sin psykoanalyscertifiering och inrättade en privat praktik i London. Han började experimentera med droger, särskilt LSD. 1962 utnämndes han till chef för Langham Clinic i London.
Från den punkten började han få allt mer popularitet. Under de följande åren skrev han många av artiklar som senare tog sig in i boken The Politics of Experience/The Bird of Paradise.
Han publicerade också Reason and Violence, tillsammans med David Cooper, en annan forskare vid Tavistock Institute.
Kingsley Hall-projektet
Han inledde Kingsley Hall-projektet 1965 med Aaron Esterson, David Cooper och andra av den tidens forskare. Projektet varade till 1970.
Kingsley Hall-projektet involverade skapandet av en experimentell, icke-hierarkisk gemenskap där schizofrenipatienter kunde jobba med sin psykos utan läkemedel, elektrokonvulsiv behandling eller kirurgiska ingrepp, d.v.s. lobotomi.
Inspirationen kom från Laings arbete med ”lekrummet” och erfarenheter från hans samarbetspartners. Andra projekt, som Cooper’s Villa 21, var grundläggande för Kingsley Hall.
I Coopers projekt skapade de en gemenskap för patienter med schizofreni utan skillnader mellan personal och patienter. Deras relationer var socialt baserade.
Tack vare framgången med Kingsley Hall turnerade Laing i USA.
Det gjorde att han fick kontakt med många andra kända psykoanalytiker. 1967 deltog han i Dialectics of Liberation Congress, som ville förena vänsterpolitik och psykoanalys.
Där höll han ett tal kallat ”Det uppenbara”, som skulle komma att bli en antologi av anförandena på kongressen.
Privatliv
År 1952 gifte han sig med sin flickvän Anne Hearne. Samma år fick de sin första dotter Fiona. De fick fyra barn till efter det: Susan, Karen, Paul och Adrian.
Ronald David Laing separerade sedermera från Anne och gifte sig därefter med Jutta Werner. De fick tre barn tillsammans. Han fick också ytterligare två barn efter det, med två andra kvinnor.
Efter att Kingsley Hall-projektet avslutades 1971 beslöt sig Ronald David Laing för att det skulle vara den perfekta tiden för att ta ett sabbatsår. Han bestämde sig för att åka till Sri Lanka och Indien.
Under sin resa började han öva meditation inom Theravada-traditionen av Buddhism.
Med anledningen av sin resa stängde han sin privata praktik. Det var denna praktik som han utfört LSD-terapi på under 1960-talet.
Det står inte klart om han återupptog sitt arbete med LSD-terapier igen eller inte efter att han kom tillbaka från Indien.
Den 23 augusti 1989 dog Ronald David Laing när han spelade tennis. Enligt medicinska rapporter hade han fått en hjärtattack.
Arvet från Ronald David Laing
Under en stor del av sin karriär intresserade sig Ronald David Laing för de underliggande orsakerna till schizofreni.
Han ställde sig också i ett tydligt motstånd mot de rådande behandlingarna för att hantera schizofrenipatienter på den tiden.
Han försökte hitta alternativ till sjukhusinläggning och elektrokonvulsiv behandling som var så vanligt då.
”Vad vi tänker och gör begränsas av vad vi inte lägger märke till. Och eftersom vi inte lägger märke till det vi inte lägger märke till, är det väldigt lite vi kan göra för att ändra på det; tills dess att vi lägger märke till hur det vi inte lägger märke till formar våra tankar och gärningar. ”
-Ronald David Laing-
Laing hade teorier om att ontologisk osäkerhet (osäkerhet om din existens) sätter igång en defensiv reaktion. Denna reaktion skulle därefter kunna orsaka att en persons själv blir fragmenterat i separata delar.
Vilket i sin tur skulle kunna leda till de psykotiska egenskaperna hos schizofreni.
Ronald David Laing berättade i sin bok, Sanity, Madness och the Family, om en rad patienter och deras psykiska sjukdomar. Han ansåg att deras relationer med deras familjer, åtminstone delvis, hade framkallat deras schizofreni.
Den idén orsakade stora rabalder på den tiden. Även om hans ursprungliga ståndpunkter om schizofreni var ganska kontroversiella, segrade han med några av sina idéer på senare tid.
Sammantaget var Ronald David Laing en pionjär när det kommer till behandling av schizofreni och hjälpte till att humanisera hur vi ser dem och behandla dem.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Laing, R. D. (1969). El cuestionamiento de la familia. Paidós.
- Laing, R. D. (1988). Las cosas de la vida: un ensayo sobre los sentimientos, la realidad y la fantasía. Editorial Crítica, Grupo Editorial Grijalbo.
- Herrera Zavaleta, J. L. (2009). Filosofía y contracultura.