Barndomsdepression: okänt, förvirrande och bortglömt

Depression är ett tillstånd som har blivit alltmer synligt. Vi tror dock att barn på grund av sina förutsättningar inte kan drabbas av dessa typer av problem, och därför tenderar vi att försumma deras psykiska hälsa.

Skriven och verifierad av psykologen Alicia Yagüe Fernández.

Senaste uppdateringen: 27 december, 2023

Barndomsdepression är ett tillstånd som ofta passerar obemärkt förbi. Det är bortglömt, okänt och förväxlat med andra problem. Många anser att det är omöjligt för ett barn att falla i depressionens klor.

“Hur kan barn bli deprimerade om de varken har ansvarsuppgifter eller bekymmer? Om de har allt de behöver tillgängligt?” Enligt data från en studie gjord nyligen lider 1 av 100 barn och 1 av 33 tonåringar av depression.

Det allvarligaste problemet är att enbart 25% av barn och ungdomar blir diagnosticerade och behandlade för barndomsdepression. Denna låga procentsats är en konsekvens av att många vuxna bagatelliserar problemet. Andra ignorerar det eller ställer felaktiga egenhändiga diagnoser. En vanlig felaktig diagnos är ADHD när det i realiteten är depression.

Depressiva symptom kan uppstå ur särskilda personliga sårbarheter. Alltså brist på vissa sociala, emotionella eller kognitiva förmågor i en situation som kräver hög prestationsförmåga – om vi tar hänsyn till barnets nivå i denna situation kan det känna sig oförmöget att svara. 

Det kan känna sig blockerat. Allt detta genererar stor stress och en kedjereaktion av känslor. Detta kan inkludera ledsamhet, brist på mening eller syfte och känsla av att vara värdelös, svag, tom och arg.

Vad karaktäriserar ett deprimerat barn?

Det finns en skillnad mellan vanlig ledsamhet och diagnosticerad depressiv störning. Ledsamhet, ångest, fientlighet och ilska är normala anpassningsbara och förståeliga känslor. De är nödvändiga ibland och kan översättas till beteenden.

Till exempel är rädsla en känsla av fara och ledsamhet en känsla av förlust. Dessa är inte skadliga i sig. De hjälper oss att anpassa oss till saker som sker i vår omgivning.

Dessa “negativa” känslor hjälper oss att hålla oss i säkerhet när vi känner oss hotade, eller att skriva en berättelse – en berättelse där varje förlust betyder något.

Det är viktigt att veta hur man skiljer på ledsamhet och möjlig barndomsdepression. För att kunna göra detta måste man bedöma frekvensen, intensiteten och varaktigheten.

Detta tillsammans med graden av obehag som barnet upplever och ifall det stör dess dagliga rutin (om detta ens sker). Andra symptom som man kan vara uppmärksam på är irritabilitet, ilska, dålig aptit och sömnproblem. Andra symptom kan vara agitation och psykosociala eller motoriska problem.

Vid depression hos barn är ilska och irritabilitet ofta förekommande. Sorg och ledsamhet är vanligare förekommande hos vuxna. Andra symptom som särskiljer depression hos barn är agitationen.

När det gäller vuxna med depression kan motorisk och mental slöhet förekomma. Hos yngre människor kan depressionen orsaka förhöjd aktivitet (därav den vanliga feldiagnosticeringen av ADHD). På grund av dessa symptom kan barndomsdepression passera obemärkt förbi, misstaget för en annan typ av beteendeproblem.

De många symptomen på depression

Många barn går till doktorn för att de inte känner för att göra någonting. De är väldigt irriterade och arga. I vissa fall har de somatiseringar (huvudvärk, magsmärtor, kräkningar, diarré etc.).

Den mest pålitliga informationen vi kan få ut om barnens tankar och känslor kommer från dem själva. De vuxna i deras miljö å andra sidan kan bättre informera om observerade beteenden i vissa ögonblick.

Några faktorer av sårbarhet är brist på social förmåga eller problemlösande tekniker, social isolation eller ett negativt självkoncept. Det kan även röra sig om interpersonella svårigheter med familjemedlemmar eller kamrater och dysfunktionella attityder med tankar belagda av skuld.

