Vad handlar spegelexponeringsterapi om?

Skriven och verifierad av psykologen Valeria Sabater.

Senaste uppdateringen: 18 december, 2022

Spegelexponeringsterapi är speciellt användbart för att förhindra ätstörningar. Det hjälper folk att acceptera sina kroppar och utveckla ett hälsosammare känslomässigt fokus.

Spegelexponeringsterapi är en psykologisk teknik för kropp och själ. Den hjälper till att behandla negativ kroppsuppfattning, reducera ångest och lösa upp knutarna som intensifierar depression. Kort sagt är det en högst effektiv strategi för att hjälpa dig att älska och försonas med personen framför spegeln – den reflektion som kanske skrämmer dig.

Många kvinnor och män föraktar vad de ser i spegeln. Det får dem att känna sig illa till mods, spända och till och med rädda. Vissa människor ser fetma på ställen där det inte finns någon. Andra ser rynkor, fulhet, ärr… en kropp full av defekter. Det är på sätt och vis en omedveten process. Spegeln blir en symbol för tortyr och de huvudsakliga definierande faktorerna är individens självkänsla och identitet.

Dessa förvanskningar avslöjar att spegelexponeringsterapi kan vara väldigt hjälpsam. Speciellt i fall där missnöjet med kroppen är så stort att det slutar med att patienten hatar sig själv. Dessutom är det viktigt att ha i åtanke att den här terapin fungerar bäst när patienten också arbetar med hanteringen av sina känslor och sina negativa tankar. Dessa två processer går definitivt hand i hand. Låt oss utveckla detta lite mer.

Vad är spegelexponeringsterapi?

• Spegelexponeringsterapi är väldigt effektiv. Experterna förstår dock inte ännu mekanismerna genom vilka patienten till slut kommer att acceptera sin egen kroppsbild. Eftersom det inte finns två fall som är varandra lika varierar det här terapeutiska verktyget sina tekniker i enlighet med varje patients behov.

År 2016 studerade Maastrichts universitet de mekanismer som tillåter bulimiker eller patienter med låg fysisk acceptans att bli bättre på enbart lite mer än en månad. En viktig observation var att det att arbeta igenom patienternas kognitiva förvrängningar och känslor spelade en stor roll i deras återhämtning.

Tidskriften Journal of Behavior Therapy and Experimental Psychiatry publicerade också en intressant studie gjord på universitetet i Granada. Forskarna visade vetenskapligt hur kvinnliga bulimipatienter visade på lägre kortisolnivåer efter användandet av spegelexponeringsterapi.

De tre teknikerna hos spegelexponeringsterapi

Två väldigt grundläggande tekniker används vanligtvis under den här terapin:

• Vägledd uppvisning: I det här fallet uppmuntrar och vägleder psykologen patienten till att beskriva sin kropp medan denne ser sig i spegeln. Personen måste göra detta på ett neutralt och objektivt sätt som om denne beskriver en målning.
• Ren uppvisning: Patienten uttrycker fritt och autentiskt allt denne känner och upplever när denne ser sin kropp. Självklart är den här tekniken ganska tuff eftersom patienterna bevisligen inte gillar vad de ser. I de allra flesta fall beskriver de sig som fula, hemska och till och med missformade. Hursomhelst är detta nödvändigt för den terapeutiska processen.

Likaså pekade Griffen, TC, Naumann, E. och Hildebrandt (2018) ut att dessa två tekniker inte alltid är effektiva på varenda patient. I fall där ingen av dem fungerar använder spegelexponeringsterapi en tredje strategi som gör allt mycket enklare:

• Spegelexponering med positivt förhållningssätt: Detta verktyg hjälper till att reducera patientens vånda (vilket kan vara allvarlig i nästan samtliga fall). Terapeuten vägleder patienten att peka ut områden på sin kropp som denne gillar mest. Den huvudsakliga regeln patienten måste följa är att denne måste använda positivt språk och kan inte säga negativa saker om sitt yttre. I fall där personen inte ser någonting attraktivt med sin kropp kommer terapeuten att finnas där för att hjälpa till och uppmuntra denne med fraser som “Jag tycker att du är söt”, “Din hud är väldigt jämn” eller “Dina händer är också väldigt attraktiva”.

Hur fungerar denna terapi?

Många människor undrar hur det är möjligt att patienter visar på bättring efter enbart sex sessioner. Patienterna är uppenbart mindre stressade, deras nivå av självkänsla ökar avsevärt och de börjar generellt sett att uppskatta sin kropp mycket mer. Faktum är att förr eller senare slutar de uppleva den kroppsdysmorfofobi som hemsökt dem. Om en patient verkligen visar på förbättring med spegelexponeringsterapi, är det på grund av dessa anledningar:

De fyra grundpelarna för spegelexponeringsterapi

Modifiering av självtolkningen: En person med dysmorfofobi eller ätstörning associerar varje negativ situation i sitt dagliga liv till sin kroppsbild. Om personen gör ett misstag, om någon avvisar eller sviker denne, tillskriver denne detta genast till sin fysik. Denna terapi har som syfte att hjälpa till att eliminera dessa tolkningar.

Partisk uppmärksamhet: Om patienten har en rak näsa, tjocka anklar, breda axlar, små bröst, mycket fräknar osv. så kommer denne inte att fokusera på något annat fysiskt drag än de som vederbörande anser vara brister. Med det här kliniska strategin förlorar den här partiskheten sin styrka.

Minskning av rädsla och ångest: Med spegelexponeringsterapi är det möjligt att reducera individens negativa känslor genom att uppmuntra ett positivt förhållande med den problematiska stimulansen: dennes fysik.

Kognitivt ältande: Denna strategi tillåter patienten att sluta älta sin självbild genom negativt avvisande/provocerande filter. Denna grundpelare tillåter individen att återfå respekten och uppskattningen för sig själv.

Otvivelaktigt kan den här tekniken sätta ett stopp för många människors fysiska förvrängningar. Det kan vara ett speciellt bra verktyg för de som avvisar bilden spegeln reflekterar utan att de har utvecklat någon ätstörning än.