Jacques Lacan och strukturen hos det omedvetna

30 oktober, 2019
Lacan var en stor förespråkare av den freudianska strukturalismen. Under hans karriär fokuserade han sig på att utveckla teorin om det omedvetna.

Jacques Marie Emile Lacan var en viktig figur om det intellektuella samhället i Paris under en stor del av 1900-talet. Hans namn är oftast relaterad till psykoanalysen och strukturen hos det omedvetna.

Han skrev och lärde ut rörande vikten av Freuds upptäckt av strukturen hos det omedvetna. Han utforskade konceptet genom att gå igenom teori, praktik, samt hur ämnet kunde relateras till ett stort antal andra ämnen.

För de personer som är intresserade av den filosofiska dimensionen av den freudianska tanken så är Lacans arbete av stor vikt.

Under det senaste århundradet så blev Lacans idéer mittpunkten för olika psykoanalytiska diskussioner inom filosofiska cirklar.

Lacan med glasögon.

De tidiga åren

Jacques Lacan föddes den 13 april, 1901. Hans föräldrar, Alfred Lacan och Emilie Baudry, tillhörde en väldigt katolsk familj.

1907 började Lacan studera vid College Stanislas, som var en skola för borgarklassen i Paris. Där fick han en gedigen utbildning med stark religiös och traditionell fokus.

Han gick ut skolan 1919 och började då utveckla sina filosofiska uppfattningar.

Lacans framgångar i arbetslivet och strukturen hos det omedvetna

Lacans första publiceringar kom ut i slutet på 1920-talet, men hans framgångar som publicist började inte förrän tio år senare:

  • 1932 publicerade Lacan sin doktorsuppsats inom psykiatrin med titeln ”Rörande paranoisk psykos och dess relation till personligheten
  • Han blev en viktig figur inom det artistiska samhället tack vare sina samarbeten med surrealister och dadaister.
  • Lacan höll sin första presentation rörande den nu berömda teorin om ”spegelstadiet” vid den internationella psykoanalytiska organisationen IPA i Marienbad 1936.
  • 1938 publicerades en av Lacans essäer med titeln ”Familjekomplexitet vid formandet av individen” i det franska lexikonet.

30-talet var också viktiga år för Lacans utveckling. Under hans år så intresserade han sig för flera ämnen relaterade till psykoanalys, psykiatri, filosofi, konst och litteratur.

Under denna tid började han inte bara med att studera freudiansk analys, utan även den hegelianska dialektiken och den kojevianska pedagogiken. Lacan gjorde sina egna bidrag till dessa tre perspektiv.

Han lade till de olika upplevelserna av ”galenskapen” från ett flertal olika perspektiv.

Tiden efter kriget

40-talet var en viktig period inom Lacans utveckling.

Under detta årtionde så blev han en enastående analytisk tänkare och han publicerade mycket skrivet material, inklusive sju årliga seminarier och många av hans mest välkända uppsatser.

Efter kriget lärde sig Lacan om Ferdinand de Saussures strukturalism och dess följare, som Claude Levi-Strauss och Roman Jakobson.

Många forskare håller med om att Levi-Strauss skriverier om de strukturella elementen hos föräldraskap hjälpte till att starta den första strukturalistiska rörelsen i Frankrike.

Denna rörelse var som störst under 50- och 60-talet och utmanade existentialismens teoretiska överlägsenhet.

Denna förändring inom den franska socialteorin ledde till en fundamental omorientering inom Lacans världssyn.

Trots att han modifierade detta fokus så fortsatte Lacan att vara trogen den freudianska strukturalistiska psykoanalysen.

”Det omedvetna är strukturerat som ett språk.”
-Jacques Lacan-

Lacan framförde sig själv som den ende försvararen av den ortodoxa freudianismen.

Han var starkt övertygad om att det var nödvändigt att man återtar språkets mening för att kunna förstå Freuds revolutionära fokus rörande den psykiska subjektiviteten.

Lacan tog upp alla dessa idéer och etablerade ”Lacanismen” i extensiva manifesto med den översatta titeln: ”Funktion och språkfält och språk inom psykoanalysen”.

Bortgång och arv

Under 80-talet, under slutet av hans Liv så bestämde sig Lacan för att det var lämpligt att stänga hans skola, Ecole Freudienne. Detta var ett kontroversiellt beslut som ledde till interna konflikter bland hans följare.

Lacan hade dock inte så står möjlighet att delta i dessa diskussioner eftersom han gick bort 1981. Hans svärson, och redigerare för Le Seminaire, Jacques-Alain Miller öppnade sedan skolan igen.

Teorin med de tre registren utgör ramverket inom en rad olika koncept under Lacans intellektuella utveckling. De tre registren korresponderar mot det påhittade, det symboliska och det verkliga.

Dessa koncept höll sig dock inte statiska under hela hans liv. Karaktäriseringarna av varje register och relationerna mellan dem förändrades flera gånger under hans långa karriär.

Huvud som utgörs av kuber.

Strukturen hos det omedvetna: Språk- och kulturkoder enligt Jacques Lacan

Jacques Lacan gav oss idén att ”det omedvetna är det andras diskurs”, där ”det andra” är allt som ligger bortom jaget. Det andra är den miljö som du fötts i – det du måste ”översätta” för att överleva och frodas.

I ditt liv så uppnår du gradvis medvetenhet och förståelse rörande tecken och koder som representerar koncept och idéer, och de kan bara nå oss från den externa världen.

Därför måste de ha varit en del av språket eller ”diskursen”, eller i Lacans termer, ”det andra”.

Enligt Lacan så kan man bara uttrycka de idéer och känslor som man har genom språket. Det enda språk som du kan använda för att uttrycka dig själv är därför den andres språk.

Ditt omedvetna genererar känslor och bilder som konstrueras baserat på den andres språk. Det är därför som Lacan säger att ”det omedvetna är den andres diskurs”.

Hans teorier har haft ett stort inflytande på den psykoanalytiska praktiken. De har också gjort en mer objektiv och öppen tolkning av det omedvetet möjliga.

  • Lacan, J. (1987). Seminario 11. Los cuatro conceptos fundamentales del psicoanálisis. Buenos Aires, Paidós, 9, 174.
  • Fages, J. B. (1973). Para comprender a Lacan. Biblioteca de psicología.
  • Braunstein, N. A. (1980). Psiquiatría, teoría del sujeto, psicoanálisis: hacia Lacan. Siglo XXI.