Det är vanligt för ett barns känslomässiga tillstånd att nära sig av grubblande, ett ältande av vissa tankar. Till exempel “Allt går fel, jag är en styggelse, livet är inte värt att leva. Allt är mitt fel.”

Teorin om inlärd hjälplöshet och barndomsdepression

Vi skapar försvarslösa barn. Ena dagen blir de belönade för ett beteende och nästa dag bestraffade för detsamma. Saker händer omkring dem och ingen förklarar deras ursprung.

Inga gränser sätts och inte heller lär de sig att tolerera frustration. Det är väldigt viktigt att förmedla rätt värderingar. För att kunna uppnå det vi vill måste vi sträva, vänta, avsätta tid, arbeta, göra misstag och försöka igen.

Denna inlärning uppstår genom personlig erfarenhet. Om vi gör allt för våra barn, kommer dessa påträngande erfarenheter att bli reducerade till ett minimum. Det är då beteendeproblem uppstår. Dessa inkluderar raseriutbrott, instabilt humör och brist på kontroll.

Värdet av våra handlingar

Olika element (beteenden, objekt, personer…) har värdet som vi tillskriver dem. Detta värde beror på den ansträngning och uppoffring som har gjorts för att uppnå dessa resultat. Medan vi växer upp lär vi oss etablera relationer mellan våra handlingar och konsekvenserna de har.

Det är någonting fundamentalt eftersom det ger oss en känsla av kontroll och möjliggör själveffektivitet. Naturligtvis ligger inte allt i våra händer, men vi har stor makt över det.

Om barn inte upplever detta förhållande kommer de att känna sig hjälplösa. Om de inte lär sig att positiva resultat existerar som konsekvenser av deras handlingar eller att resultatet av saker och ting är spontant eller utspritt, kommer de att bli förvirrade.

Teorin om inlärd hjälplöshet visar att den viktigaste komponenten är uppfattningen. Att uppfatta att det vi gör har konsekvenser på det vi mottar senare.

Om vi till exempel uppfattar att ansträngning är viktigt för att uppnå våra mål, kommer ansträngning att reflekteras i våra handlingar. Men om barnen uppfattar att resultatet beror helt och hållet på slumpen, kommer de att dra slutsatsen att ansträngning är onödigt och meningslöst. De kommer bli sårbara.

För att förhindra barndomsdepression bör barnen känna att det de gör har väntade konsekvenser. För sig själva och för deras omgivning.

Dysfunktionella övertygelser om barndomsdepression

Dysfunktionella övertygelser är värderingar på vilka vår självkänsla vilar. Barn införlivar fördomar i sina egna trosuppfattningar från väldigt tidig ålder. Till exempel: “Om du inte vinner är du en förlorare; och om du är en förlorare så är du inte värd någonting”. På det här sättet belägger vi vår verklighetsuppfattning och oss själva med villkor.

När ett barn har förväxlat sitt eget värde med omöjliga idéer kommer det förr eller senare vara dömt till att känna sig frustrerat, deprimerat, inkompetent eller värdelöst. Detta eftersom det alltid kommer att finnas någon som är snyggare eller duktigare än oss. Vi kommer alltid att begå misstag och vi kommer aldrig att kunna behaga alla.

Barn måste lära sig att anpassa sig från första början. Du behöver inte vara perfekt men du behöver inte heller vara ett komplett misslyckande. Vi kan inte vara 100% hela tiden, men vi kan inte heller lägga allt åt sidan och låta det bero. Livet är inte svart eller vitt. Det är en full skala med flera gråzoner.

Därför kommer det att finnas ögonblick i våra liv där våra prioriteringar kommer att behöva omorganiseras. Till exempel kommer du att lära dig att du måste studera mer under en tentaperiod.

När den är över är det okej att återförenas för att fira med dina vänner, familj och övrig omgivning. Det är viktigt att lära sig att prioritera ansvar och att hantera tid baserat på besluten i sig samt deras konsekvenser.

Självmord hos minderåriga

Depression är en av de största bidragande faktorerna till självmord. Att bryta ned myterna kring detta är en av nyckelfaktorerna till att kunna förhindra det. 72% av deprimerade barn och tonåringar har självmordstankar.

