Barndomsdepression: okänd, förvirrad och bortglömd

· 21 november, 2018

Barndomsdepression är en åkomma som ofta passerar obemärkt förbi. Den är bortglömd, okänd och blandas ihop med andra problem. Många anser att det är omöjligt för ett barn att falla i depressionens klor. ”Hur kan barn bli deprimerade om de varken har ansvarsuppgifter eller bekymmer? Om de har allt de behöver tillgängligt?” Enligt data från en studie gjord nyligen lider 1 av 100 barn och 1 av 33 tonåringar av depression.

Det allvarligaste problemet är att enbart 25 % av barn och ungdomar diagnosticeras och behandlas för barndomsdepression. Denna låga procentsats är en konsekvens av att många vuxna bagatelliserar problemet. Andra ignorerar det eller gör felaktiga egenhändiga diagnoser. En vanlig felaktig diagnos är när ADHD diagnosticeras istället för depression.

Depressiva symptom kan uppstå ur särskilda personliga sårbarheter. Alltså brist på vissa sociala, emotionella eller kognitiva förmågor i en situation som kräver hög prestationsförmåga – om vi tar hänsyn till barnets nivå i denna situation kan det känna sig oförmöget att svara. Det kan känna sig blockerat. Allt detta genererar stor stress och en kedjereaktion av känslor. Detta kan inkludera ledsamhet, brist på mening eller syfte, känslan att vara värdelös, svag, tom och arg.

”Depression är ett fängelse där du både är fången och den grymme fångvaktaren.”

-Dorthy Rowe-

Vad karaktäriserar ett deprimerat barn?

Det finns en skillnad mellan vanlig ledsamhet och diagnosticerad depressiv störning. Ledsamhet, ångest, fientlighet och ilska är normala anpassningsbara och förståeliga känslor. De är nödvändiga ibland och kan översättas till beteenden. Till exempel är rädsla en känsla av fara och ledsamhet en känsla av förlust. Dessa är inte skadliga i sig. De hjälper oss att anpassa oss till saker som sker i vår omgivning. Dessa ”negativa” känslor hjälper till att hålla oss i säkerhet när vi känner oss hotade eller att skriva en berättelse – en berättelse där varje förlust betyder något.

barndomsdepression

Du måste inte patologisera känslor. Alla barn och tonåringar är ledsna vid något tillfälle. De kan till och med ha upplevt symptom på depression men det är inte samma sak som en depressiv störning.

Det är viktigt att veta hur man skiljer på ledsamhet och möjlig barndomsdepression. För att kunna göra detta måste man bedöma frekvensen, intensiteten och varaktigheten. Detta tillsammans med graden av obehag som barnet upplever och ifall det stör deras dagliga rutin (om detta ens sker.) Andra symptom som man kan vara uppmärksam på är: irritabilitet, ilska, dålig aptit och sömn problem. Andra symptom kan vara agitation och psykosociala eller motoriska problem.

I depression hos barn är ilska och irritabilitet ofta förekommande. Sorg och ledsamhet är vanligare förekommande hos vuxna. Andra symptom som särskiljer depression hos barn är agitationen. När det gäller vuxna med depression kan motorisk och mental slöhet förekomma. Hos yngre människor kan depressionen orsaka förhöjd aktivitet (därav den vanliga feldiagnosticeringen av ADHD). På grund av dessa förändrade symptom kan barndomsdepression passera obemärkt förbi, misstagen för en annan typ av beteendeproblem.

De diverse symptomen på depression

Många barn går till doktorn eftersom de inte känner för att all kan de lida av vissa somatiseringar (huvudvärk, magont, kräkningar, diarré osv.). Den mest pålitliga informationen vi kan få ut om deras tankar och känslor är genom barnen själva. De vuxna i deras miljö å andra sidan kan bättre informera om observerade beteenden i vissa ögonblick.

Vissa faktorer av sårbarhet är brist på social förmåga, problemlösande tekniker, social isolation eller ett negativt självkoncept. Det kan även röra sig om interpersonella svårigheter med familjemedlemmar eller kamrater och dysfunktionella attityder med tankar belagda av skuld. Det är vanligt för ett barns känslomässiga tillstånd att nära sig av grubblande, ett ältande av vissa tankar. Till exempel, ”Allt går fel, jag är en styggelse, livet är inte värt att leva. Allt är mitt fel.”

”Kom alltid ihåg att du är mer än dina omständigheter, du är mer än allt som någonsin kan hända dig.”

-Anthony Robbins –

Pojke bakom glas

Teorin om inlärd hjälplöshet och barndomsdepression

Vi skapar försvarslösa barn. En dag belönas de för ett beteende och nästa dag straffas de för samma. Detta händer runt omkring dem och ingen förklarar dess ursprung. Inga gränser sätts, inte heller lär de sig att tolerera frustration. Det är väldigt viktigt att förmedla rätt värderingar. Att för att kunna uppnå det vi vill måste vi sträva, vänta, dedicera tid, arbeta, göra misstag och försöka igen.

Denna inlärning uppstår genom personlig erfarenhet. Om vi gör allt för våra barn, kommer dessa påträngande erfarenheter att reduceras till sin minimum uttryck. Det är då som beteendeproblem uppstår. Dessa inkluderar raseriutbrott, instabilt humör och brist på kontroll.

Värdet av våra handlingar

Olika element (beteende, objekt, folk…) har värdet som tillskrivs dem och det värdet beror på den ansträngning och uppoffring som har gjorts för att uppnå dessa resultat. Eftersom vi växer lär vi oss etablera förhållanden mellan våra handlingar och konsekvenserna de har.

Det är någonting fundamental eftersom det ger oss en känsla av kontroll och möjliggör själv effektivitet.  Naturligtvis ligger inte allt i våra händer men vi har stor makt över det. Om barn inte upplever detta i förhållanden kommer de att känna sig hjälplösa. Om de inte lär sig att positiva resultat existerar som konsekvenser på deras handlingar. Eller att resultatet av saker och ting är spontant eller utspritt kommer de att bli förvirrade.

I teorin om inlärd hjälplöshet har det visat sig att den viktigaste komponenten är uppfattningen. Att uppfatta att det vi gör har har  konsekvenser på det vi mottar senare. Om vi till exempel uppfattar att ansträngning är viktig för att uppnå våra mål, kommer ansträngning att reflekteras i våra handlingar. Men om barnet uppfattar att resultatet beror helt och hållet på slumpen, så kommer de att dra slutsatsen att ansträngning är onödig och värdelös. De kommer bli sårbara.

För att förhindra barndomsdepression bör barnen känna att det de gör har väntade konsekvenser. För sig själva och för sin omgivning.

Dysfunktionella övertygelser om barndomsdepression

Dysfunktionella övertygelser är värderingar på vilka vår självkänsla vilar. Barn införlivar fördomar i sina egna trosuppfattningar från väldigt tidig ålder. Till exempel: ”Om du inte vinner är du en förlorare; och om du är en förlorare då är du inte värd någonting”. På det här sättet belägger vi vår verklighetsuppfattning med villkor på den och på oss själva.

När ett barn har blandat ihop sitt eget värde med omöjliga idéer kommer de förr eller senare dömas till att bli frustrerade, deprimerade, inkompetenta eller värdelösa. Detta eftersom det alltid kommer att finnas någon som är snyggare eller duktigare än oss. Vi kommer alltid att begå misstag och vi kommer aldrig att kunna tillfredsställa alla.

Barn måste lära sig att anpassa sig från första början. Du behöver inte vara perfekt men du behöver inte heller vara en fullkomlig olycka. Vi kan inte vara 100 % hela tiden, men vi kan inte heller lägga allt åt sidan och låta det bero. Livet är inte svart eller vitt. Det är en full skala med flera gråzoner.

Därför kommer det att finnas ögonblick i våra liv där våra prioriteringar kommer att behöva reorganiseras. Till exempel under en examensvecka kommer du att lära dig att du måste studera mer. I slutet av den veckan kan det vara okej att återförenas för att fira med dina vänner, familj och övrig omgivning igen.  Det är viktigt att lära sig att prioritera ansvar och att hantera tid baserad på besluten själva samt deras konsekvenser.

Flicka med mossa som hår

Självmord hos minderåriga

Depression är en av de största bidragande faktorerna till självmord. Att bryta ned myterna som omringar detta är en av nyckelfaktorerna till att kunna förhindra det. 72% av deprimerade barn och tonåringar har självmordstankar. I barns fall kan dessa idéer finnas utan att de verbaliseras. Många barndomsönskningar uttrycks inte genom ord. De uttrycks genom andra former av kommunikation såsom lekar eller teckningar. Som vuxna är det viktigt att lära oss att ”läsa mellan raderna” i vad barnen uttrycker.