I barns fall kan dessa idéer finnas utan att de verbaliseras. Många barndomsönskningar uttrycks inte genom ord. De uttrycks genom andra former av kommunikation såsom lekar eller teckningar. Som vuxna är det viktigt att lära oss att “läsa mellan raderna” i vad barnen uttrycker.

Nu kommer vi att identifiera några av myterna som existerar runt barndomsdepression:

• “Självmord ligger i släkten” – Ofta sägs det att om en förälder eller släkting har begått självmord så är det större risk att barnet kommer att ta sitt eget liv. Det är sant att de har blivit exponerade för en olämplig hanteringsmetod. Självmord bestäms dock inte av genetik. Det är väldigt viktigt att inte tysta ned vad som hänt eller att tysta ned önskningar eller känslor. Vi måste tala med barnet på ett språk som är korrekt för dess ålder. Använd konkreta exempel som det förstår. Det är vitalt att finna lösningar på problemen för vilka barnet ser döden som en frigörande lösning.
• “Någon som pratar om det hela tiden gör det inte. Det är bara för att få uppmärksamhet” –  Vi bör aldrig ta för givet att det inte finns någon möjlighet att barnet skrider till verket. Det är svårt för föräldrar att förstå att deras barn har en önskan att ta sitt eget liv. Men istället för att undvika problemet, är det av yttersta vikt att adressera det. Du behöver inte tro att det ska hända, men agera som om det verkligen var på väg att hända.

Självmord går att förebygga

• “Beslutet är oåterkalleligt“ – Att tro att barnets självmordstankar inte kan ändras är ett annat misstag. Känslor är ambivalenta. Det finns en blandning av missnöje och rädsla tillsammans med den positiva synen på döden. Det är därför det är så viktigt att vara medveten om de verbala och beteendemässiga signalerna som låter oss ingripa i tid.
• “Viljan att begå självmord varar för livet” – Önskningar är övergående. För det mesta ångrar dessa människor sig och kan till och med skämmas över vad de en gång önskade. Du måste ta dig tid att prata med barnet om dess känslor och hur normalt det är att ha blandade känslor. I livet kan man stöta på väldigt tuffa upplevelser, men de kan leda till oumbärliga lärdomar.
• “Att tala om självmord leder till dess utförande” – Att omvandla något till tabu kan vara ett fatalt misstag. Att tala om ämnet lättar obehaget och tillåter personen att uttrycka sig själv. Empati, normalisering och försök till förståelse är prioriteten för att finna lösningar.
• “Om du begår självmord är det för att du har en psykisk sjukdom” – Ytterligare ett frekvent misstag är att tro att man för att kunna ta sitt eget liv måste lida av ett psykologiskt problem. Även om depression är en riskfaktor för självmord, finns det en hög procentsats av impulsiva självmord hos tonåringar utan några som helst psykiska tillstånd.

Vad kan man göra när det gäller barndomsdepression?

Från psykologens synvinkel är målet att adressera riskfaktorerna och de problematiska beteendena som är associerade med barndomsdepression.

Ingripandet inkluderar barnet, dess familj och dess omgivning. Med barnet eller tonåringen arbetar man på olika hanteringsmetoder, som hur man löser problem.

Fokus ligger på hur man hanterar information och hur man hanterar emotionell stress. Man försöker förändra barnens automatiska negativa tankar och utvärderingar som de gör av sig själva och omvärlden och som kan upprätthålla deras nuvarande emotionella tillstånd.

Föräldrar får vägledning gällande hur de hanterar sina barns beteenden. Empatiskt lyssnande uppmuntras likaväl som hur man kontrollerar ilska, undviker konflikter och kommunicerar budskap samt känslor effektivt. Att lära sig ta beslut, lösa konflikter och förändra sättet man interagerar med andra familjemedlemmar är andra punkter man kan förstärka.

I förebyggandet av depression hos barn är förekomsten av villkorslös kärlek fundamental. Vi bör aldrig låta kärleken bero på en handling eller uppträdande hos barnet.

Det är bra om kärleken är uppfattad som villkorslös, som en länk som kommer att överleva vad som än händer. Dessutom måste rimliga regler finnas tillgängliga och tillämpas med konsekvens. Förstärkningen av passande beteenden, senareläggning av belöningar, verklig arbetsmotivation och att inte ge efter för tvång. Etableringen av god kommunikation är essentiellt liksom flera av de andra förmågorna.