Nu kommer vi att identifiera några av myterna som existerar runt barndomsdepression:

  • ”Självmord ligger i släkten” – Ofta sägs det att om en förälder eller släkting har begått självmord så är det större risk att barnet kommer att ta sitt eget liv. Det är sant att de har blivit utsatta för en olämplig hanteringsmetod. Självmord bestäms dock inte av genetik. Det är väldigt viktigt att inte tysta ned vad som hänt eller att tysta ned önskningar eller känslor. Barnet måste talas med på ett språk som är tillräckligt för dess ålder. Använd konkreta exempel som det förstår. Det är vitalt att finna lösningar på problemen för vilka barnet ser döden som en frigörande lösning.
  • ”Någon som nämner det hela tiden gör det inte. Det är bara för att få uppmärksamhet” –  Det bör aldrig tas för givet att det inte finns någon möjlighet att det genomförs. Det är svårt för föräldrar att förstå att deras barn har en önskning att ta sitt eget liv. Men istället för att undvika problemet, är det av yttersta vikt att det adresseras. Du behöver inte tro att det ska hända, men agera som om det verkligen var på väg att hända.

Självmord kan förebyggas

  • ”Beslutet är oåterkalleligt” – Att tro att barnets självmordstankar inte kan ändras är ett annat misstag. Känslor är ambivalenta. Det finns en blandning av missnöje och rädsla tillsammans med den positiva synen med döden. Det är därför det är så viktigt att vara medveten om de verbala och beteendemässiga signalerna som låter oss ingripa i tid.
  • ”Att vilja begå självmord är för livet”  – Önskningar är övergående, för det mesta ångrar dessa människor sig och kan till och med skämmas över vad de en gång önskade. Du måste ta dig tid att prata om deras känslor och hur normalt det är att ha blandade känslor. I livet kan man stöta på väldigt tuffa upplevelser, men de kan leda till oumbärliga lärdomar.
  • ”Att tala om självmord leder till dess utförande”  – Att omvandla något till tabu kan vara ett fatalt misstag. Att tala om ämnet lättar obehaget och tillåter personen att uttrycka sig själv. Empati, normalisering och försök till förståelse är prioriteten för att finna lösningar.
  • ”Om du begår självmord är det för att du hade en mental sjukdom” – Ytterligare ett frekvent misstag är att tro att för att kunna ta sitt eget liv måste man lida av ett psykologiskt problem. Även om  depression är en riskfaktor för självmord, finns det en hög procentsats av impulsiva självmord hos tonåringar utan några som helst mentala störningar.

Vad kan man göra när det gäller barndomsdepression?

Fån psykologens synvinkel är målet att adressera riskfaktorerna och de problematiska beteendena som associeras med barndomsdepression. Ingripandet inkluderar barnet, dess familj och dess omgivning. Med barnet eller tonåringen arbetar man på olika hanteringsmetoder, som hur man löser problem.

Vikten läggs på hur man hanterar information och hur man hanterar emotionell stressMan söker  förändra deras automatiska negativa tankar och självutvärderingar som de gör på sig själva och omvärlden och som kan bibehålla deras nuvarande emotionella tillstånd.

Barn med mamma

Föräldrar ges vägledning för hur de hanterar sina barns beteenden. Empatiskt lyssnande uppmuntras likaväl som hur man kontrollerar ilska, undviker konflikter och kommunicerar budskap samt känslor effektivt. Att lära sig ta beslut, lösa konflikter och förändra sättet man interagerar med andra familjemedlemmar är andra punkter man kan förstärka.

I förebyggandet av depression hos barn är förekomsten av villkorslös kärlek fundamental. Vi bör aldrig låta kärleken bero på en handling eller uppträdande hos barnet. Det är bra om kärleken uppfattas som villkorslös, som en länk som kommer att överleva vad som än händer. Dessutom måste rimliga regler finnas tillgängliga och appliceras med konsekvens. Förstärkningen av passande beteenden, senareläggning av belöningar, verklig arbetsmotivation och att inte ge efter för tvång. Etableringen av god kommunikation är essentiell liksom flera av de andra förmågorna.

”Även om världen är full av lidande, är den också full av besegrandet av den.”

-Helen Keller-